F U C K D E H Ä R

Kapitel 2

Vi blev avbrutna av den knackande dörren...

Utanför dörren :" Det är polisen, vi ska fråga några få frågor, får vi komma in?"

Eyman vänder blicken mot mej. Vi båda var skräckslagna. Om dem skulle fråga alla dessa "få" frågor skulle dem få reda på mitt förflutna jag, men jag har ändrats eller?

Polisen (Utanför dörren) :" Antony om du inte svarar snart kommer vi in"

Eyman :" Vi måste gömma oss" viskar han tyst.

Jag :" Nej, vi måste ut..."

P O L I S E N S P E R S P E K T I V

Vi väntar en liten stund tills vi tröttnar och går in. Vi öppnar dörren långsamt och märker att dem inte är där inne.

Jag :" VART TOG DEM VÄGEN?!"
Polis 2 :" Jag vet inte! Vi måste hitta dem, SNABBT!"

Vi går fram in till mitten av rummet och märker sedan den vid öppna fönstret.

Jag :" Dem har rymt..."

***

A N T O N Y S P E R S P E K T I V

Vi springer, Springer, Springer och stannar aldrig.
Jag lägger märke till att Eyman börjar sakta ner.

Jag :" Vad är det bror?"

Eyman svarar inte. Han är andfådd.
Vi står precis utanför ett konditori så jag går in och frågar efter två glas vatten. Hon kommer sen genast ut och placerar två glas vatten vid ett bord nära oss. Jag ler brett mot henne och sedan tar jag upp 50 kr ur min ficka och sätter den i hennes bröst ficka på klänningen.

Jag :" Lite + pengar för sötnosen" säger jag och blinkar med ena ögat.

Hon ler generat och börjar skriva på ett papper.

Sedan lämnar hon det på bordet och kastar en slängkyss på mej.

Eyman :" Bror ännu en hora som du kan njuta med inatt" säger han och börjar gapskratta.
Jag :" Käften du, bara för att du inte kan haffa" säger jag och flinar mot han.

Efter en stund har vi lugnat ner oss och ringer grabbarna.

Zedd :" Vem?" Svarar han kaxigt.
Jag :" Ohaa varför så kaxigt?" Säger jag och ler.
Zedd :" Broor! Du stör mej vid fel tillfälle" säger han irriterat.
Jag :" Brorii du måste hämta mej och Eyman. Vi rymde från sjukan nyss, Poliser ville snacka med mej vi hoppa ut genom fönstret!"

Jag hör hur Zedd suckar och kan inte låta bli att skratta.

Zedd :" Var är ni?"
Jag :" Utanför konditoriet, Duvet den nära centan"
Zed :" Jag är där om 5" säger han och lägger sedan på.

Jag går fram till Eyman som står och röker framför telefon automaten.
Plötsligt börjar det ringa.
Jag kollar på Eyman som bara står där och kollar chockat på telefonen.
Sedan går han fram och svarar.

E Y M A N S P E R S P E K T I V

Jag :" Hallå?" Säger jag lite nervöst.
Anonym :" Hejdå, hälsa min bror från mej" säger rösten väldigt lugnt.

BAM

Ett skott träffar mej rakt i skallen...

Lyssna gärna på : Stitches - Shawn Mendes. Bara för att få lite upplevelse hahah ( Inte bligatorisk )

A N T O N Y S P E R S P E K T I V

Ett skott träffar han rakt i skallen...
Jag känner hur tårarna börjar rinna jag springer fram till Eyman och sätter mej på knä.

Jag :" EYMAAAN! Lämna inte mej! Du är mitt allt! Snälla, Snälla!

Jag känner hur det börjar forsa ner med tårar jag torkar bort dem snabbt.
Jag vänder blicken och ser telefonen hängandes. Jag tar upp den och är redo för att skrika.

Jag :" HALLÅ! " skriker jag med gråt i halsen.
Anonym :" Gillade du showen broooshhaan? " säger en mystisk röst.
Jag :" Du säger vem du är annars! " Säger jag förbannat.
Anonym :" Hahah gull unge du tror jag e dum. Du kan inte göra någonting! Du ska få se varenda en du älskar dö framför dina bara ögon! Precis så som jag fick med min bror... Njut.

***
Ok detta var då mitt kapitel nummer 2. Hoppas ni tyckte om de såklart. Och ska försöka uppdatera imorgon. Självklart som ja sa i kapitlet innan så kan ni kika mej om ni har idéer eller frågor osv...

Stay strong /Nicole

Kik, niickky3
Instagram, Nicoleajakaye