Nervöst tar jag mig upp för backen mot de skrattande rösterna och den höga musiken. För visst är det nervöst. Aldrig tidigare har jag varit på en fest. Aldrig tidigare har jag druckit alkohol något mer än låga procent.
Enda sedan Anna började umgås med de där killarna som känner hennes syster, ja sedan dess har inte mycket varit sig likt. Då jag var bortrest ett par veckor till mitt urtråkiga landställe - då ändrades hon stort. Med de killarna bjöd hon sig in till livet med krök, livet med alkohol och rökande. De veckorna utan mig kom hon att känna otroligt många fler kontakter, populära kontakter.
"Kom igen då Isabelle! Sluta vara så långsam." Anna framför mig vänder sig om för att glatt men ändå lite irriterat säga åt mig att snabba på. Efter hennes två veckor i Frankrike har hennes hudton blivit otroligt brun, nästan överdrivet, och den matchar bra till hennes lite chokladbruna slingade hår. Iklädd den vita two-piecen hon bär ser brännan inte heller helt dum ut. Alltid har jag avundat hennes pigment, eller kanske henne över huvud taget. Hennes former är riktigt fina. Inte har hon stora bröst, tvärt om är hon en lite a-kupa, men hennes rumpa. Hennes rumpa har sedan alltid fått killar, liksom tjejer, att ge henne nästan dagliga komplimanger.
Själv är då min hy inte alls som hennes. Den är blek, och då jag är i solen blir jag mestadels röd. Men lite färg har jag trotts allt fått hittills av sommaren.
Till skillnad från hennes kortkort har jag på mig ett par tighta jeans och en croptop. Mina former är jag inte särskilt stolt över. Medan hennes kropp är ganska fyllig så är min lik en pinne. Fastän jag äter så mycket jag kan ändras det inte. Det är som att allt fett sätter sig på mina bröst. Jag skulle mycket hellre ha kurvor som andra tjejer, än mina medelstora bröst.
"Här är det!" utbrister Anna och tar tag om min handled för att snabba på stegen in på uppfarten till det otroligt stora huset där musiken hörs tydligare.
Vi fortsätter förbi alla parkerade mopeder in runt huset, där vi möts av en stor veranda som det kryllar av människor på. Utan att hälsa på någon fortsätter Anna dock in genom verandans glasdörrar till vad som verkar vara ett vardagsrum. Här och var står det några som pratar och dricker öl, medan en klump tjejer ligger hoptryckta i den vita skinnsoffan. Ju längre hon drar med mig in i det otroligt lyxiga och stora vitmöblerade huset, desto mer dämpad blir musiken som verkade finnas ute på terassen. Även glesare blir antalet personer, och vi stannar tillslut upp vid vad som verkar vara något slags ytterligare vardagsrum.
Direkt hälsar Anna med en tjejig pipig röst på den blonda långa tjejen som verkar vara värd för denna tillställning, innan hon skakar hand med de andra som hon inte verkade känna igen alls. Artigt gör jag detsamma och presenterar mig själv för dem alla, och vips som det var drar Anna iväg med mig igen till husets kök.
"Abbeeeee" tjuter hon till och slänger sig i en medellång, brunhårig killes famn, medan jag dumt står kvar bakom henne. Lite diskret sveper jag blicken omkring mig, och kan snabbt konstatera att antagligen mer än 50% av killarna som jag kan se har mittbena, det är alltså en sån fest. Men inte är det helt överraskande. Redan då vi först kom hit lade jag märke till klädseln många bar - dyra blusar eller fina klänningar, skjortor samt tröjor av märke och slitna ljusa jeans, och faktumet att hela huset tillhör någon med mycket pengar. Det här är en snobbfest.
Då Anna fortsätter att hälsa gör även jag detsamma, och presenterar mig för de faktiskt - ganska snygga - killarna.
"Det här är en 98a-fest, så gör inget dumt, försök passa in" viskar Anna till mig då vi rör oss tillbaka mot entré-vardagsrummet igen, och jag himlar med ögonen fastän hon inte märker av det.
Wow Anna, de går på gymnasiet, vi kommer ju verkligen bli hatade för att vi är ett år yngre.
Som jag uppfattat det är det många äldre killar som problemfritt umgås med yngre tjejer.
Utan att svara henne inspekterar jag dock omgivningen - och visst, de ser äldre ut. Även lägger jag märke till hur faktiskt glest det är. Inte är det särskilt många inomhus, kanske tjugo personer av vad jag hittills sett. Inte mycket gör de heller. Endast konverserar i mindre grupper, dricker ur sina 50centiliters-burkar, eller skrattar, går runt, och flummar. På riktigt trodde jag att en fest skulle vara mer proppad - nästan som de mellanstadsdiskon jag deltagit i - och att det skulle var mer galet, folk som dansar, och högre musik. Men nej, det här var helt annorlunda.
"Kom Isabelle, vi går ut!" ropar Anna efter mig då jag tycks ha fastnat med blicken, och jag skyndar mig efter henne för att inte bli stående ensam kvar därinne. Utanför de stora glasdörrarna pumpade dock musiken högre. Fler människor var samlade på den otroligt stora trä-altanen, och jag tycktes skymta en pool inbyggt i den lite längre bort. Här ute var avståndet mellan personerna mycket mindre, trots storleken på altanen, och man fick nästan tränga sig förbi dem alla för att ta sig någon vart. På vägen mellan de många ungdomarna mötte jag ett antal bekanta blickar, ogillande sådana, men såg genast bort.
I skolan är jag väl inte den mest populära om man säger så - som nästan alla dessa ungdomar verkar vara. Istället är jag den lite tystare, som istället har mina kontakter utanför skolan. Bortsett från Anna då, samt ett fåtal andra.
Egentligen är jag inte ful eller konstig på något vis, det vet jag om, men mitt blyga beteende gör så att många gärna tar avstånd.
Och tycker nu att det antagligen är otroligt konstigt att jag är här. Med dem.
Vi stannar upp vid ett långbord vid verandans glasade kant, där diverse läskflaskor, tomma spritflaskor, ölburkar, samt snacks står. Anna tar två plastmuggar och fyller dem båda halvvägs med fanta-lemon, innan hon tar emot en flaska vodka från en av de killar vi sällskapade med - vars namn jag redan glömt. Hon häller på vad som ser ut att vara några shots, innan hon sträcker över den stora muggen till mig. Hennes gest får mig att spärra upp ögonen och se häpet på henne. Jag?
"Nu blir vi wasteeed!" ropar hon lite halvdant, vilket får mig att skratta kort. Hon har alltid haft en glad personlighet. Hon skulle säkerligen kunna gå fram till vem som helst och föra timlånga konversationer.
Snuttande smakar jag för första gången i mitt liv på vätskan hela världen verkar älska, men försöker att inte grimasera över den överraskande beska smaken. Dock tar jag med tiden större klunkar, och det går helt okej trots allt. Jag trodde detta skulle vara värre.
"Hörni vi shotar" Säger Anna och ställer ned sin nu tomma mugg på bordet vi slagit oss ned vid. Killarna hade visat sig faktiskt vara helt okej. Väldigt okej till och med. Men inte ett större intryck hade jag försökt att göra på dem. Istället hade jag suttit tyst - som vanligt.
Till Annas förslag bemöts hon av jublande, och den blonda, långa killen mittemot mig sträcker sig efter de små, små plastglasen som står staplade vid hans sidan, vilka vi alla får var sin av. Utan att ens få något att säga om saken fyller Anna upp mitt, och jag ser undrande på henne.
"Nu jävlar Isabelle, nu ska vi shota"
