Back to the beginning

- 14 -

Tack så otroligt mycket till er som läser, kommenterar och röstar. Varje liten läsning gör mig så otroligt glad och att ni gillar det. 

Det är ungefär så här som bilden ovan som pelarna i biblioteket ser ut, fast dem då sträcker sig upp till grott taket som man inte kan se på bilden. 

Kram, whateverSmile

----

Precis som igår vad Cade sen i dag med. Jag satt rastlöst vid bordet och funderade på vad han skulle fråga mig om idag, eller kanske viktigast av allt. Vad jag ska fråga honom om. Jag hade fått tillåtelse utav Ellie att berätta vad jag gjort under dagen för Aleah. Som ganska förväntat hade hon blivit glad över att jag äntligen visste till tunnlarna så vi kunde träna på ett varmare ställe. Jag själv ville mest gå och sätta mig i biblioteket och rota igenom alla hundratals böcker som fanns där. Tänk vad mycket jag skulle kunna suga åt mig. Alla sagor, berättelser och äventyr! Jag visste ju att en del var påhittat, eller det mesta var nog det, men jag ville läsa om detaljerna om hur det var förr! Innan hela den är republiken bildades och min art kom till. Man kan väl säga att Cade fick upp mina ögon för texter igen som jag bara kunnat drömma om inne i kupolen.

Precis som igår låg det papper och pennor framme på bordet. Jag funderade en kort sekund på om jag skulle rita i dag med. Men vad fanns det att rita som jag inte redan har visat på gårdagens skiss? Antagligen inte mycket som var ur intresse.

Min tristess tog överhand och jag plockade till mig ett utav papperna och en penna. En kort sekund satt jag och väntade, kanske var Cade på väg och då var det ju ingen mening att börja rita. Men sekunderna gick och ingen Cade dök upp. Frustrerat satte jag pennans spets mot pappret. Pennan for över pappret och jag slutade att tänka.

"Ska du fortsätta att rita såhär mycket behöver vi snart skaffa mera papper" en röst fick mig att hoppa till och genast lägga pennan åt sidan. Jag kollade förskräckt upp och mötte Cades flin. Hans blick låg som tur var inte på mig utan på pappret framför mig. Jag såg att han gärna ville se men han ville samtidigt inte visa något intresse för vad jag ritat. Jag var ju trots allt inte en utav dem, jag var en helt annan art utan samma värde om man nu skulle ta det för hans ord.

"Du är sen" Jag ville konstatera för honom att jag suttit här och väntat. Dock verkade han inte bryr sig särskilt mycket. Han bara ryckte på axlarna och gick runt bordet för att sätta sig mitt emot mig.

"Det är inte du som är en ledare" svarade han mig allvarligt. Han lutade sig slappt tillbaks på stolen och granskade mig en kort sekund. "Dessutom har jag annat att lägga min tid på än på en person utan värdefullt syfte" Hans röst var kall och fick mig att rycka till. Min raka hållning krympte ihop och jag kollade blygt ner på mina händer som jag förflyttat från bordet till knät. Han hade rätt. Här var jag bara värdelös.

"Ni behöver min information" viskade jag tyst fram. Trots att jag i den stunden visste att jag inte borde säga emot för att göra han mer irriterad så gjorde jag det. Det var något med honom som gjorde att jag bara var tvungen att protestera mot allt han gjorde och sa och det gjorde mig väldigt irriterad. Aldrig har jag haft så svårt att kontrollera mig angående något med någon förutom han.

Ett hånskratt slapp ur hans spända läppar. Hans rygg lämnade stolsryggen och han lutade sig över bordet så hans ansikte inte var långt ifrån mitt. Jag kunde känna hans andetag mot mitt ansikte och jag motstod alla reflexer att dra mig undan. Jag ville inte visa mig svag, så mycket påverkan hade han inte på mig! "Vi skulle enkelt kunna fånga en utav er, och pressa på information" hans ord fick mig att må illa. Han hade rätt, jag var värdelös och hade det inte varit för Ellie och Aleah skulle jag nog varit död nu.