~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 10~

Överallt finns böcker, alla väggar är klädda av ljuvliga böcker, hylla efter hylla. Jag ser mig omkring med uppspärrade ögon, biblioteket är fantastiskt, inte alls som det på Hogwarts. Hogwarts bibliotek ser ut som en liten fläck i bibliotekshistorian i jämförelse med det här. Tänker jag med förundran över hur det kan finnas så mycket böcker i världen. Jag går långsamt fram till en utav väggarna och drar med mitt finger över de dammiga böckernas ryggar. Jag ser uppåt, mot taket. Det måste vara minst 30 meter upp till taket och väggarna är täckta av underbara böcker som bara väntar på att få bli lästa. himmelriket...

Jag vandrar iväg från klassen som följer en utav ett femtiotal bibliotekarier som finns, helt inne i mina egna tankar medan jag viskar varje boktitel som fångar min blick när jag går förbi. Jag vandrar längre och längre in i biblioteket, det blir tystare och tystare. Det verkar ändlöst, ett himmelrike för någon som mig. Jag fortsätter att gå och läsa på bokryggarna, de verkar inte stå i någon logisk ordning på hyllorna men varje bok har sin plats, det är väldigt tydligt. Allt eftersom blir hyllorna mer och mer täckta av damm, likaså böckerna som står uppradade på dem.

"Silentium, Kittelns magi, Läderlära, Sjöns Under, Drakars näste, Kentaurens Historia..." viskar jag, mitt andetag fastnar i min hals när mitt finger glider över en speciell bokrygg.

Jag plockar ner den från hyllan och håller den med omsorg i mina varma händer.

"Den Vita Duvans Kraft..." viskar jag när jag kan ta ett andetag igen. Jag ser på den gamla boken, bindningen är ömtålig, gjort av ett rött läder med en duva inristad i guld på framsidan. Jag ser mig omkring, det finns inte en själ i närheten. Ett litet fönster, nästan precis som det jag älskar på Hogwarts bibliotek fångar min uppmärksamhet. Med kuddar, fluffiga gardiner som ram och en vacker liten lampa. Jag går bort till det och sätter mig snabbt ner bland alla kuddarna. Ett lugn lägger sig över mig, utanför fönstret kan jag se små hustak, små smala gångar mellan de olika byggnaderna och enstaka personer med varma höstkläder på sig.

Med varsamma händer slår jag upp boken och läser den första sidan.

"'Den Vita Duvans Kraft, en bok av Nicolai Duchannes, tredje utgåvan. Den Vita Duvans Kraft skrevs av Nicolai Duchannes 1673 och trycktes för första gången 1674. Enligt Mr Duchannes skrev han boken för sin kärlek som berövades sitt liv 1663...' Wow..." viskar jag tyst för mig själv medan jag läser med snabb blick texten som vandrar över de gula sidorna som utgör boken.

En ensam tår strilar ner för min kind, jag tänker på dikten jag läste för Severus. Hans ord, 'du är min vita duva...', ekar i mina tankar och en värme sprider sig i min mage.

"Du är min vita duva..." mumlar jag försiktigt och begraver mig sedan i boken som slukat mitt intresse helt inom bara några få sekunder. Allt runt mig blir suddigt, ur fokus, det enda som finns är jag, boken och mina tankar.