Roger Pontare suckade en hjältes suck, han hade precis besegrat ännu en dansk arme. Döda kroppar var utrspridda över hela fältet, och männen jublade: "Mare nostrum balticum!" Roger gick utmattad tillbaka till sit tält, som var de minsta och mest ödmjuka i hela lägret. Så fort han satte sig ner på sin utsökta barockstol såg han en senig smålänningapåg komma springandes mot tältet . "Senaste nytt från krigsledning min herre" sade brevleverantören med en traumatiserande dialekt. Roger studerade brevet noga och han såg lackstämpeln, det var äkta. "Spring iväg då smålänningsjävel!" svarade Roger med ett hiskeligt vrål och brevpojken sprang iväg snabbare än en dansk som sett en preussisk soldat. Roger tänkte jaga efter pojken men hans flambojanta skrud bestående av ren hudar stoppade honom.
Roger öppnade och läste brevet blablabla "Spring inte och invadera Norge" blablabla "Behandla smålänningen bättre" blablabla men längst ner i brevet stod det något förskräckligt "På order av krigsledningens gloriösa ledare Baldur Sigurdsson, ger svea rike upp kampen och kapitulerar hela landet till dansken, länge leve våran nya konung Kerstinian XXX".
Detta var det mest chockerande som Roger någonsin hade varit med om, så chockerande var det att han bestämde sig att skjuta nästa människa som ens närmade sig hans tält. Han visste att han var tvungen att informera sin 5000 man starka karoliner arme om den Danska undermaktens groteska erövringar. "DAAAAAAAAAAANSKJÄÄÄÄÄÄVLAR" Skrek Roger med sin maskulina och sköna stämma. Keruber grät och fåglar fick missfall, sannerligen en hemsk dag i Svea rikes historia.
YOU ARE READING
Den röda pölsens synd
Historical FictionEn ensam karolin tar upp striden mot den ondskefulla danska övermakten, kommer han att segra eller kommer han att besegras som den store karl själv? Få reda på dom sensuella detaljerna i denna actionfyllda (a)historiska romanananan.
