Creepypasta One-Shots! (Swedish)

Ticci Toby X Clockwork: "Fel i systemet"

(A/N): Tack för alla fina kommentarer! Jag mår SÅ mycket bättre nu, så... *trumvirvel* ... Jag kommer uppdatera En svart gummistövel! Syns på fredag! Nu kan ni avnjuta en skitdålig shippning. Enjoy ~

En helt vanlig morgon, inte ovanlig för någon annan vanlig morgon, kom hon. Alla satt och åt frukost i köket, skrattade, pratade, hällde pannkakssirap och mjölk i varandras hår. Kort sagt, en vanlig morgon. Slender kom in i köket och det blev knäpptyst. "Jag skulle vilja presentera er för en ny Creepypasta. Och", han "tittade" argt på Toby, "be Toby sluta hälla sirap på Maskys huvud." Toby rodnade och ställde tillbaka sirapsflaskan. Han flyttade sig åt sidan. En slank, ung tjej kom in. Hon hade långt kastanjebrunt hår, gröna ögon, som gift... Eller snarare, ett giftgrönt öga, eftersom hennes vänstra öga ersatts med en klocka. Hon var vacker och grotesk, som deras första mord varit. "Jag är Clockwork. Vilka är ni?" sa hon enkelt. Alla satt tysta i cirka 5 sekunder. Sedan började alla berätta högljutt vilka de var. Toby var för upptagen med att stirra på Clockwork för att ha tid att svara på hennes fråga. Han var så inne i sina tankar om att hon var en prinsessa och han en prins att han inte märkte det växande fnisset. "Du!" Clockwork ropade till. Toby flög upp och tittade vilt omkring sig. "J-Jag?"

"Ja, DU. Vad heter du? Du var för upptagen med att stirra på mig så du hörde väl inte." Va? Hade hon märkt att han stirrat på henne? Han kände hur han började rodna. Han harklade sig och sa sitt namn.

"Blbblb" fick han fram. De flesta började skratta.

"Va?" Hon såg irriterad ut.

"Frfrlllfrll." Nu exploderade hela matsalen i ett stort skratt. Toby ville helst bara lägga sig och dö någonstans. Kinderna pulserade av rodnad. Clockwork såg måttligt road ut. Slender också. "Det här är Ticci Toby. Säg bara Toby. Han är en av mina proxies" förklarade Slender. Clockwork nickade. Hon var klädd i ett vitt linne, svarta jeans och en gråblå kofta. Tillsammans med de svarta läderstövlarna uttryckte de självsäkerhet, intelligens och introvertet. De passade henne. "Gör dig iordning Clockwork. Du vet var ditt rum ligger" sa Slender. Hon nickade och Slender och Clockwork försvann upp för trappan. Alla började duka av bordet och gå därifrån. Alla utom Toby. Han satt kvar med glödande kinder och miserabla tankar. "Jag kommer aldrig kunna titta på henne igen." Plötsligt fick han en idé. Kanske inte den bästa, men nog skulle han få hennes uppmärksamhet.

~ 3 månader senare ~

Clockwork gnisslade tänder. Ytterligare ett offer, ytterligare en lapp. Hon planerade alla sina mord, gjorde anteckningar och beräknade. Sen kom han. Blbblbl, eller Toby som han egentligen hette. Han hade, sen hennes tredje mord, förstört för henne. Toby var hennes nya måltavla. Hon stod i en ung pojkes rum. En liten nattlampa i form av en polisbil lyste upp rummet med ett svagt gråblått sken. Pojken låg i sin säng, påslakanet med bilar fläckigt av blod. Hans halspulsåder redan uppskuren. Hon hukade sig och inspekterade pojkens hals. Blodet hade slutat rinna men var fortfarande varmt. Han måste ha varit här nyligen. Jävla idiot. En lapp låg på kudden. Hon slet irriterat åt sig den.

Oj, var han din? Jag visste inte... Inte om de andra heller.

Hon morrade. Skitstöveln visste. Toby visste att de alla var hennes. Hon fortsatte läsa.

Men var inte ledsen. Människan föder fler barn än någonsin. När är det din tur? Jag kan inte bärga mig att se DINA barn. När de blir lurade av MINA barn. Kan inte skriva mer, har fler offer att stjäla...

Toby

Clockwork tog lappen och stoppade ner den i jeansfickan. Det här gick inte. INGEN gjorde narr av den fruktade Clockwork. Och absolut INGEN tog hennes offer. Toby var helt enkelt ett hot, ett fel i systemet. Och fel måste försvinna, även om det blir blodigt. Hon försvann ursinnig ut i natten för att fixa felet.

"Toby! Du är här, jag vet det! Kom fram!" Clockwork ropade. Hon stod i Slenders skog, ungefär i mitten vid en liten glänta (Fick ni referensen? Nähä okej). Hon lät lugn men inom sig ville hon bara slita ut Tobys tarmar. "Jag måste prata med dig! Det... Det är en grej jag skulle vilja säga..." Toby stod bakom ett träd och hörde vad hon sa. Hjärtat bultade i bröstet. Skulle hon erkänna sin kärlek för honom nu? Det kanske var dags? Han smög fram bakom henne och la mjukt händerna på hennes axlar. "J-Ja Cl-Clockw-work?" Hon vände sig snabbt om och log. "Hej Toby. Jag ville bara säga..." Hon skrek av ursinne och svingade sin yxa mot hans huvud. "DRA ÅT HELVETE JÄVLA IDIOT! HAN VAR MIN OCH DU VISSTE DET! DE ANDRA VAR OCKSÅ MINA! MINA!!" Toby duckade förvånat. Ville hon inte förkunna sin kärlek till honom? Nähä. Då får de väl göra det på det svåra sättet. Han tog fram sina yxor. En strid började.

Det såg mer ut som om de dansade än slogs. Volter, piruetter, snabba manövrar... Det var utsökt. Till slut fick Toby övertaget och trängde Clockwork mot ett träd. Han sparkade iväg Clockworks kniv och höll yxbladet några millimeter från hennes hals. "Älskar du mig?" frågade han och hånflinade. Clockwork morrade. Hon visste vart han ville komma. Men han skulle inte kunna döda henne, hur mycket han än velat. "Nej. Jag tycker du är vidrig."
Toby morrade tyst och Clockwork flinade. Fan. Hon visste att han inte fick döda henne. "Då g-gör vi det på D-det sv-svåra sättet." Han tog bort sin yxa från Clockworks hals, och innan hon hann smita tryckte Toby sina läppar mot hennes. Det gick som en stöt i henne. Det var vidrigt, men ändå underbart. Hon visste inte vad som var värst, att han kysste henne eller att hon gillade det. När han släppte henne drog hon honom till sig igen. De kände, för första gången på mycket, mycket länge, kärlek. Hon viskade.
"Jag erkänner. Jag älskar dig. Om du inte stjäl mina offer. För trots allt, du må vara ett fel i systemet, men det är jag med."

(A/N): Det här shippet var föreslaget av @creepypasta_anime_ , tack för förslaget! Skriv i kommentarerna vilka ships ni vill se!

Sayōnara mashamuro! ~