~Förbjuden Romans - 3 - Något Nytt Blir Slutet~ [HP FF - Snape]

~Prolog~/~Kapitel 1~

Prolog:

Tiden passerar förbi, dagar blir till veckor som blir till månader och till slut har det gått ett år och en månad. Sommaren har anlänt med virvlande dofter av blommor och solen har senaste månaden välsignat världen med sitt varma ljus. Penelope och Severus har funnit sin vardag och sina platser i deras förhållande. Penelope har spenderat sina dagar på sitt arbete i bokhandeln bara ett stenkast bort, i Medova. Severus har skapat och sålt rättigheterna till flera trolldrycker, krämer, pulver och salvor som han själv skapat. Livet lunkar på i sin vanliga ordning.

Penelope och Coraline har veckovis växlat brev med varandra. Coraline och Joshua har båda avslutat sitt sista år på Hogwarts och Penelope var överlycklig när de båda tog examen med bra betyg. Severus har senaste månaderna visat en sida Penelope inte trodde fanns hos honom. Han har verkligen blivit en helt annan man än den stela och mystiska professorn hon föll för. Men detta har bara blåst på lågorna av passion inom henne medan kärleken vuxit sig starkare och mer kraftfull mellan de två.

Det är nu den fjortonde augusti, fåglarna kvittrar och solen skiner ner på det lilla huset i slutet utav Meadow Lane...

~Kapitel 1~

Jag fingrar nervöst på mitt halsband. Berlocken utav silver med ett ingraverat S och ett foto av Severus inuti känns lent mot toppen utav mina fingrar. Severus står i dörröppningen, jag kan känna hans blick vandra över min lättklädda sommarbruna kropp där jag står i skuggan av verandans tak på framsidan utav vårt lilla hus.

"Hjärtat, de kommer snart ska du se." säger han med skrockande och förundrad röst, jag vrider mitt huvud och biter omedvetet mig själv nervöst i underläppen.

"Tror du det?" frågar jag sedan och hugger ännu en gång tag om min underläpp. Severus går fram till mig och lossar den med sin tumme. Han ger mig en mjuk kyss och drar sin nästipp över min näsrygg, jag sluter mina ögon och ler. Känslan har blivit något jag vant mig vid, men på ett härligt och betryggande sätt.

"Ja då, de kommer snart." mumlar han och kysser min varma panna innan han lämnar mig ensam på verandan utanför ytterdörren.

Jag fortsätter att fingra på min berlock i ytterligare tio minuter innan jag ger upp med en liten nervös suck och går in i det svala huset igen. Severus står i köket, han har sina svarta linnebyxor på sig och en ljusblå skjorta med svarta knappar. Han ser ljuvlig ut, som en sommardröm för mig. Den där varma bollen samlas i gropen utav min mage ännu en gång, känslan som jag nu kan placera. Kärlek, passion och upphetsning. En känsla som jag bara får i Severus närhet.

Han ser upp på mig med ett litet leende, hans tänder är alldeles vita. Hans hud har fått en ljusbrun ton, det känns ibland underligt att se honom när han inte är alldeles vinterblek. Men han har inte varit ute i solen så mycket som jag så min hud är ett par nyanser mörkare.

"Vill du ha ett glas?" frågar han med den där raspigt mörka rösten som får mina knän att darra. Jag nickar och går fram till honom vid diskbänken medan han häller upp ett glas utav iskall lemonad.

Jag tar en sipp från glaset, vätskan sprider svalka i mitt svalg och min hals. Jag ställer ner det på bänken och fingrar lite på min berlock igen. En nervös vana. Jag vrider huvudet mot hallen som leder mot ytterdörren innan jag ser på mannen i mitt liv igen.

"Jag är så nervös..." mumlar jag medan jag kramar om Severus,

"Det är ingen fara hjärtat, du ska se att de kommer snart. Ni har ju skickat brev tre gånger i månaden, minst, senaste året." svarar Severus försäkrande medan han stryker mitt utsläppta hår. Jag suckar med kinden lutad mot hans bröstkorg.