Det är försent | o.e

Nummer fem

Oscars perspektiv

Jag suckade åt min spegelbild när låten var slut och drog handen genom håret. Av någon anledning kunde jag inte fokusera, allting gick dåligt. Felix ögon mötte mina. Han visste att något hade hänt men han visste inte vad. Jag hade bråkat med mina föräldrar dagen innan, precis när jag kom hem från Juni började de klaga på att jag aldrig var hemma. De förstod ju att jag behövde göra allt jobb men de klagade på att jag alltid umgicks med kompisar hela tiden när jag inte jobbade eller så isolerade jag mig på mitt rum. Det hela slutade med att jag drog därifrån och stack hem till Felix där jag fick bo under natten. Han hade inte pressat mig till att berätta någonting vilket kändes skönt. Det enda han hade gjort var att erbjuda en sovplats och stöttande hjälp. Jag var så tacksam över att ha Felix som min bästa kompis, förmodligen skulle väl alla säga att det bara var okej för tjejer att säga så om sina kompisar men vi hade gått igenom så mycket tillsammans.

"Ska vi dra eller? Klockan börjar bli mycket", föreslog Ogge som också märkte att det var något med mig. Jag var tacksam över att ingen skällde ut mig utan att de bara förstod att livet var tufft ibland. Trots att allt var jobbigt just nu så fick jag inte glömma att jag faktiskt hade killarna på min sida och att de alltid skulle stötta mig.

Vi började samla ihop våra saker och jag gick snabbt ut ur lokalen. Förhoppningsvis fattade killarna att jag inte orkade hälsa så att de hälsade istället för mig. Jag gick bara ut och gick motsatt håll. Det var jobbigt att göra så mot fansen, det var trots allt fansen som hade fått oss hit och jag var evigt tacksam för allt de gjorde. Men ibland orkade man inte. Jag brukade alltid åka bil till och från studion men eftersom jag bråkade med mina föräldrar hade jag inte kunnat ta den. Utan vetskap om vart jag egentligen skulle ta vägen gick jag till tunnelbanan och satte mig på en mot Fruängen. När jag väl satt ner, för som tur var fick jag sittplats, fiskade jag upp mobilen. Ett sms från Juni.

Juni, 16.29:
Hoppas du har haft en bra dag Oscar

Jag, 18.31:
Juni ❤️ hade träning så såg nu. Kan jag komma hem till dig? Typ nu?

Juni, 18.32:
Har mens så är på fett dåligt humör men om du vill träffa en jobbig jävel som mig så kom du ❤️

Jag bytte tunnelbana i Slussen till en mot Farsta strand och åkte till gullmars. På gullmarsplan sprang jag in till en godisaffär som ligger där man kommer upp från tunnelbanan. Jag köpte med godis i alla olika sorter och tog extra mycket av chokladen som alla tjejer sa skulle hjälpa dem med något när de hade mens. Stressat betalade jag och sprang upp till bussen som jag precis hann med. Dörren stängdes bakom mig och en kvarts resa väntade. Jag tog upp mobilen och pluggade in hörlurarna samtidigt som jag gick in på Spotify. En av mina favoritlåtar just nu var '7 years' så jag satte på den och lyssnade i lugn och ro. Tillslut var jag vid Junis busshållplats och jag skyndade mig lite extra för att komma hem till henne. Det var Juni som öppnade när jag knackade på och hon gav mig en stor kram.

"Hur gick träningen då?" frågade Juni samtidigt som vi gick upp på hennes rum. Jag skrattade till samtidigt som jag suckade.

"Åt helvete." Hon tittade undrande på mig och satte sig i sängen. Jag suckade mig och satte mig bredvid henne. Juni var den första jag drog historien om bråket för och hon kramade om mitt lår med handen när jag berättade. Tacksamt pustade jag ut och hon smekte mitt lår mjukt.

"Äsch, vi tänker på något annat", bad jag och hon nickade. Hon satte på sin tv och gick in på Netflix.

"Vilken film?" frågade hon mig och jag bläddrade runt lite. Tillslut valde jag The conjuring, den var inte läskig men ändå bra. Jag hade sett den två gånger innan.

"Fyfan vad läskigt", sa Juni och tog upp en stor godis istället för att titta på filmen. Barnen höll på att köra klappkurragömma och Juni var av någon anledning jätterädd. Jag skrattade åt henne och hon kröp närmre mig, egentligen var hon nog inte jätterädd. Hon vilade sitt huvud mot min axel och jag hade armen runt om henne. Hennes andetag var regelbundna och jag andades i takt med henne. Jag tog upp en sur godis och stoppade in den i munnen.

"Oscar! Vill du äta här med oss?" ropade Junis mamma från nedervåningen. Juni mötte min blick och nickade.

"Ja tack, om det inte är ett problem för er!" ropade jag tillbaka. Vi fortsatte kolla på filmen tills Junis mamma ropade att det var dags för mat. Juni gick ner före mig för trappan och hon satte sig på en stol. Jag slog mig ned på stolen bredvid och väntade på att få lassa upp en jättegod kycklinggryta med ris. Med god aptit åt jag grytan och vi småpratade lite.

"Så du tar studenten nästa månad?" frågade Junis pappa och jag nickade för att besvara frågan. Vi kom in på studenten och Melina, Junis lillasyster, berättade om hur hennes mormor hade berättat om hennes student. På den tiden gjorde man tydligen ett test på studenten och klarade man inte testet fick man inte ta studenten det året. Stackars personer som misslyckades med testet, jag själv var jättetaggad på studenten och om man skulle misslyckas på mållinjen skulle man bli så besviken.

"Tack så mycket för maten, det var otroligt gott!" log jag och dukade av tallriken tillsammans med besticken och glaset. Tiden fördrev Juni och jag snabbt med att kolla på film. Helt plötsligt blev klockan tio på kvällen och Juni började gäspa.

"Sov här, jag vet att det är skola men snälla", vädjade hon. Jag nickade och kramade om henne i sängen där vi låg. Hon blundade och som tur var hade hon inget smink så hon slapp resa sig och göra det. Vi bara låg där och tittade på filmen. Allting kändes så rätt just då men jag visste att det inte var okej. Hon ville inte ha mig längre. Men allting kändes för stunden så bra ändå.

-
Kom ihåg att kommentera frågor i förra "kapitlet"!! Ska som sagt ha en Q&A så fråga på