Känd eller Kär

VI

Ben Kingsley > Chris Donell

><><

Klockan är tio på en söndagmorgon några dagar efter att jag officiellt sagt ja till erbjudandet. Jag befinner mig i ett stort rum med klassiska tapeter i en mörk färg. Golvet är lackat i brunt och en vit fluffig matta ligger mitt på det. Rader med hyllor som innehåller böcker, mappar eller foton kantar alla väggar förutom en som är helt och hållet gjort i glas med en fantastisk utsikt över vattnet, The Golden Gate och Alcatraz. Ett skrivbord med en laptop på är placerat så att man sitter med ryggen vänd mot vyn, vilket är helt idiotiskt planerat enligt mig. På stolen bakom borden sitter Chris och ser, tja, vansinnig ut.

Jag och Samuel hade båda fel när vi tänkte att han inte skulle gilla idén. Han hatar den. Vi sitter bredvid varandra i en grå soffa som står mittemot bordet. Vattnet i våra glas guppar våldsamt när Chris knytnäve kommer i kontakt med träet.

"Du är fullständigt galen! Hur tänker du? San Fransisco har raderat all din intelligens!" ryter han och ser Sam argt i ögonen. "Det går inte, jag accepterar det inte! Har du ens tänkt på hur det här kan påverka din karriär?" Om han röt så åt mig skulle jag bli skit förbannad men Samuel sitter lugnt kvar, förmodligen är han van.

"Du har inget att säga till om i det här beslutet och dessutom så kommer inte en ny vän till mig 'förstöra' min karriär, om det är vad du menar. Låt mig påminna dig igen om att jag är din boss och om du vägrar delta i detta så tror jag nog att det finns tusentals, kanske bättre, personer som skulle göra allt för att få tjänsten!" Jag beundrar att han är så säker på sin sak och får fram sin egna vilja. Men det kanske är mer för att han är bortskämd.

Chris bara fnyser åt hans hot.
"Och hur ska det här gå till då? Ska hon bara dyka upp vid din sida för att sedan försvinna?"

"Nej, vi börjar lugnt. Något som är viktigt är sociala medier, Instagram, Facebook, Twitter och kanske YouTube. Har du någon utav dem?" Jag skakar på huvudet. Man kan inte säga att det har varit prio ett i mitt liv. "Då ska vi skapa konton. Jag ser till att du blir upptäckt, du ber om ursäkt, vi kan till och med lägga upp en video där du säger förlåt på kontot som min andra assistent har kontroll över."

"Andra assistent?"

"Maria, hon jobbar just med medier av olika slag. Allt ifrån internet till tidningar", förklarar han. "Du ska självklart hänga med på evenemang, middagar och kanske studion, så att andra med hög status får reda på vem du är. Om fler talar gott om dig så ska du se att det här blir enklare." Jag sväljer. Det blir bara fler och fler människor som jag ska träffa och lära känna. Nu är jag väl så gott som inställd på att bli av med mitt jobb... Är det värt det? Jag vet inte, men jag kan inte ångra mig nu i alla fall.

"Så vad vill du att jag ska göra? Det verkar som att din andra assistent har ansvar än så länge", frågar Chris. Sam ler, han verkar veta precis vad han gör. Reta upp Chris, gör honom avundsjuk och så presterar han bättre.

"Boka ett bord för tre på en fin restaurang klockan sju ikväll. Bjud in min mamma, säg att hon ska tala om for pappa att en gammal väninna just flyttat hit och hon ska hjälpa henne packa upp flyttkartonger." Han vänder sig mot mig. "Det är nog bäst om vi presenterar dig för henne först. Hon är lite mildare än min pappa, kan man säga." Något flimrar förbi i hans ögon så snabbt att jag inte kan identifiera känslan. Han verkar ha en mörkare bakgrund än vad jag trott.