Back to the beginning

- 19 -

5 november 2020

Det har varit en stressig tid och därför har jag inte skrivit ner så mycket förutom en massa ritningar som jag måste hålla färskt i huvudet. Utifrån sett är det ingen som kommer förstå dem då kodorden bara finns i mitt huvud. Vädret som vi fasade inför har kommit och det är iskallt, bokstavligt talat. Det går inte en minut nästan utan att jag tänker på min kära Katla, kommer jag någonsin få se henne igen? Jag har börjat tveka. Vi påminner ofta varandra om att hålla hoppet uppe och tro, men för mig känns det bara som tomt prat.

I alla fall har vi nästan slagit läger nere i grottorna och jag kan ju säga att dem är enorma! I stort sätt all vårt material är flyttat hit förutom det som inte används och är kvar i barackerna för syns skull. Människorna här nere är vänliga och har låtit oss bli en del utav deras samhälle. De är även otroligt nyfikna på vår forskning. Ledarna i det här samhället håller hittills med oss om att det vore dumt att använda forskningen vi kommit fram till inom det områden som det ska just nu.

Som sagt så går forskningen framåt, och det oroar mig. Vi är tvungna då och då att avlägga en rapport till våra ledare och de vet precis hur fort forskningen går framåt. Att de snart kommer vilja ha sin plan i verket oroar mig. Vad kommer hända med vårt samhälle om det genomförs? Och vad kommer hända med människorna här under jorden? Får ledningen som de vill så kommer projektet att inta sin plats här i närheten, antagligen där vi har barackerna och då skulle det vara ute med att hålla detta samhället hemligt. Detta har vi inte vågat berätta för människorna här än, men den tiden då vi måste börjar närma sig. Fortare än vi trodde.

Precis som han skrivit i texten hade det bara varit en massa ritningar och anteckningar innan denna texten. Jag bläddrade några sidor fram och såg att de flesta var endast anteckningar. Det gjorde mig besviken. Det betydde att det inte fanns lika mycket information som jag hoppats från början och jag hade allt för mycket frågor jag ville ha svar på. Tänk så fanns inte ens svaren med i boken? Vad gör jag då?

Jag började vela mellan att läsa en dag till eller gå tillbaka till Ellies stuga för att sova. Det hade nog redan blivit sent eftersom Aleah inte kommit förrän på eftermiddagen. Jag hoppas inte de var oroliga för mig. För det ville jag absolut inte. Kanske skulle jag ta och undersöka biblioteket lite närmre istället och läsa mer senare eller i morgon? Det kunde väl inte skada?

Jag beslutade mig för att kolla in biblioteket lite närmre. Det såg ut som att vara ett uråldrigt bibliotek, det måste finnas några hemligheter här. Jag reste mig upp och stoppade tillbaks boken i hyllan. Kanske bör jag börja där det är minst troligast att någon kommer dit? Jag började och kolla mig runt i biblioteket och min blick fastnade på en av de mörkare delarna. Det fanns en liten lampa som inte var tänd. Där kanske man skulle börja?

För säkerhetens skull i fall lampan inte fungerade tog jag ner en av de som redan var tända på väggen. Med den i handen tog jag mig snabbt bort mot den mörkare delen. Ljuset från lampan fick det att skina upp lite och det syntes att det inte var ofta folk var i denna delen. Dammet låg som ett täcke på marken och mina steg lämnade fotspår efter sig. Jag kollade närmre på hyllorna som var här. De var precis som alla andra fulla med böcker. På en av hyllorna stod det tragedier, inte lustigt böckerna var orörda. Ingen ville väl läsa om sådant frivilligt? På en utav de andra hyllorna var texten lite bortsliten, men jag lyckades ändå tyda det till forskningsresultat. Genast blev jag nyfiken. Varför var man inte mer intresserad av den här hyllan? Kanske stod det mer om vad personen i boken varit med om för forskningen eller kanske ännu bättre om min art och dess härkomst. Varför vi finns till? Republiken säger att det är för att vi ska skydda dem men något säger mig att det är nåt annat, speciellt efter att ha läst lite ur boken och mött vildarna här.