Nelly

Idioten

Nu ska jag berätta varför idioten just fått sitt namn idioten. Idioten är mammas knäppa halv syster. Hon har inga egna barn och inget annat sällskap än råttorna som bor i väggen. Egentligen så var det faktiskt mamma som började kalla Britt för Idioten. För när hon var liten och mormor och morfar skilde sig, och när morfar blev ihop med Britts mamma. Då tyckte hon att Britt tog för mycket uppmärksamhet av morfar. Dessutom var ju mamma äldre så då tyckte hon att Britt skulle lyssna på henne som var större. Men nej det gjorde hon inte Britt tyckte att hon skulle bestämma allt och att mamma istället skulle lyssna på henne. Då blev mamma sur och trött på Britt så i smyg kallade hon henne för Idioten. När hon var mindre och fortfarande bodde hemma hos morfar så skrev hon bara Idioten i sin Dagbok och tänkte det när hon blev sur på Britt. Egentligen vill mamma att man inte ska kalla Britt för Idioten när hon är på besök. Den här middag blev den värsta någonsin. Det var tyst och dyster stämning men det märkte förstås inte Britt. Hon pratade på och babblade om allt möjligt sedan läxade hon upp Natanael att han åt med gaffeln i fel hand eftersom att han äter tacos med bestick (fattar inte hur han kan). När klockan var 18.00 reste jag mig upp tackade mamma för maten, log lite retligt mot Natanael och slängde en slängkyss till Nora och Nea.
I bara farten slet jag med mig min vårjacka och kastade mig upp på cykeln. Attans också! Glömde hjälmen och inte hann jag duscha heller för Britt säger att det är ohövligt att gå så från matbordet men nu var jag tvungen så skit it! Jag trampade på för jag var redan lite sen. Jag bromsade in lite innan caféet och ställde in cykeln i cykelstället. Då kände jag plötsligt nervositeten komma i magen igen. Varför var jag så nervös hela tiden??
Jag rättade till jackan och drog handen en gång genom håret. Jag tittade mig omkring och plötsligt slog det mig hur mysigt det här området var egentligen. Med den isblåa ån precis bredvid en stor, stor gräsmatta och en söt, liten lekpark. Konstigt att jag inte insett allt det här förrän nu. Imorgon skulle jag nog gå hit med Nora efter skolan. För vi brukade alltid göra något tillsammans på måndagar. Kanske gå på bio eller fika eller bara göra något kul tillsammans. Jag älskade verkligen Nora, hon var mitt allt som fick mig att orka gå upp ur sängen och fatta att skolan måste göras, den är till och med riktigt kul! Jag kom på mig själv med att stå still mitt i klivet och med armarna rakt ut. Snabbt som ögat skyndade jag fram till dörren och skakade av mig all konstighet. Det pinglade till lite hemtrevligt om dörren när jag klev in. Inomhus var det inte så mycket folk men utomhus var det nästan knökfullt. Som tur var hade Charlie paxat ett bord åt oss alldeles bredvid ån. Det var liksom på en terass som uteserveringen låg. Det var svalt och skönt och vi hade ett skyddande tak över huvudet. Jag slog mig ner mittemot Charlie och pustade ut. Sedan beställde vi varsin läsk och jag bjöd på dammsugare. Medans vi åt berättade jag om Britt, vad fint allting plötsligt kändes och att Nora och jag nog skulle ta en tur hit imorgon. Charlie nickade och följde med i allt jag sa. När jag berättat färdigt allt blev jag tvärt tyst och började ägna mig åt min Fanta.
-Vad mycket du har förändrats sedan i fredags!? sa Charlie nyfiket och kollade lite snett på mig.
Va?? Undrade jag och tittade upp från läsken.
-Alltså jag menar att allt det här om vad ån är fin och den söta lekparken, sa hon trevande.
-Ja, och..... sa jag oförstående.
-Ja, men allt det där skulle du inte ens ha lagt märke till då. Vad har den där Britt gjort med dig egentligen? sa hon och kollade klurigt på mig.
-Ehh alltså ingenting tror jag. Det liksom bara hände typ, sa jag försiktigt och funderade själv över varför jag helt plötsligt hade känt så.
Efter en stund sa jag:
-Men du då? Du ville ju prata om något sa du??
-Ja, eller... Mmm, hon tog ett djupt andetag och började berätta.....