~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 42~

Snön knarrar härligt under våra fötter och jag kan höra hur grenar runt om oss viker sig under snöns vikt för att sedan rätas ut igen så fort snön fallit av.

"Va härligt det är här ute och det är inte alls lika mörkt här inne på vintern även om det inte fallit så mycket snö här." säger jag och ser upp mot de täta trädkronorna som hindrar största delen utav snön från att landa på marken.

"Ja men visst är det fint. Men, skogen är lika farlig nu som innan snön kom vet du Penelope." Jag nickar och ler mot Hagrid.

Vi vandrar i nästan en timme innan vi anländer vid en liten glänta där helt nakna thranduila träd står. Deras bark är svart och i skarp kontrast till det tunna lagret utav snö runt omkring. Vi sätter oss ner ett par meter bort så att vi kan se alla tretton träden.

"Hagrid, varför blommar de inte?" frågar jag efter ett par minuter.

"Sch, vänta och se." Jag vrider mitt huvud så att min blick är fäst vid träden igen.

Minuterna tickar förbi när plötsligt en stråle av guldigt solsken tränger in genom trädkronorna ovanför thranduila träden. En låg puff hörs och det ser ut som om luften är fylld utav glimmande små guldkorn som beblandas med solens ljus. Ett knackande hörs och ur varje gren på de tretton träden bryter vackra guldfärgade blommor ut. De sticker först rakt ut men snurrar sedan långsamt ut sina vackra blomblad och ännu mer guldstoft fyller luften. Det ser magiskt ut. Träden påminner mig om japanska körsbärsträd, fast, vackrare och mer livliga.

"Hagrid... Det är underbart." mumlar jag hänfört utan att slita blicken från det magiska undret som utvecklas rakt framför oss.

"Mm, det är det. Ett av många underverk skapade av naturen." svarar Hagrid. Vi sitter stilla i snön, beskådar de vackra träden i ett par minuter innan det är dags att bege sig tillbaka mot Hogwarts.

"Tack så mycket Hagrid, det var underbart att få se thranduila träden."

"Tack själv Penelope, för sällskapet och gripen."

"Vi ses!"

"Det gör vi, var inte en främling!" Hagrid stänger sin dörr bakom mig och jag börjar vandra upp mot skolan. Den stora klockan slår och jag kan höra den ända nere vid bron. Hmm, tolv, vart tog förmiddagen vägen? Bäst jag möter upp Cora och Joshua. med den tanken vandrar jag snabbt mot Stora Salen.

Mycket riktigt, när jag anländer sitter de redan vid bordet, hand i hand, och väntar på mig. Jag ler mot dem och går fram, tar min plats och drar av mig mössa och vantar som åker ner i fickorna på min jacka innan jag tar av den och lägger den bredvid mig på bänken.

"Hej, vart har du varit?" frågar Coraline nyfiket,

"Åh, jag var hos Hagrid bara." svarar jag, väl medveten om att elever inte får vara i den Förbjudna Skogen nämner jag inget om det.

"Va roligt, vi har varit i allrummet största delen av dagen."

"Jaha, va mysigt." svarar jag med ett leende och börjar äta min mat samtidigt som Coraline och Joshua.

Lucy och Evana kommer fram till oss, två andra tjejer från år sex som också är placerade i Ravenclaw.

"Lucy, Evana, hej!" säger Coraline glatt medan tjejerna sätter sig bredvid mig.

"Coraline, Joshua, Penelope." säger de båda flickorna i takt. Vi ler alla tre mot dem,

"Har ni hört det senaste?" frågar Evana med låg röst,

"Va? Nej, vadå?" frågar Coraline, genast nyfiken på det senaste skvallret.

"Det ryktas att Dumbledore har bestämt tillsammans med de andra professorerna att ha en jätte stor avslutningsfest, som en typ av bal nästan." säger Lucy,

"Ja och det sägs att den kommer vara sista dagen innan hemfärd nu innan julen." Fyller Evana i med ett nöjt leende.

Vi ser alla tre på de båda tjejerna.

"Va? Vem har sagt det?"

"Det kan vi inte säga, men det sägs att Dumbledore ska berätta om det imorgon." säger de båda två i en ton. Jag ser på Coraline, hennes ögon tindrar av förväntan. Jag får mest obehags känslor. Klänningar, klackade skor, smycken, smink, fixa håret... Nej usch, inte min grej direkt...

"Ja men om det är så då vet vi ju det imorgon." säger jag och ler mot Coraline som nickar glatt, de båda tjejerna reser sig upp från bordet och nickar glatt mot oss. Vi nickar och vinkar tillbaks mot dem. Att skvaller kan vara så jumla roligt? Folk ger allt för mycket av sin tid till sådant där...

"Jag ska gå en runda tänkte jag, vill ni-"

"Nej, vi följer inte med, pulsa runt i snön sådär. Usch, det är kallt och blött." avbryter Coraline mig när jag rest mig från bänken. Jag och Joshua rycker på våra axlar och fnittrar lite åt henne.

"Jaja, men vi ses till middagen ikväll då, hej på er så länge." säger jag medan jag knäpper min jacka.

"Det gör vi, hej så länge." svarar Coraline, Joshua nickar och ler mot mig innan jag vänder mig om och lämnar Stora Salen bakom mig.

Jag vandrar planlöst och hamnar till slut vid quidditch planen, jag vandrar genom tunneln som leder mig under läktaren och står nu på planen. Den är täckt av ljuvlig snö. Jag hör ett svischande ljud och ser upp. Eric tränar tillsammans med två andra killar från Hufflepuffs lag. Jag ser upp på dem, han verkar vara i full kontroll. Hmm, han ser lite väl kaxig ut där hans sitter utan att hålla i sig... Jag böjer mig ner och fyller händerna med snö, jag kramar det till en snöboll och med ett fnitter sylar jag iväg den mot Eric.

Den träffar honom i ryggen och han fumlar ett par sekunder innan han får tag på kvasten med sina händer. Jag börjar skratta, han såg så otroligt lustig ut. Erics kamrater börjar också skratta, Eric ser sig omkring så jag vinkar åt honom och han går från att vara irriterad till att börja skratta han med. Han säger något till sina vänner som nickar och sedan vänder de sina kvastar och flyger rakt mot mig.

Jag börjar springa mot tunneln men förgäves. De sätter ner sina hälar i marken och sprutar ner hela mig med snö. Vi skrattar allihop när jag väl har lyckats resa mig upp.

"Hej Penelope." säger Eric och hoppar ner från sin kvast. Hans långa muskulösa kropp är täckt utav vinterträningskläder. Men hans kinder är liten rosenröda, jag skulle gissa på att det är för att han tränat hårt idag.

"Hej Eric." svarar jag glatt, hans vänner flyger iväg för att fortsätta öva.

"Så, vad gör du här?"

"Ne, jag bara vandrade runt på skolans mark och hamnade här. Tyckte du såg lite väl kaxig ut där du satt utan att hålla i dig." säger jag glatt och Eric skrattar.

"Haha, ja kanske det. Det ska inte hända igen." svarar han och blinkar skämtsamt mot mig.

"Jag hade gärna stannat och pratat men jag börjar bli kall och det börjar bli sent. Mina vänner väntar nog på mig." säger jag efter att vi vandrat tyst i en minut.

"Ja men vi ses ju på måndag." svarar Eric och hoppar upp på sin kvast.

"Halv fem. Och kom inte för sent!" ropar jag efter honom innan jag vänder mig om och går tillbaka till skolan för att äta middag med mina vänner.