Back to the beginning

- 16 -

"Snälla Kaylee, kan vi inte träna idag? Det var så länge sen!" försökte Aleah. Hon hade tjatat på mig hela morgonen sen hon kom hit till Ellies stuga. Jag hade bara suckat och avfärdat. Hur mycket jag hellre ville träna med henne kunde jag inte. Jag var tvungen att berätta allt jag visste för Cade och han skulle tydligen lära mig en massa, vilket verkar vara lite si sådär med just nu. Men kanske skulle han schasa iväg mig till biblioteket igen och det kunde jag absolut inte missa.

"Du vet att jag vill Aleah, men jag kan verkligen inte" försökte jag än en gång få henne att förstå. "Dessutom är det inte mig du ska övertala, utan din ledare"

Hon suckade bara frustrerat till svar och slog sig surt ner på soffan som fanns här inne. Jag skulle snart ta mig ner i tunnlarna för att som vanligt möta upp Cade i det vanliga rummet. Antagligen skulle han komma sent i dag med. Jag kunde bara hoppas på att hans humör skulle vara bättre idag.

"Jag kan följa med!" jag tittade förvånat upp från min kopp med te som stod framför mig på bordet. Aleahs sura ansiktsuttryck var förbytt med ett nyfiket och hoppfullt uttryck istället. Tveksamt kollade jag på henne. Kanske skulle Cade bara bli ännu surare på mig om jag tog med henne, eller kanske skulle det bli tvärt om? De var ju vänner, kanske skulle han mjukas upp lite då? Jag nickade långsamt som svar och Aleah sken upp i ett stort leende. Hon hoppade upp från soffan och kom fram och gav mig en stor kram som tog andan ur mig. Snabbt började hon babbla på om hur roligt det skulle bli och att hon med kunde berätta en del historia som hänt eftersom hon med har lärt sig en massa sedan hon kom hit. Sedan efter det skulle vi tydligen träna enligt henne och det fanns inget som kunde få henne att ändra sig.

Det såg ut som att jag inte skulle få någon kvalitetstid i biblioteket idag i alla fall. En tyst suck slapp ur mig. Jag ville veta vad som hände med personen och de nya människorna han mötte på. Och hans forskning och hemlighet var jag fortfarande lika nyfiken på.

"Kom igen Kaylee, vi är sena!" gnällde Aleah som redan börjat klättra nerför stegen mot grottorna. Jag skakade skrattande på huvudet åt henne. Om hon bara visste att vi skulle få vänta ett bra tag på att Cade ens skulle dyka upp. Men jag gjorde i alla fall som hon sa och klättrade efter.

Så fort jag kände marken under fötterna kollade jag efter Aleah som redan börjat gå längs med tunnlarna. Jag små joggade efter henne för att hinna i kapp. Hon var verkligen eld och lågor över att få vara med. Eller var det kanske träningen hon var entusiastisk över?

Vi kom fram till rummet i snabbare takt än vad jag någonsin gjort och precis som vanligt fanns det ingen där, speciellt inte någon Cade. Jag slog mig trött ner samma stol som alltid och Aleah bredvid mig. Där satt jag och funderade. Kanske skulle jag ta ett papper och börja rita igen? Men jag kände ingen kreativitet för det. Jag skulle antagligen bara bli uttittad utav Aleah och det kände jag inte för. Visst var Aleah min närmsta vän här och en helt fantastisk person men hon var även otroligt nyfiken och ville veta allt.

"Varför kommer han inte?" stönade Aleah bredvid mig. Hon hade uttråkat lutat sig bakåt på stolen och lagt armarna i kors. Vi hade bara suttit här i några minuter och hon var redan uttråkad. Hur skulle det här sluta?

"Han är alltid sen" svarade jag lite nonchalant och ryckte på axlarna. Aleah fnös till svar, antagligen åt Cade.

"Han ska få höra ett och ett annat" kunde jag höra hur hon irriterat mumlade för sig själv.

Minuterna gick och Aleah blev allt mer rastlös. Hon gjorde allt för att underhålla sig men det varade sällan länge. Tillslut reste jag mig abrupt upp från stolen. Aleah kollade förvånat på mig över min hastiga rörelse.