~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 72~

___________________________________________________

Tillhörande musik:

Jumpsuit Apparatus - Your Gaurdian Angel

___________________________________________________

Jag ligger med mitt huvud på Severus arm, min rygg mot hans bröstkorg och mage. Hans näsa är begravd i mitt tjocka hår och hans arm vilar stadigt över min midja. Hans finger smeker insidan av min överarm med mjuka drag och ett leende finns på mina läppar. En känsla av ro vilar inom mig, vi har legat såhär i över en timme nu. Ingen av oss har brutit tystnaden som omger oss. Ett lugn vilar över oss och det känns som om vi skulle kunna gå genom eld, klara vad som helst. Han gör mig hel på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare.

Men mina tankar har börjat spöka, varför sa du inget? Varför har vi inte pratat om allt sådant här innan... Varför släpper du inte in mig, låter mig älska hela dig precis som du är..? Du gör mig hel, låt mig göra dig hel... Mina tankar snurrar så fort nu att jag knappt hinner följa tanketrådarna till slutdestinationen där de byter till en annan tråd.

"Penelope? Är allt som det ska?" frågar Severus plötsligt. Jag ligger stilla men svarar honom med en annan fråga.

"Varför sa du inget?" Jag kan höra Severus svälja och han haltar till lite med sin tumme.

"Jag gjorde bara inte det." viskar han och kysser mjukt min blottade nacke.

"Severus?" mumlar jag med lätt röst.

"Mm?" Jag drar ett djupt andetag,

"Är du rädd?" frågar jag sedan, min röst är nervös och en känsla av oro vilar över mig. Severus tumme stannar och det blir dödligt tyst i sovrummet. Jag väntar på hans svar i tystnaden.

Efter nästan två minuter då det känns som världen slutat snurra svarar han mig.

"Ja." svarar han simpelt, en lättnande känsla tar vid inom mig. Jag med...

"Var det därför som du flyttad hit, sa upp kontakten med vissa människor och valde ett annat yrke nu när jag lever med dig?" frågar jag med försiktig röst och lägger min hand ovanpå hans hand som stilla vilar på min arm. Gesten är liten men fylld utav känslor jag inte kan beskriva med ord.

"Ja." säger han kort och fångar mina fingrar i glipan mellan sina.

"Tack..." mumlar jag och vänder mig om, jag ger Severus en mjuk kyss. Jag kan känna hur hans kropp slappnar av lite efter att ha spänt sig på grund utav mina frågor.

"Jag kommer aldrig sluta att älska dig. När du ser på mig så känner jag mig speciell. Jag har aldrig träffat någon som dig och jag vill att du alltid ska komma ihåg att du är speciell, du är den för mig. Jag kommer alltid finnas vid din sida." viskar jag mjukt och smeker Severus kind. Han drar in mig i en mjuk kram, han trycker mig mot sin kropp och jag lägger mitt ena ben över hans för att kunna komma ännu närmre.

Jag kryper ihop i hans famn, mitt huvud på hans bröstkorg och hans arm stadigt lindad om mig med handen vilandes på mitt vänstra höftben. Hans andra hand ligger stadigt ovanpå min hand som vilar på hans bröstkorg.

"Vad hände med..." börjar jag mumla men tvekar,

"Min rygg?" fyller Severus i och jag nickar utan att se upp på honom. Severus suckar och kramar om mig lite hårdare ett par sekunder innan han drar ett djupt andetag och jag kan känna hur han vrider sitt ansikte upp mot taket.

"Innan jag berättar något måste jag förklara något för dig. Jag är inte en dödsätare, utåt ja, men det är inte där min lojalitet vilar. Innan du kom in i mitt liv tillhörde min lojalitet Dumbledore. Jag blev dödsätare för att kunna rapportera från den sidan till denna sida." Severus tystnar så jag nickar,