I know you love me

Femte kapitlet.

Jag kramar om Ville, länge. Vi måste stått där ett bra tag men tillslut krånglar han sig ur kramen. Han kliar sig i huvudet tänkande.

- Har det hänt något?, frågar han.

- Ehh.. nej jag kände bara för att kramas...

 Hela mitt ansikte blossar upp. Kunde du inte kommit med något bättre Vanessa? Något kanske lite mindre  pinsamt. Förresten ser han säkert rakt igenom dig. Varför är jag sååå dålig på att ljuga!

- Ja det var mysigt, säger han och ler lite försiktigt.

Jag fnittrar till. Han ler mot mig ännu mer och sträcker fram mopedhjälmen som nyss suttit på hans huvud. 

- Här sätt på dig den.

- Men dura?, säger jag bekymrat.

- Ta den bara, säger han och skrattar.

Jag tar motvilligt på mig hjälmen och sätter mig bakom Ville på mopeden.

- Beredd?, frågar han och försöker överrösta mopedens ljud. 

Jag hinner inte ens svara honom innan vi åker iväg, jag hoppar till och blir tvungen att slänga mina armar runt hans midja. 

- Hjälp!, skriker jag. 

Jag hör Ville skratta och blir nästan lite sur. Tänk om jag hade ramlat av, det hade suttit fint va Ville. Framsidan på NWT." Klumpig tjej 17 år ramlade av en moped vid första dejten, inga skador inträffade." Åhhh! han ska få!

Vi åker ut från stan och upp på en landsväg. Vi kör förbi en massa åkrar och gårdar med både kossar och får. Det är faktiskt väldigt mysigt. Men vart ska han åka med mig? Skulle vi inte gå och äta någon stans?  

Mopeden stannar vid vägkanten. Vi hoppar av. 

- Vart ska vi?, frågar jag fundersamt.

- Det är en överraskning, kom! Säger han och blinkar med ena ögat.

Vi går in i skogen och upp på en liten nertrampad stig. Solen bränner på mina bara armar och jag känner hur svätten börjar ta över min kropp. Pannan känns helt genomblöt och jag skyndar mig lite diskret att torka bort det med armen.

-Här är det, säger Ville.

Framför mig står en stor picknick uppdukad på ett berg. Inte visste jag att han var så romantisk? och  Utsikten var inget att prata om, den var magisk. Men man ska nog inte ha höjdskräck om man är här uppe. Lite nedanför berget ligger ett litet vattenfall men den söt sjö. Detta var ju helt perfekt.

- Åhh vad vackert det är, har du gjort allt det här?

- Jaa, men det var så värt det, säger han och tar tag i mina händer så att vi håller hand. Jag börjar ju såklart rodna och vänder bort ansiktet så han inte ska märka något.

- Du är så söt när du rodnar, säger han och tar sitt pekfinger på min haka så jag blir tvungen att kolla på honom. Sen kysser han mig, jag besvarar kyssen. Det sprids en värme från mina läppar ner i magen. Jag mår så himla bra och den känslan har jag inte känt på väldigt länge.

Ville avbryter kyssen och kollar på mig och rodnar vilket är första gången jag sätt honom göra.

- Ehh maten, ska vi äta innan allt blir kallt?

Jag skrattar till av hans söta rödsprängda ansikte.

- visst.

------------------------------------------

Så  nu är detta kapitel ute, pust! Förlåt för att jag inte skrivit på länge men ska försöka bättra mig!

Hoppas ni gillar kapitlet :)

Ha en bra kväll! <3