Magic is real

1. Brinnade händer

Jag försöker trycka in det blå plåtskåpet med all min kraf, för om jag inte gör det så kommer säkert allting vara borta när jag kom tillbaka på måndag. När det extremt tröga skåpet jag fått i år går igen, så börjar jag gå igenom skåpkorridoren.
Jag kommer på mig själv fiffla med medaljongen. Medaljongen. Vart kommer den ifrån igentligen? Den har altid funnits där. Mina föräldrar har berättat att den hänge om halsen på mig när jag låg i korgen utanför dörren den 8 mars 2020. Den är gjord i silver och har en mörk sprucken sten i mitten.Det går inte att se vilken färg stenen har ,den är bara mörk. Och sedan det lilla S:et. Jag vet inte vad det står för. När jag var liten så trodde jag att det stod för någonting magisk, men det har jag försökt tränga ut ur huvudet men det vill inte försvinna.
När jag går längs trottoaren flyttar de gula höstlöven sig när jag ska sätta ner fötterna. Det brukar altid vara så men idag är det mer än vanligt.
" Luna " jag vänder mig om och ser Sofia komma springande. Sofia hette igentligen Fredrik från början men kallar sig för Sofia. Sofia ser inte alls ut som någon Fredrik om du frågar mig så jag tycker att han passar bättre som Sofia.
" ja, vad är det " säger jag.
" vill du gå till bliblioteket?" Undrar Sofia.
" nä, jag måste göra läxor" säger jag
" okej, ses på måndag" säger Sofia och sedan vänder han sig om och springer mot busshållplatsen.
Sofia och jag är bästa vänner, inget kan sära på oss, tror jag iallafall.
Väl hemma i lägenheten sätter jag mig framför skrivbordet. Härifrån kan jag se hela London. Big ben, och alla de där super höga skyskraporna. Man ser ganska bra ifrån våning 27 i ett höghus.
Förut bodde vi i ett hus utanför södra London, vi flyttad in i London när jag var 3 år så jag minns ingenting.
Jag hör att mamma kommer hem. Jag hör att hon ställer ner något i hallen, det är förmodligen matkassar.
Jag börjar göra matta läxan.
Hur ska jag igentligen räkan ut någonting så svårt utan miniräknare som inte äns mamma klarar!
Utan att tänka mig för vispar jag ner matte boken på golvet. Ställer mig på stolen och skriker. Jag känner hur ilskan kokar över och jag sräcker ut händerna och armarna. Hela jag står som ett kors och skriker. Eld flammar ur mina händer mot väggarna. Den är vacker, grön.
Nu brinner hela rummet och jag får panik, svetten rinner ner från pannan och jag faller till golvet.
Jag Vaknar senare av att två stycken människor lutar sig över mitt ansikte.
Den ena ropar " det är ett mirakel!!!"