Lauras POV:
Nyduschade och nöjda kommer vi tillbaka till Avista Resort & Spa vid halv sex-tiden. Så fort taxin släppt av oss springer vi genom entrén och vidare åt vänster in i restaurangen där flera gäster kollar upp för att stirra på oss.
Sen springer vi snabbaste vägen mot våra hotellrum och stannar i hissen.
"Härlig dag", skrattar Raini. "Det var så sjukt kul!"
"Jag håller med helt och hållet", tycker Riker leendes.
En tystnad uppstår när Rocky trycker på knapparna till våra olika våningar. Hissen skramlar långsamt uppåt. Var femte sekund visar de röda siffrorna vilken våning vi når.
"Hörni, byt om till torra badkläder med typ tishe och shorts över när ni kommer till era hotellrum", säger Ross plötsligt och ler lurigt.
"Varför?" undrar jag nyfiket och skrattar till.
"Det säger jag då", säger Ross med en skämtsamt överlägsen ton på rösten. Det luriga leendet vidgas. "Meeeeeen..."
"Men...?" fortsätter jag.
"Men det får ni som sagt inte veta nu för vi ska av här!" skrattandes rusar han ut ur hissen när den når R5's våning. Hans syskon är snabbt efter men är noga att förklara att vi måste vara vid receptionen om tjugo minuter, klädda som Ross sa.
Jag kollar förvirrat på Raini och Vanessa.
"Vad menades med det där?" undrar Raini.
"Amen det borde ni veta", skrattar Rico. "Till och med jag vet."
Med det springer han skrattandes efter Lyncharna genom korridoren.
"MEN BERÄTTA DÅ!" skriker Raini efter honom. Sen inser hon att folk på rummen börjar klampa mot sina dörrar för att kika ut på den som skrek;
I detta fall Raini.
"Fort!" utbrister Vanessa och trycker minst fem gånger på vår våningsknapp. Men hissdörren är lika långsam i alla fall och dörrarna glider sakta mot varandra...
I samma sekund som en dörr öppnas slår hissen igen och vi åker vidare uppåt.
Väl uppe går Raini till sitt rum och jag mot mitt med Vanessa i släptåg. När vi når rätt dörr knackar jag lätt på den med ett nervöst leende på läpparna. Jag undrar hur pappa kommer vara; glad för att vi haft en rolig dag eller sur för att jag stack iväg med dem. Visst, han tillät ju mitt resemål, men jag tror han helst inte velat att jag knöt ytterligare band med dem. Jag undrar också hur han kommer reagera när jag berättar att vi ska ut med R5 - igen.
Dörren klickar mjukt när den öppnas.
"Hej mam..." börjar jag men avbryter mig själv. I dörröppningen står en kvinna med hjärtformat ansikte och gråblå ögon. Håret är vitt, yvigt och påminner lite grann om Einsteins. Det märkligaste är att hon är klädd i en tuff skinnjacka med nitar på samt en tjock eyeliner runt ögonen. Eyelinern ser konstig ut mot hennes gråblå ögon och läpparna är mörklila.
"Vad i helvete gör ni här?" utbrister hon med släpig röst och lägger armarna i kors. Det är definitivt inte mamma.
"Eh, vi bor här", säger Vanessa menandes. "Vad gör du här?"
"Jag bor här", säger kvinnan surt. "Jag kom in hit idag."
"Nej vi bor här."
"Jag bor här sa jag ju!"
"Har du gjort inbrott eller?" utbrister Vanessa. "VI BOR HÄR!"
"Sluta anklaga mig!" halvskriker damen ilsket och ansiktet blir rött i en nyans som inte matchar med eyelinern. "Jag och min make bor här! Vi checkade in för några timmar sedan, och när vi kom var det rent och inget tecken på att någon bodde här. Så, sluta... anklaga... mig... NU!"
