Back to the beginning

- 11 -

"Kaylee, upp och hoppa! Klockan är långt in på förmiddagen" Ellies röst trängde sig in genom mina öron. Irriterat vände jag mig om och tryckte kudden mot huvudet för att minska ljudet av hennes röst. Plötsligt försvann mitt täcke och en kyla mötte min hud. Surt kastade jag ifrån mig kudden och satte mig irriterat upp. Jag blängde på Ellie som stod framför mig med mitt täcke i händerna. "Skynda dig nu, vi har mycket vi ska hinna med idag"

Vi?

Genast blev det fart på mig. Kanske skulle jag äntligen få något jobb att göra här än att bara sitta inne hela tiden. Energin steg inom mig och jag kände mig inte ett dugg trött.

"Vart ska vi Ellie?" frågade jag henne nyfiket medan jag försökte få på mig ett par jeans. Ellie bara kastade en hemlighetsfull blick på mig. Jag stönade till, för jag visste ju mycket väl vad en sådan blick från henne betydde. Hon skulle inte berätta något. Nyfiken och en aning frustrerad över att inte veta vart vi skulle drog jag på mig ett svart linne samt en röd, svart rutig flanell skjorta ovanpå. Jag ville ju inte direkt frysa, vart vi nu skulle.

"Behöva jag ha på mig extra, extra varma kläder?" försökte jag. Kanske kunde jag få nån ledtråd genom att ställa andra frågor så hon för sa sig. Men icke gick det heller. Ellie bara kollade på mina kläder och sa att det jag hade på mig var bra.

"Cade ska med också" hennes ord fick mig att stelna till. Skulle ledaren över vildarna följa med oss dit vi än skulle?! Genast började jag tänka över mina alternativ. Kanske kunde jag låtsas vara sjuk och slippa vara i närheten av Cade? Fast jag såg ju väldigt pigg ut precis så det skulle nog inte funka. Men kanske kunde jag visa hur rädd jag faktiskt är för Cade så skulle han inte följa med? Fast Ellie visste redan att jag var rädd för honom, så det skulle nog inte funka det heller. Fanns det några andra alternativ?

Jag hann faktiskt inte längre förrän det knackade en gång på dörren innan handtaget drogs ner och Cade klev in. Jag blev stel i hela kroppen och stirrade på honom. Kanske skulle han döda mig här och nu för att jag inte låtit Ellie eller Aleah vara? Cade kollade sig tröttsamt runt i stugan tills han fick syn på mig stående där i mina svarta jeans, flanell skjorta och ett par tjockare skor. Hans ögon kallnade och det kändes som om det när som helst skulle skjutas blixtrar ur dem.

"Mamma, är du verkligen säker på det här?" Cade släppte mig inte med blicken en gång och jag vågade inte heller röra mig.

"Ja, vi kan behöva hennes information. Du vet vilken situation vi är i Cade" sa Ellie bestämt medan hon hällde upp kaffe i en termos.

Information?!

Just fan, det hade jag totalt glömt bort. Jag hade lovat dem information i utbyte mot att få överleva. Men jag har ingen information! Inget speciellt i alla fall. Hur ska jag göra nu? Kanske är min tid kommen och jag kommer dö? Fast dem kan väl omöjligt veta allt om kupolerna och det vi vet om Republiken? Det måste finnas något värdefullt jag kan berätta för dem.

"Kaylee? Är du klar?" Ellies röst fyllde mitt huvud och jag väcktes ur mina tankar. Cade hade tagit av sig sin jacka och Ellie stod redo med sin termos i ena handen och en massa nycklar i andra. Jag nickade svagt som svar. "Bra då går vi. Det du kommer få se Kaylee, får du inte berätta för någon utanför vår by. Och om vi kommer visa dig andra saker kommer du inte få berätta dem för någon alls. Förstått?" Ellie lät väldigt bestämd på rösten och jag förstod att det jag skulle få se var något som krävdes för deras överlevnad. Jag svarade ett självsäkert ja för att hon inte skulle börja tvivla på mig. Jag ville bli en del av detta samhället även om både Ian och Cade befann sig här. För ärligt talat hade jag ingen annan stans att ta vägen och att gå tillbaka till kupolen var ingen ide. Inte heller att ge sig ut och leta efter några andra vildar skulle vara ett alternativ, dels för att vi verkar vara mitt ute i ingenstans och vem vet om de kommer vara lika "vänliga" som dessa vildarna när de stöter på mig?