Det är försent | o.e

Nummer två

Junis perspektiv

Jag tog på mig mina kläder så fort jag kunde morgonen därpå och smög ner för trappan. Klockan var åtta på morgonen och jag kände hur ångesten vällde över mig. Jag och Oscar hade bråkat i drygt åtta månader, eller bråkat och bråkat. Inte pratat i alla fall. Och sen så träffades vi och det första vi gjorde var att ha sex. Herregud, ibland undrade jag hur dum jag var. Med en djup suck tog jag mig ut ur Oscars hus och drog handen genom håret. Jag satte mig på bussen och tog fram mobilen.

Felix, 04:15:
Äe di och Oscar bacj agein

Jag skrattade åt hans stavning men jag fattade vad han menade. Dock visste jag inte vad jag skulle svara. Back again. Vi hade redan hunnit ha sex men jag visste inte vad jag kände för honom längre.

Jag, 08.19:
Felix jag har gjort en så jävla dum sak

Jag suckade och gick av bussen. Jag drog upp byxorna, det gör jag alltid. Alla klagar på att tjejer alltid går och drar upp sina jeans men de måste ju sitta bra. Min mobil började ringa, det var Felix.

"Hej", sa jag när jag hade klickat på grön symbol. Felix röst ljöd genom mobilen och jag frågade vad han gjorde uppe nu med tanke på att han somnade oerhört sent.

"Jag har fan ingen aning. Är fett trött och har sån huvudvärk", suckade Felix i andra sidan mobilen. Ett leende prydde mina läppar.

"Hur som helst, vad har du gjort för dumt?"

"Jag låg med Oscar och jag vet inte ens om jag gillar honom. Fråga mig inte varför och du behöver inte säga att jag är en idiot för det vet jag redan. Det kändes rätt i natt men nu känns det bara åt helvete, jag vet inte vad jag känner för honom än", förklarade jag tyst och en tystnad spred sig efter det.

"Jag tycker du borde prata med Oscar. Det kanske bara gör saker värre, men att ha falska förhoppningar är värre än sanningen", föreslog Felix. Jag nickade till svar innan jag kom på att han inte kunde se mig.

"Jag ska. Men du Felix, vi hörs", sa jag innan han också sa hejdå och vi la på. Jag gick av bussen och började gå mot mitt hus. När jag öppnade dörren tänkte jag ropa hej men kom på att hela familjen troligtvis sov. Klockan var bara halv 9. Jag smög in och låste ytterdörren. Det skulle vara omöjligt att somna om för mig så istället tog jag mig till mitt sovrum där jag bytte kläder till ett par lila mjukisbyxor och en matchande hoodie från Odd Molly. Efter det smög jag mig ner till soffan och satte på High School Musical på Netflix. All time favourite, jag hade alltid älskat high school musical.

Jag tänkte hela tiden på Oscar, han hade börjat i min skola precis som Gabriella började i Troys. Snart slutade han gymnasiet, han skulle ta studenten. Det kändes konstigt. Jag önskar att vi fortfarande hade varit tillsammans, att jag hade fått ge honom en stor kram och gratulera honom till att äntligen vara fri. Men vi var inte tillsammans längre och det var kanske så det skulle vara. Kanske var vi inte menade för varandra. Ett sms störde mina tankar och jag tittade vem det var. Oscar. Jag hade fortfarande kvar hans nummer, det var ingenting jag hade planerat att radera heller.

Oscar, 8.53:
Vart är du

Jag, 8.54:
Hemma.

Oscar, 8.54:
Varför? Trodde du ville ha mig tillbaka

Jag, 8.55:
Kan inte ta något via sms

När jag inte fick något mer svar än så men det stod att han hade läst gav jag upp. Jag slängde undan mobilen i soffan och fortsatte titta på filmen. Drygt en kvart senare knackade det på dörren och jag trippade med tysta steg fram till dörren för att inte väcka någon. Till min förvåning var det Oscar som stod utanför dörren.

