Lauras POV:
"Vakna", väser en röst. "Typ nu, tack!"
Jag suckar trött och vänder mig på... vad det nu är. Jag känner solens strålar värma mot huden och förstår därför att jag är utomhus. Sakta vrider jag på kroppen och vänder huvudet så jag hamnar i skuggan.
"Låt mig sova fem minuter till!" ber jag utan att öppna ögonen.
"Du har sovit en timme Laur, det räcker nu", säger rösten med ett skratt. Vid närmare eftertanke är rösten väldigt välbekant och vacker. Ross's röst.
Jag slår försiktigt upp ögonen och ser in i hans vackra ansikte.
"Följer du med mig, sömntuta?" frågar Ross.
"Vart?" frågar jag och gnuggar ur ögonen. Jag ser ner på mig själv och har en halvöppen pocketbok vilandes på magen och upptäcker att jag befinner mig på en solstol vid poolen.
"En bit, bara", ler han och drar upp mig ur solstolen. Jag följer med honom till poolkanten på andra sidan poolområdet och vi sätter oss ner med fötterna i den ljumma vattnet.
"Så... varför tog du med mig hit?" undrar jag. "Vill du prata, eller?"
Ross nickar.
"Jag vill gärna prata", säger han, "om oss."
Rodnaden stiger över mina kinder när han nämner 'oss'.
"Så, vad har du att säga?" frågar jag försiktigt.
"Tja..." börjar Ross och ser lite nervös ut. "Först och främst, jag gillar dig Laura. Nästan lite för mycket."
Genast blir rodnaden större. Nu är det riktigt bekräftat, Ross Shor Lynch gillar mig.
"Om du bara vet hur glad jag blir av att höra det där", mumlar jag tyst och kan inte hindra att spricka upp i ett brett leende. "Men hur menar de med 'för mycket'? Går det ens?"
Ross ser generad ut.
"Jag menar att jag har aldrig träffat någon som dig Laura", säger han. "Jag trodde aldrig att jag skulle få så mycket känslor för någon på så kort tid. Aldrig. Men det har hänt nu."
"Inser du hur skönt det är att få sina känslor bekräftade?" säger jag. "Så fort jag såg dig insåg jag att du var något extra, Ross. Men jag hade aldrig vågat drömma om att en så stor stjärna som du, som har miljontals tjejer att välja mellan, lägger märke till mig."
Han ler stort mot mig och tar tag i min hand.
"Det är inte så lätt att inte lägga märke till dig, Laur", säger Ross.
Vi sitter tysta en stund och bara stirrar ner i poolen. En bit bort plaskar två barn så mycket att är jag får droppar på mig trots att de är en bra bit bort.
Tystnaden för med sig tankar- Ross tog väl inte med mig hit för att prata om oss och bara säga att han gillar mig? Det känns verkligen som om han vill säga något mer.
"Ross, jag är inte dum", säger jag efter en stund. "Vad är det du egentligen vill säga?"
Han vrider sig lite obekvämt.
"Grejen är att... Laura, jag skulle mer än gärna vilja kalla dig min flickvän", säger Ross.
Det känns nästan som om hjärtat hoppar över ett slag. Helst av allt vill jag ge honom en lång förklaring om att det skulle vara fantastiskt att få vara hans flickvän, men jag hittar inga ord. Dessutom tror jag att ha inte har pratat klart.
"Men...?" säger jag i ett försök att få honom att fortsätta prata.
"Men problemet är fansen", säger Ross. "Jag har haft en flickvän förut, och du anar inte. Hon fick mycket hat av våra fans och det var innan vi blev lika kända som vi är nu. Om du och jag skulle visa oss som ett officiellt par så skulle du få otroligt mycket hat på bland annat Instagram och Twitter. Du förtjänar det inte."
Jag sitter som helt fastkedjad vid poolkanten. Det där var både logiskt och smärtsamt. Jag förstår naturligtvis att både han och jag skulle få mycket hat av R5s fans, men det gör ont att han låter dem hindra oss från att starta ett förhållande som båda så gärna vill ha.
Man får ju faktiskt tänka positivt, för med hat följer kärlek. Jag har sett på kändispars Instagrams och vet att de får otroligt mycket hat, men det finns också väldigt många som skriver stödjande och snälla kommentarer om hur gulliga de är tillsammans.
"Laura?" frågar Ross skrämt. Jag antar att mitt ansiktsuttryck är ganska sårat. "Laura, du tror väl inte att jag inte vill vara tillsammans med dig va? För som sagt, det vill jag. Dessutom tror jag inte att jag klarar av att bara vara din vän längre."
