Mot mitt eget samvete häller jag i mig mer alkohol, för det här med att inte längre hålla tillbaka, och veta om att det är okej, det är något av det bästa jag gjort.
"Förlååååt" säger jag då jag oförberett lyckats snubbla in i någon kille bakom mig, och rör vid honom ursäktande, vad som annars skulle uppfattas vara alldeles för närgånget. Dock lägger jag ingen mer tid på det utan följer Annas vita klädsel med blicken tills jag lyckas uppfatta hur hon hand i hand med någon kille rör sig in i huset.
"Anna!" ropar jag över folkmassan och skrattar, trots det att jag är själv. Men inte vänder hon sig om för att besvara mig som jag räknat med. Så ännu mer ensam står jag kvar bland de många personerna på terassen, och banar min väg tillbaka till "drinkbordet" där jag vet att stolar finns.
"Hey, snygg skjorta" Jag stapplar till av handen som stoppar mig, innan jag vänder mig mot personen som tycks vara densamma som gett min tröja en komplimang. Nästan förvånad blir jag då det är samma kille jag träffat tidigare, då jag halvt glömt honom, men skakar snabbt av mig mitt chockade uttryck. Nu bär han istället en grå tjocktröja med lappade armbågar - antagligen någons av dessa snobbar som haft den över en skjorta.
"Justee" säger jag och ler brett mot honom, vilket jag får besvarat.
"Du har druckit lite ser man" skrattar han fram och jag biter mig leendes i underläppen.
"Asså nä, inte så mycket." svarar jag honom medan han leendes skakar på huvudet.
"Aja, det här är i alla fall mina boys" han gestikulerar med handen över tre killar som står vid hans sida. "och mina boys, det här är.." han ser lite frågande på mig då han inte tycks veta mitt namn.
"Isabelle!" säger jag högt för att överrösta musiken, då vi precis står vid ljudanläggningen. Jag sträcker fram min hand till hans "boys", som vänligt presenterar sig. Men deras namn är dock några jag glömmer sekunden senare.
"Men du, jag tror din tröja är torr nu. Jag måste liksom dra snart" säger han vars skjorta det är jag bär. Och jag kommer direkt att tänka på min tröja vid köksbänken.
"Ja juste! Tror du verkligen det?"
"Jomen visst, jag följer dig in" svarar han leendes och lägger sin arm om mina axlar samtidigt som vi börjar röra oss mot de hel-inglasade dörrarna. dock hamnar vi inte alls på den plats jag minns, och då han öppnar en dörr in till ett rum undrar jag om inte han kanske gått fel.
"Hallå, såhär kom man ju inte till köket" säger jag undrandes, men skrattandes, samtidigt som han föser in mig i rummet. Jag kan höra honom stänga igen dörren efter oss då jag tar in det opersonliga rummet, som i mitt huvud direkt blir klassat som något slags gästrum eller liknande. Frågande vänder jag mig mot honom men hinner inte säga mycket innan han har lagt sina händer om mina kinder, och pressat sina läppar mot mina.
"Jag behöver inte sticka riktigt ännu" mumlar han fram mellan kyssarna. Hans händer som rört sig ned till min hals fortsätter dock efter ett tag ned mot skjortan, och jag uppfattar strax hur de knäpper upp knapp för knapp. Lika snabbt har han, innan jag hunnit komma underfund med vad jag vill, dragit av sig sin egen tröja. Sekunden senare pressar han sina läppar återigen mot mina och jag vågar då fritt röra mina fingrar över hans blottade hud.
Tungt andas han nära mitt ansikte så som han knäpper upp knappen på mina jeans, innan han försiktigt trycker ned dem en bit över mina lår. Självmant kliver jag sedan ur dem, vilket resulterar i att utrymmet mellan oss ökar. Hans blick är intensiv på min kropp, men jag kan avgöra hur den uppknäppta skjortan än döljer allt det privata. Min blick kan jag dock inte slita från hans vältränade kropp, och inte heller från hur hans jeans tycks blivit lite trängre vid hans nedre partier.
Vårt endast betraktande lider dock mot sitt slut, för han ruskar upp sig och är nästan hetsig med att knäppa upp byxorna han bär. Han tar sedan tag om dess ände vid ena hälen för att dra av byxbenet, och likaså med den andra. Denna avklädning får hans muskler och kroppsdrag att inte alls vara intressant längre, för allt jag kan fokusera mellan är hans intensiva, sexiga ansiktsuttryck, och det synliga innanför hans kalsonger. För aldrig tidigare har jag skådat detta. Aldrig tidigare har det gjort mig så upphetsad.
Halvt leendes kliver han fram mot mig, stryker löst mitt hår bakom örat. De nätta fingertopparna rör sig ned över min hals, ut över axeln. Även där stryker han dem - stryker han skjortan av mig - och den dimper likt våra tidigare klädesplagg ned på golvet.
Jag andas hackigt när han lägger sina händer om mina svank för att ställa sig så nära som möjligt - när mina nakna bröst pressas mot hans bara överkropp, när jag känner hans stånd hårt mot min undermage.
Jag andas hackigt när jag långsamt ser upp på honom - när hans säkra blick möter min, när jag löst placerar mina händer vilandes mot hans bröst.
När han kysser mig har jag inte råd att andas hackigt längre. För då flåsar vi båda istället - när hans händer rör sig ned över min rumpa för att bekanta sig med den, och när jag oroligt men villigt trycker mig mot hans inbjudande kropp, hans bultande kön.