"Får jag komma in?" frågade han bedjande och jag tänkte en stund. Han förtjänade en förklaring och det gjorde nog jag med men jag kunde inte släppa in honom. Hela familjen sov och vi skulle troligtvis väcka hela huset.

"Familjen sover men om du inte har något emot det kan vi gå på en promenad", föreslog jag och Oscar nickade. Första bästa skorna var mina hunters och det var inte jättebra väder ute så jag drog på mig mina hunters. Jag tog med mobilen och låste dörren innan vi började vår lilla promenad. Egentligen visste nog ingen av oss vart vi skulle men vi styrde våra steg mot skogen. Ingen sa någonting trots att vi båda hade så sjukt mycket att säga. Jag ville inte vara den som började och om jag skulle börja så visste jag inte ens vart början var. Vart skulle jag ha börjat om jag skulle förklara? Oscar harklade sig och jag tittade upp på honom i förväntan att han skulle börja.

"Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men vad känner du?" sa Oscar och jag funderade en stund. Mitt svar fördröjde en ganska lång stund. "Om allt menar jag", lade Oscar till och jag suckade innan jag gav mig på att försöka förklara lite hur jag kände.

"Jag vet inte om det fungerar Oscar. Det var nog världens största misstag att ha sex med dig igår för vi har inte ens pratat något alls eller haft kontakt över huvud taget sedan er konsert i september." Han tittade ner på mig och jag kände hur hans blick brände mig i nacken så jag mötte den. Jag såg hur jobbigt Oscar tyckte att det här var.

"Varför pratade du inte med mig efter konserten? Var jag så dålig eller vad var det? Jag vet att vi hade gjort slut redan innan det men det var efter konserten som du tog avstånd på riktigt och ignorerade Felix också", undrade Oscar. Jag kände hur mina ögon blev blanka och fyllda med tårar men desperat försökte jag blinka bort dem. Oscar fick inte se hur sårbar jag var.

"Jag kan inte riktigt förklara men-", började jag innan jag tog ett djupt andetag och fortsatte. "Men när jag såg hur lycklig du var på konserten, hur mycket glädje du fylldes med när alla sjöng med i era låtar och när alla lös med sina flashlights på mobilen... Det var som om jag insåg att du faktiskt inte behövde mig. Du kunde vara lycklig utan mig, du fann glädje i annat. Fansen gav och ger dig fortfarande enorm lycka, lycka jag inte kan ge. Jag kände mig så otillräcklig och jag orkade helt enkelt inte känna att jag måste kämpa för vår kärlek när du redan har glädje i ditt liv", försökte jag förklara utan att brista ut i gråt. Oscar stannade upp och jag gjorde detsamma. Han tittade in i mina ögon i flera minuter, han bara stod där helt orörlig.

"När jag har mått som bäst i mitt liv, den tiden jag minns som absolut allra bäst, det var tiden med dig. På skolavslutningen när vi åkte till gröna Lund och jag lade ut en bild på oss två. Våra minnen från sommaren. Om jag hade kunnat göra något ogjort så hade jag valt att ändra hela perioden i USA. Jag hade bankat lite vett i skallen på mig själv och inte brutit mitt löfte om att höra av mig varje dag. Hade jag kunnat göra något ogjort hade jag gjort det. Men jag vet att det inte går och det gör så jävla ont för du är på riktigt den personen som har fått mig att må som bäst. Det är klart att killarna, fansen och min familj gör mig lycklig men du har något de inte kan ge. Det där extra som jag saknar enormt. Jag behöver dig Juni. Jag behöver dig mer än du tror", sa Oscar med tårar i ögonen.

Jag behöver dig med Oscar.

-
Funderar på att ha en Q&A! Vad tycker ni om det? Kommentera gärna, ni kan kommentera frågor också om ni känner för det :)