~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 37~

Erics ögon är försiktiga och hans kroppsspråk nervöst där han sitter på den gamla stolen mitt emot mig vid bordet längst in i biblioteket.

"Spotta ut det nu då Eric, annars kan du gå." säger jag med irritation och stirrar på honom. Jag känner inte alls igen mig själv, saknaden av Severus har gjort mig ledsen och irriterad och även arg på omvärlden. Varför kan inte jag få vara lycklig med? Varför är min kärlek mindre viktig än andras? Tänker jag medan jag ser på Eric.

"Okej, okej..."han drar ett andetag och ser sig vaksamt omkring, "kan du hjälpa mig att plugga? Jag, jag är inte så bra på det där med läxor men jag vill verkligen få upp mina betyg nu sista året..." suckar han fram och slår generat ner sin blick. Jag skakar på mitt huvud.

"Eric, jag har nog med-"

"Jag betalar för det och jag lovar att hjälpa dig om du behöver hjälp med något." säger han och ser bedjande på mig.

"Eric, jag... Jag går en årskurs under dig dessutom..." jag suckar och lutar mig tillbaka i stolen. Han skakar på sitt huvud,

"Det spelar ingen roll, med din hjälp kan mina betyg bara bli bättre. Kom igen Penelope, alla vet att du är den smartaste eleven på Hogwarts. Alla vet det. Och, om jag får säga det själv, så är du nog den enda som är snäll nog att hjälpa ett hopplöst fall som mig... Penelope, kom igen, jag betalar..?" Eric ser bedjande på mig och jag kastas för en stund tillbaka till första året på Hogwarts, när jag mötte Eric för första gången....

"Akta!" hör jag en pipig pojkröst ropa bakom mig, i nästa sekund får jag en rullande koffert på mig. Pojken som rösten tillhör kommer fram till mig och hjälper mig upp från golvet.

"Förlåt, jag tappade taget om väskan och när tåget började rulla så liksom-" jag ler mot honom och skakar på mitt huvud,

"Ingen skada skedd." säger jag glatt, min mage full av nervösa fjärilar från att resa till Hogwarts för första gången.

"Eric McCulloch," säger pojken och sträcker fram sin hand med ett leende på läpparna.

"Penelope Lovegood," svarar jag och skakar hans hand.

"Skulle du in här eller?" frågar han sedan och pekar på det tomma båset till höger om mig och jag nickar mot honom.

"Kan jag göra dig sällskap? Jag känner ingen här och..." Han ser lite generat mot mig,

"Klart, jag känner inte heller någon." svarar jag med ännu blygare röst.

Vi stiger in i båset och lägger upp våra väskor på hyllan innan vi tar plats på varsin sida om fönstret. Resten av resan pratar vi om det mesta. Vart vi kommer ifrån, vad vi hoppas ska hända, hur vi båda hatar tågresor och om att Hogwarts låter som en spännande plats...

Jag rycks tillbaka från min dagdröm och ser uppgivet på Eric innan jag skakar mitt huvud och ler lite mot honom,

"Vad är det för ämnen du behöver hjälp i?" frågar jag med mjukt uppgiven röst och ett snett leende som visar att jag ger mig. Han ser på mig med nytt hopp,

"Försvar mot Svartkonster, Trolldryckskonst, Trolldomshistoria och några ströläxor i de andra grundämnena..." hans kinder lite röda av vad jag skulle gissa är ett tungt samvete från att inte klara av skolan och vara tvungen att be en elev, en tjej dessutom i en klass under honom, om hjälp. Mina tankar börjar snurra, för att kunna behålla mina toppbetyg måste jag fortsätta att studera minst lika hårt och det betyder att jag kan undvara, umh, nu ska vi se... Öh, två timmar på torsdagar, umh... Och... två timmar på måndagar... Det blir fyra timmar... Jag kommer behöva pengarna nu när... När mamma och pappa... Och Severus, om jag ska kunna åka och träffa honom måste jag ha pengar till biljetterna...

"Jag kan undvara två timmar på måndagar och två timmar på torsdagar... Men, som du säkert vet satsar jag själv på toppbetyg och det betyder att jag vill ha kompensation för den tid jag lägger på dig. Jag må vara snäll och välmenande och blyg men när det kommer till detta, när det handlar om mina betyg då är jag inte att leka med Eric." Eric nickar hoppfullt trots att jag kastar en blick av allvar mot honom.

"Dessutom så är det du som måste göra jobbet, jag kan hjälpa dig och guida dig men du måste själv göra det. Det är studierna som gäller när vi är i sådana fall, okej?"

Eric förblir tyst ett litet tag, han funderar, det syns på honom. Jag sitter tyst och väntar. Efter en minut ser han upp,

"Jag kan ge dig två galleoner per timme plus att jag ställer upp för dig om du vill ha hjälp med något. Umh, alltså, något som inte involverar studier såklart. Haha." skrattar Eric fram, jag ger honom ett litet leende och himlar med ögonen.

"Det blir bra, men du, idag är det lördag så vi träffas här på måndag klockan halv fem. Okej?" Eric nickar och ser glatt på mig men reser sig inte från stolen.

"Umh, Eric?"

"Ja Penelope?"

"Det är lördag, inte måndag."

"Aha?"

"Haha, gå din väg dummer. Jag måste plugga." Eric skrockar lite,

"Förlåt, jag ska gå. Vi ses på måndag." säger han och reser sig från stolen med ett leende,

"Det gör vi, halv fem. Och va inte sen!" ropar jag efter honom när han går sin väg medan han vinkar lite till mig utan att se bakåt. Jag skakar uppgivet på mitt huvud och slår upp min bok om Latin.

Timmarna passerar så fort i biblioteket, jag begraver mig i mina studier, lycklig över att göra det som jag älskar och är bra på. Att studera. Inte fören min mage kurrar oroväckande reagerar jag på att mörkret fallit utanför fönstren. Jag plockar snabbt ihop mina böcker och går genom biblioteket som ligger helt öde. Korridorerna är ekande tysta tills jag närmar mig Stora Salen där kvällsmaten nu serveras. Väskan dunkar i golvet när jag sätter mig hos mina vänner vid Ravenclaws bord.