sex veckor - f.s

DIEZ

Eftersom jag inte planerat att gå på någon sorts dejt under semestern så hade jag inga lite finare kläder. Jag hade helt ärligt rivit ut allt i garderoben men allt var slitna jeansshorts och små croptops. Men till slut, under allt, så hittade jag en svartblommig klänning som mamma insisterat att jag skulle ta med. Även fast jag hatar klänningar så var jag otroligt tacksam över det.
Felix hade tidigare erkänt att han redan pratat med Cecilia om att vi vilje gå ut själva och äta och att vi antagligen skulle komma tillbaka sent. Jag har ingen aning om hur han fått det att låta som en vänskapsmiddag men Cecilia tillät det iallafall.
"Elda! Är du färdig snart?" ropade Felix från sitt rum.
"Två minuter!"
Felix suckade, han hade ju såklart blivit färdig långt innan mig och har suttit och väntat sedan dess. Tålamod har han inte.
"Nej nu kommer jag och bär ut dig"
"Jag mördar dig"
"Gärna"
Innan jag hunnit svara så hade Felix slängt mig över axeln och var påväg ut ur lägenheten. Han ropade ett "hejdå vi drar nu" innan han smällde igen dörren och gick ner för trappan. När han äntligen släppte ned mig så kollade jag surt på honom men det fick honom bara att skratta.
"Var inte så sur gullet, du slapp gå iallafall. Bra att spara energi till att gå runt i hela staden ikväll"
"Varför ska vi gå runt i hela staden?"
"För att jag vill utforska med bra sällskap"
"Fine"
Felix ignorerade mitt halv sura beteende och tog min hand för att leda mig mot stället där vi antagligen skulle äta. Han såg så glad ut och det smittade av sig till mig så snart var mitt sura humör borta. Vi åt på en pasta resturang som jag sett flera gånger när vi varit inne i staden. Den är ganska liten men otroligt mysig. Maten var också jätte god. Helt ärligt så fanns det ingenting att klaga på. Allt var perfekt.
*
Klockan var strax efter elva och vi satt på en bänk i hamnen. Vi hade 'utforskat' staden med det var inte mycket att se. Det hela såg ungefär likadant ut överallt, men det var fortfarande fint.
"Var det är bra dejt?" frågade Felix.
"Så det var en dejt?"
"Uhm, ja okej ja det var en dejt"
"I så fall var det en riktigt bra dejt"
Felix log nöjt och jag la mina ben över hans så att vi kunde hålla om varandra lättare. Jag älskade att bara sitta där med honom och känna hans hjärta som slog snabbt. 
"Jag tror inte att jag vill åka hem länge" sa jag.
"Det är tre veckor kvar"
"Jag vet. Men jag vill ändå inte åka hem. Det är så mycket bättre än vad jag trodde"
"Vad trodde du?"
"Jag trodde att det skulle vara hemskt tråkigt och fult här. Att du skulle vara äcklig och snobbig och att allt skulle vara skit"
"Trodde du verkligen att jag skulle vara snobbig och äcklig?"
"Jag visste ingenting om dig!"
"Du sökte inte ens upp mig på instagram?"
"Gjorde du?"
"Kanske"
"Oh god. Jag har så hemska bilder på min instagram"
"Nejdå. Du ser ut att ha väldigt kul på bilderna"
"Jag antar väl att jag hade det. Men jag tänkte inte mycket. Jag bara gjorde allt för att. Mitt liv var bara mitt liv och jag brydde mig inte. Egentligen så är det ju bara skit. Jag tror inte ens att mina vänner tycker om mig för den jag verkligen är"
"Säg inte så. Det är inte helt skit kan jag lova dig, det finns alltid något bra i ett skit liv"
Han hade helt rätt, det fanns något bra i mitt skit liv. Men det bra fanns inte hemma i Norrköping.
//\\
Förlåt för detta usla kapitel, verkligen. Jag har inte lagt ut något på vad som kändes som evigheter så jag kände mig tvungen att få ihop något. Är verkligen så onöjd, förlåt.