Back to the beginning

- 9 -

Tack återigen till er som läser, betyder så otroligt mycket! <3

Är det något om berättelsen ni undrar är det bara att ställa er fråga i kommentarerna. Det kan vara allt från miljön till frågor om karaktärerna.

Jag själv har ju hela bilden uppmålad framför mig hur tiden när berättelsen utspelar sig ser ut och ibland kan det vara lite svårt att få ner just de här bilderna i skrift. Så är det något ni undrar, tveka inte att fråga 

Kram, whateverSmile

~~ 

"Kaylee, jag måste visa dig hur det ser ut här!" utbrast Aleah glatt. Vi hade suttit tysta ett tag nu i våra egna tankar. Sen jag hamnat här inne i Ellies stuga hade jag inte gått ut en ända gång. Och ärligt talat hade jag inte velat det heller. Där ute kunde jag möta Cade eller Ian som hatade mig eller alla andra som ogillade mig.

"Jag vet inte om det är en sådan bra idé" svarade jag henne tveksamt. Men Aleah hade redan bestämt sig. Hon reste sig upp för att sedan dra upp mig på fötter också.

"Du måste gå ut någon gång och dessutom har du mig. De som bara så mycket kollar på dig ogillande kommer jag säga till" Hon lät bestämd på rösten. Jag kunde inte säga emot, jag hade inte ens ett bra argument till varför jag inte skulle gå ut. Jag menar jag hade varit inne här sedan jag kom hit. Hon hade trots allt en bra poäng med att jag behövde komma ut. Dessutom var mitt ben i stort sätt helt friskt.

Aleah tog min tystnad som ett ja. Snabbt började hon leta upp en varm jacka som hon hade tagit hit under de första dagarna. Vi behövde tydligen inte ha på oss några tjockare byxor eftersom vi bara skulle vara ute en kort stund. Jag drog på mig mina kängor Aleah hade lånat ut till mig och fångade sedan snabbt upp jackan hon kastade mot mig. Den var tjock och varm och skulle verkligen se till att jag inte frös. För säkerhetens skull tog jag på mig en halsduk som hängde på en av krokarna också. Aleah var kanske van vid den här kylan, men det var inte jag.

Så fort vi båda var påklädda drog hon med mig ut i kylan. Jag kände genast hur den omslöt mig och just nu var jag väldigt glad att jag tagit på mig en halsduk också. Jag önskar dock att jag hade vantar på mig, men jag fick göra det bästa utav saken. Jag drog in händerna i jackan medan Aleah tog tag om min arm och började dra mig med sig.

Jag förstod snabbt att Ellies stuga låg centralt i den lilla byn. Människorna runt omkring oss stannade upp i det dem höll på med och blängde på mig. Jag kände mig minst sagt inte välkommen. Men jag försökte att inte bry mig om det. De såg mig såklart som en fiende det kunde jag verkligen förstå.

"Du måste se vart jag jobbar!" Utbrast Aleah bredvid mig glatt. Hon verkade inte märka blickarna runt omkring oss, eller så ignorerade hon bara dem. Hur hon kunde vara så glad och framåt i den här kylan var mig en gåta. Jag började motvilligt följa efter Aleah som redan gett sig av genom snön. Visserligen var vägarna här skottade men jag skulle nog ändå alltid se det som för mycket snö.

Stugorna stod tätt intill varandra och det var inte förrän vi kommit ut ur klungan med timmerstugor som jag fick se ett stort glashus. Det var något jag aldrig sett förr, varför skulle någon vilja ha ett stort glashus? Aleah verkade tycka om det för hon tog tag i min hand jag försökte stoppa undan från kylan, och drog med mig mot glashuset. När vi kom närmre kunde jag se hur det var massa växter där inne. Aleah drog upp dörren in där och en värme slog emot oss när vi gick in. Inne i glashuset jobbade människor på med vad jag nu kunde se vara att ta hand om växterna. De kollade, precis som alla andra, upp när vi kom in och i stort sätt alla kastade ogillande blickar på mig.

"Så, detta är mitt arbete när jag inte hjälper sjuka" sa Aleah stolt och slog ut med armarna. Jag förstod varför hon trivdes här inne, det var fräsch och doftade natur. Dessutom det viktigaste, det var varmt.