The 56th Hunger Games

Slåttern...

-Grace, skynda dig!
Det var mamma som ropade.
-Ja, jag kommer! Ropade jag tillbaka med hårsnodden i munnen.
-SKYNDAAA!
-Ja!
Jag flätade klart sista delen av mitt hår och snodde snabbt om snodden. Sedan rätade jag till luggen som hängde i mitt ansikte och spatserade ut ur huset.
-Kom nu! Sa mamma och greppade tag i min hand och min syster, Clara, också.
Hon gick med bestämda steg mot den stora scenen.
-Men, mamma...Sa jag, men det märktes att hon inte lyssnade.
Jag gav ifrån mig en suck och hoppade till när mamma puttade in oss i ledet.
-Så, sa hon och spatserade iväg mot dem vuxnas klunga.
Jag följde henne med blicken, men avbruten av att Clara drog i min arm. Jag tittade ner på henne.
-Vad är det? Frågade jag och log lätt.
-J-jag är rädd, svarade Clara.
Hon lät rädd i rösten.
-Det... är ingen fara, sa jag och hukade mig så att jag kom i samma längs som Clara.
-Det är ditt första år på slåttern, dem kommer inte dra lappen med ditt namn, sa jag och försökte låta lugn, men jag var rädd själv.
Jag har stått på slåttern i sammanlagt 4 år nu och har varit lika rädd, att dem det ska vara mitt namn på lappen, varje gång.
-Okej, sa Clara och nickade lätt.
Hon försökte le lite.
-Nästa! Ropade en kvinna i en konstig vit dräkt.
Hon vinkade dit Clara och bad henne att lägga fram handen. Clara gjorde som hon sa och fick ett litet stick i fingret av en, ganska stor, nål. Kvinnan tryckte ner hennes finger löst i en bok och bad Clara att gå åt sidan.
-Nästa!
Det var min tur. Jag gick fram till kvinnan och räckte fram min hand. Kvinnan stack mig löst i fingret och tryckte ner det i boken och jag fick gå åt sidan.
-Nästa!
Nästa gick fram och jag och Clara gick vidare in i en stor klunga. Det fanns två klungor med 12 till 18-åringar. En med tjejer och en med killar. Jag och Clara fick förstås stå i klungan för tjejer.
Alla pratade. Pratade om vad dem skulle göra om dem blev valda, vem dem skulle offra sig för och så vidare. Men deras prat avbröts när en kvinna med helt vitt, sminkat, ansikte och vitt krulligt hår klädd i rosa klänning och rosa hatt steg upp på scenen. Hon spatserade fram till mikrofonen som stod mitt mellan två, gigantiska, glasskålar.
-Välkomna, välkomna! Sa hon varmt och log ut mot alla ungdomar.
Hon tog ett mesigt och lätt tag om mikrofonens stöd och harklade sig.
-Nu har det blivit dags att lotta ut deltagarna från distrikt 12, i det femtiosjätte, årliga, HUNGER GAMES! Sa kvinnan, som tydligen hette Effie, och förväntade sig stora applåder.
Istället var det bara hon som applåderade.
-Iallafall, må oddsen vara er gynnsamma, för nu ska vi lotta! Sa, den väldigt uppspelta, Effie.
-Damerna först, sa hon sedan, när hon gått fram till tjejernas glasskål.
Hon stack försiktigt ner handen och letade runt efter en lapp att dra upp. Hon tog en av lapparna högst upp och drog upp den ut skålen.
Effie log ut mot publiken innan hon öppnade lappen. Hon harklade sig och sa:
-Grace Valentine!
Mitt hjärta stannande. Hon hade dragit mig....