Back to the beginning

- 2 -

Själva skolbyggnaden med aulan och lektionssalar i ungefär. Det är den typ av majestätiska byggnader inne i kupolen.

~~~

"Cecilia, vänligen läs högt första stycket under rubriken Våra viktigaste regler" Lärarens röst hördes ut över salen vi satt i. Idag stod allmänbildning högst upp på schemat. Jag satt i mitten utav salen som vanligt. Att lära in allt det lärarna lärde ut var något jag verkligen var bra på. Här kunde man läsa och plugga in det eller bara lyssna. Det fastnade så lätt. Det var annat än mot alla skjutvapen och stridstekniker vi skulle lära oss. Jag kunde dem teoretiskt men inte praktiskt.

"Vi ska alltid sätta vårt ledande land framför oss själva. Vi ska inte vara själviska. Vi ska skydda landets invånare..." Jag följde nästan ivrigt med i texten som Cecilia läste. Jag ville lära in det så snabbt som möjligt och göra bra ifrån mig när läraren förhörde oss sedan. "Vi ska föra genen vidare genom två avkommor. Vi får inte gifta oss och avslutningsvis, vi ska aldrig säga emot vår ledare. Vi är skapta för att skydda och göra samhället säkert"

Det var saker jag hört flera gånger tidigare och egentligen kunde utan och innantill. Men som lärarna alltid sa, det var med upprepande.

"Tack så mycket Cecilia. Det var allt för idag. Se till att läsa på hela kapitlet tills imorgon. Ni kan gå" Så fort lärarens röst tystnat drogs stolar ut med ett jobbigt ljud. Det blev liv och rörelse i salen. Alla var ivriga att komma iväg. I min ålder så var det lunch eller vapen träning som var nästan beroende på vilken grupp man var indelad i. Jag själv hade lunch precis som Jason och två av mina bästa vänner. Snabbt reste jag mig och började min väg ut i korridoren precis som alla andra elever.

Trots att jag visste hela den här grejen med att giftermål var förbjudet osv så kunde jag inte låta bli att relatera till alla böcker jag läst. Jag undrar hur det är att vara gift, sammanförd, tillsammans, med någon man älskar hela livet. Skulle man tappa känslorna för varandra senare i livet eller skulle de finnas kvar? Självklart var detta saker jag aldrig skulle uppleva, men någonstans inom mig hoppades jag på att jag kanske åtminstone få föra genen vidare med någon jag tycker om. Att dela säng med nån som betyder mycket för mig för att sedan få en avkomma, eller ett barn som många istället säger. Skulle jag älska detta barnet så som man läser i berättelser? Eller skulle jag inte ha några som helst känslor för den? Den ska ju trots allt föras bort direkt på BB. Har den en gåva hamnar den här i kupolen och har den inte en gåva så... faktiskt så vet jag inte vad som händer med de som inte ha en gåva. Kanske barnhem? Eller ännu värre döden?

Jag gillar Jason väldigt mycket och kanske hoppas jag innerst inne på att det är han jag en dag ska dela säng med? Kanske är det något inuti mitt huvud som redan nu i denna unga åldern som jag befinner mig i, som försöker hitta en passande partner? Fast vad vet jag? Jag är bara en flicka som försöker lära sig slåss och allt där till.

En klocka skar i mina öron och jag inser att jag dagdrömt igen. Jag hade stannat upp strax utanför dörren in till salen jag befunnit mig i. Klockan tydde på att det bara var en kvart kvar för dem som har lunch att äta. Alltså hade en tjugo minuter redan gått. Jag skulle aldrig hinna äta på den korta stunden om jag inte ville ha håll senare på träningen, och det ville jag verkligen inte. Kanske kunde jag hämta ett äpple på mitt rum innan jag skulle möta upp Jason och mina bästa vänner inför träningen?

Jag bestämde mig snabbt för det när jag själv hörde hur min mage kurrade lågt. Något var jag tvungen att få i mig. Jag kollade mig snabbt omkring i korridoren. Den låg så gott som öde förutom några yngre elever som slagit sig ner utanför dörrarna för att invänta att lektionen skulle börja. Med tysta men snabba steg började jag gå åt motsatta håll som matsalen låg, nämligen mot flickornas bostad.