Spökhistorier- del 2

Smile.jpg

Första gången jag träffade Mary E. var sommaren 2007. Genom Terence, mannen hon hade varit gift med i femton år, lyckades jag arrangera en intervju med henne. Hon gick antagligen med på det eftersom jag inte var en journalist, utan en amatörförfattare som samlade information till några collegeuppgifter. Om allt gick som det skulle kanske jag också skulle göra ett försök på en skönlitterär historia, baserad på hennes uppgifter.

Vi planerade intervjun till en helg då jag hade vägarna förbi Chicago. I sista minuten, när jag redan hade ringt på hemma hos dem och bjudits in, ändrade sig dock Mary. Hon låste in sig i sitt sovrum och vägrade träffa mig. Under den halvtimme jag satt med Terence utanför hennes sovrumsdörr lyssnade jag, och antecknade vad de sade till varandra under det att han han försökte lugna henne.

Jag kunde inte få ut så mycket vettigt ur hennes snyftningar, men det jag hörde stämde överens med vad jag hade förväntat mig. Hon grät och babblade långt och osammanhängande om hur hennes mardrömmar inte lät henne träffa mig. Till slut gav jag upp, och Terence bad mig så hemskt mycket om ursäkt när han följde mig till dörren. Jag lugnade honom och påminde om att jag bara var en privatperson som letade information, inte en reporter vars jobb stod och föll med detta. Jag trodde då att jag nog skulle kunna hitta något annat liknande fall att begrava mig i.

Det jag visste var att Mary E. 1992 hade stött på smile.jpg. Hon hade varit systemoperatör för en liten Chicagobaserad nätanslagstavla, när bildfilen kom och förändrade hennes liv för alltid. Då hade hon och Terence bara varit gifta i fem månader. Mary var en av ungefär 400 personer som såg bilden när den dök upp på nätanslagstavlan. Långt färre av dessa 400 hade i efterhand velat berätta om sin upplevelse, och Mary var en av dem. Många andra har förblivit okända, kanske döda.

2005, när jag gick i första ring och närde ett växande intresse för webbfenomen, fick jag själv först höra talas om smile.jpg. Den kallades också smile.dog, efter varelsen som sägs synas på bilden, och Mary var dess oftast omtalade offer. Det som fångade mitt intresse (frånsett min förkärlek för den här sortens makabra nätlegender) var den tydliga bristen på konkret information. Så lite var känt om fallet att de allra flesta avfärdade det som en bluff eller ett rykte. Till exempel har själva bildfilen som dessa historier handlar om aldrig setts – om man inte räknar alla photoshoppade tolkningar och påhitt som cirkulerar där ute på forum som till exempel 4chan.

Anledningen att dessa tros vara fejkade är att de inte har samma effekten som smile.jpg ska ha. Det sägs att det leder till emporallobsepilepsi och akut ångest, om man så bara råkar se bilden i några sekunder. Naturligtvis är det många som tvivlar på att detta kan vara på riktigt, men andra kanske helt enkelt är lite för rädda för att vilja tro på såna här rykten. Varken smile.jpg eller smile.dog finns heller omnämnt någonstans på Wikipedia, trots att uppslagsverket har artiklar om andra webbfenomen som till exempel goatse och 2girls1cup. Enligt uppgift stoppas dessutom varje försök att skapa en artikel om smile.jpg av sidans många administratörer. Allt som allt har berättelserna om när människor mött smile.jpg sakta men säkert förvandlats till legender.

Marys historia är inte unik. Det cirkulerar obekräftade rykten om bildfilen ända tillbaka till Usenets första dagar. Det sägs att den på mitten av 90-talet gick runt som bifogad fil i ett mail med rubrikraden "LE!! GUD ÄLSKAR DIG!". Ett annat envist rykte säger att en hackare 2002 översvämmade forumet Something Awful med bilden, med följden att nästan hälften av forumets användare fick epileptiska anfall. Men det är väldigt få som öppet erkänner att de var med när någon av dessa händelser inträffade, trots att var och en borde fått mycket uppmärksamhet. Av filen återstår naturligtvis inte ett spår. De som säger sig ha sett den brukar le uppgivet och säga att de inte riktigt prioriterade att spara ner filen när de såg den.