Jag borde egentligen inte bli så rädd.
Det borde lika gärna kunna vara mina grannar eller någon utanför som tappade en glasflaska.
Men nu kom ljudet inifrån mitt rum...
Jag tryckte på sänglampknappen.
Lampan som satt ovanför mig blinkade till några gånger men slocknade sen.
Det blev kolsvart.
- Emelie? Emelie är du vaken?
- Mm, mumlade hon till svar.
- Tappade du ett glas eller nåt? Sa jag.
- Ne jag trodde det va du, mumlade hon halvsovande.
Jag tog min telefon och satte på blixten, lyste runt i rummet.
Då såg jag det.
På golvet under mig spegel låg det glasskärvor, jag lyste vidare upp mot spegeln.
Hälften av glaset på spegeln var krossat och en del låg på golvet.
Men... står det inte något där också?
Jag reste mig ur sängen och tog ett par steg mot spegeln.
Jo..
- Emelie, kom. Sa jag medans jag läste det tjocka röda orden som stog på spegeln
" 13 dagar. 23 timmar. 59 minuter. 0 sekunder. Tiden börjar nu
YOU ARE READING
Onda Andar
HorrorDirekt kände jag att något var fel. Men vad? 2012 flyttade vi hit jag ( Olivia) och min familj, till ett hus i stan ( lägenhet med 2 våningar ) In till ett hus som redan var upptaget. Av något man inte kunde se. Det började med lampor som släcktes...
