~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 73~

___________________________________________________

Tillhörande musik:

Avril Lavigne - Innocence

___________________________________________________

"Severus..." mumlar jag halvt sömnigt där vi ligger i vår dubbelsäng. Efter ungefär en timme av mysande, kramande och enkla smekningar hade jag somnat i Severus famn. Jag vaknade utav att han kysste mitt huvud och kramade om mig lite extra.

"Mm?" mumlar han som svar, hans hand smeker min höft.

"Jag tror att vårt te är kallt och att vår frukost är förstörd..." mumlar jag sömnigt, min röst lite lätt hes. Severus skrockar sådär härligt djupt nere i sin hals, vibrationerna förs över och vandrar genom min kropp.

"Ja jag tror du har rätt. Vi får helt enkelt göra nytt. Tycker du inte?" säger han sedan och ger min blottade nacke en mjuk kyss. Innan jag hunnit svara honom har han börjat resa sig upp från sängen. Jag känner hur madrassen bakom mig sjunker när han sätter sig upp för att sedan åka upp igen när han rest sig. Det är en sådan där känsla som man inte vet hur underbar den är fören man upplever den. En sådan där vardagsgrej som man vänjer sig vid.

Jag vänder mig om för att se på honom, han står i solens sken från fönstret, utan skjorta. Synen är ljuvlig på så många sätt. Jag studerar hans bröstkorg som har ett lager av svart, lent hår som går vidare i en sträng ner för hans mage som är alldeles ljuvlig på alla sätt och vis. Min blick vandrar vidare ner en bit. Jag rodnar lite när han ser frågande på mig.

"Du är ljuvlig Sev..." mumlar jag fram och reser mig ur sängen med långsamma rörelser. Jag knyter förföriskt upp skärpet till min morgonrock och låter den sedan glida av mina axlar för att landa i en pöl omkring mina bara fötter.

Jag står framför Severus i bara ett par svarta trosor och en svart behå med solens strålar dansandes över mig. Hans ögon glider över min kropp och jag känner mig helt säker i hans närvaro. En känsla jag aldrig upplevt med någon annan. Severus... Jag vill ge dig hela mig. Jag vill känna hur du rör vid varje del av min kropp... Severus tar ett steg mot mig, långsamt. Han kysser mjukt min nacke och låter sin ena hand vila på min höft medan han lyfter upp mitt ansikte mot sitt med sin andra hand under min haka. En rysning färdas ner för min rygg, den lämnar spår av värme i sin vaka.

"Du, är ljuvlig Duvan." viskar han och kysser mina svullna läppar. Jag lägger mina händer på hans höfter och han drar in min halvt nakna kropp i sin famn. Jag kan känna hur hans brösthår kittlar min kind.

"Ska vi äta frukost Penelope?" mumlar Severus och jag nickar. Han kysser toppen utav mitt huvud sedan släpper han mig, han tar på sig sin skjorta medan jag klär på mig ett svart enkelt linne och ett par svarta shorts utav jeans som når ner till mitten utav mina lår. Vi går ner till köket och jag slänger maten som blivit förstörd av värmen och häller vårt te, som blivit kallt, i vasken. Jag sköljer ur kopparna med ljummet vatten innan jag ställer ner dem i vasken.

Severus plockar fram ny frukost från skafferiet och häller upp två glas utav iste istället för att ge svalka från sommarvärmen. Vi gör varsin smörgås, vi tar med det och varsitt glas iste ut på bakgården. Senaste veckan har jag spenderat största delen utav min tid här ute. Gjort i ordning hela trädgården och fått fram en mysig sittplats med bord, stolar och en soffa. Jag låter min blick glida över det klippta gräset, de friserade buskarna och det nyplanterade landet i bortre hörnet innan jag ler nöjt för mig själv och fortsätter att gå. Severus sätter sig i soffan och jag kryper upp bredvid honom, jag drar upp mina ben och andas ut ett nöjt andetag. Vi avnjuter vår frukost i tystnad, en melodisk tystnad som liksom känns som en flytande dialog. Men, bara fåglarnas kvitter hörs blandat med Severus djupa andetag. Jag har aldrig tidigare tänkt på det men Severus andas alltid väldigt tungt och ljudligt. Om han inte är helt fokuserad på en bok eller liknande.