Livet efter döden

Kapitel 1: Stormen

                                                                                        År 1656

Jag satt och åt när jag plötsligt kände hur båten gungade till och det började forsa in vatten. Jag hörde hur besättningen skrek och sprang runt på däck. Jag försökte ta mig upp på däck men vattnet stoppade mig.

"Jaha, det är väl så här det slutar, mitt liv. 15 år och dör i en storm" tänkte jag för mig själv. Vattnet hade nu nått ända upp till min midja och jag kände paniken komma.

"Mor och far kommer säkert aldrig få reda på detta. De kommer säkert bara sitta och dricka kaffe och läsa tidningen, de bryr sig inte ett skit om mig." tänkte jag. Eftersom jag inte kunde simma så var det kört för mig. Jag hörde inte längre besättningens skrik och undrade vart de hade tagit vägen. Jag kollade ut genom fönstret och såg hur de låg i vattnet och försökte simma. Nu hade vattnet nått ända upp till mina axlar. Jag frös och skrek på hjälp, men jag visste redan att det var kört. Båten rörde sig sakta neråt. Nu hade jag verkligen panik. Jag frös, och jag hade vatten ändå upp till underläppen. Jag kunde fortfarande andas men hade väldigt svårt för det. Jag var tvungen att stå på tå för att inte få vatten i munnen. 

"Nu är det kört nu dör jag"

Jag ville inte dö, inte nu när jag är så ung. Jag kunde inte andas längre, jag kunde knappt röra mig. Vattnet var iskallt och hela jag hade domnat bort. Jag hörde en blixt slå ner någonstans, sen...