Back to the beginning

- 13 -

Jag satt rak i ryggen på en utav stolarna vid ett utav de två borden inne i rummet jag skulle befinna mig i. Jag hade lyckats hitta rätt med hjälp av skyltarna och satt nu och väntade på att Cade skulle anlända. Jag var nervös. Jag har ingen aning om hur det kommer att gå och vem vet vad Cade kommer vräka ur sig. Ellies ord ringde hela tiden i bakhuvudet på mig och fick mig att känna mig lite tryggare.

Jag hade valt att inte berätta något för Aleah, dels för att hon var vän med Cade och för att det skulle nog bara bli kaos då. Jag ville inte att hon skulle behöva välja sida. För jag vet att hon skulle välja Cades sida i slutet i alla fall. Han var hennes ledare och vän. Hon kunde inte göra något annat. 

Och jag hade inte tillåtit något annat

Minuterna gick och ingen Cade dök upp. Tillslut tröttnade jag på att sitta helt stilla. Jag tog ett utav de vita papperna som låg på bordet samt en penna som låg bredvid. Fundersamt började jag skissa. Kanske skulle det vara lättare att visa hur det var i kupolen via en bild? Dessutom skulle det inte bli så mycket prat och förklaringar då. Jag började skissa på hur det såg ut där inne. Vart byggnaderna låg placerade. Hur mitt gamla halsband hade sett ut.

Tiden flög i väg och plötsligt tog en hand tag i min skiss som nästan visade allt hur kupolen såg ut på insidan. Vart alla träningslokaler, vapenförråd med mera fanns. Jag ryckte till och kollade skrämt upp. Det var Cade som hade kommit in. Han ägnade mig inte en blick utan kollade bara ner på pappret han nu hade i sin hand.

"Är det precis så här alla byggnader ligger? Ser det lika dant ut i andra kupoler?" han hade fortfarande blicken på pappret när han frågade mig.

"J-ag vet inte. Jag visste inte ens att det fanns fler kupoler, men ja det är så det ser ut i den jag kommer ifrån" fick jag ostabilt ur mig. Jag var rädd att yttra mig fel i hans närhet. Han gick runt mig och bordet för att sätta sig ner mitt emot mig. Hittills hade han inte sagt något mer opassande. Faktiskt så hade han inte sagt ett ljud mer än de frågorna. Det gjorde mig nervös. Som att vänta på en bomb skulle explodera eller nåt.

"Berätta mer. Hur ser era dagar ut?" Han kollade för första gången upp på mig sedan han tagit pappret. Hans blick kändes nästan igenom trängande och fick mig att känna mig obekväm.

"Jo – alltså..." försökte jag hitta de rätta orden. Jag tog ett djupt andetag innan jag envist mötte hans blick. "Vi har ett strikt schema som ska följas till punkt och pricka. Följs det inte får det konsekvenser. Vi tränar på våra gåvor en gång om dagen, stridsteknik en gång om dagen och sedan olika ämnen resten utav dagen, så som hur man gör i krissituationer, olika regler med mera"

Han funderade på det jag sagt. En liten rynka prydde hans panna när han försatte ansiktet i en fundersam min. "Vad kan det vara för konsekvenser?"

Jag började fundera på vad det var för konsekvenser. Jag menar jag har aldrig brutit mot dem för jag har alltid kommit i tid, men jag har ju så klart hört talas om dem. "Det kan vara allt möjligt som lär oss att respektera de som är övre oss, samt reglerna. En veckas kvarsittning, få städa i omklädningsrummen, miste vår lediga tid, allt möjligt sånt beroende på vad man gjort"

Cade hummade för sig själv. Jag började fundera på när den där bomben skulle spricka och han skulle kasta en massa glåpord över mig. För ärligt talat verkade han ganska intresserad just nu utav det jag sa. Det hela gjorde mig förvirrad. Han hade ju värre humörsvängningar än jag under min period.

Han plockade upp pappret igen och la det framför mig. Sedan pekade han på en liten bild jag ritat uppe i det högra hörnet. Det var en detaljerad skiss utav vårt halsband vi alla hade i kupolen. "Det här smycket, är det den som håller koll på hur ni mår. Aleah nämnde något om det när hon kom hit första gången"