Back to the beginning

- 22 -

Återigen satt jag nere i vårt lilla så kallade "rum" i grottorna och väntade på att Cade skulle komma. Jag hade inte träffat honom sen jag tog mig ifrån hans rum tidigare under dagen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var rädd för att möta honom igen. Jag var rädd för att vi skulle vara tillbaks på stadiet med att bara vara sura på varandra under våra tillfällen vi träffades. Det skulle jag inte orka med.

När jag satt där i mina tankar vaknade jag upp av att jag hörde steg komma närmre. Snart dök Cade upp i tunnelöppningen. Han hade ett spänt ansiktsuttryck och vägrade kolla på mig. Bakom honom kunde jag se hur Aleah och Ellie kom gående. Jag kollade undrandes på dem. Vad var nu på gång? De brukar inte vara med så varför nu?

"Hej Kaylee" utbrast Aleah glatt när hon styrde stegen mot stolen bredvid mig. Jag mumlade fram ett hej och fortsatte kolla undrandes på Ellie som slog sig ner på stolen bredvid platsen Cade alltid brukar sitta på. Ingen verkade intresserad nog att ge mig ett svar så jag la armarna i kors över bröstkorgen och blängde irriterat på dem alla tre. Cade hade nu även han slagit sig ner på sin vanliga stol men vägrade fortfarande möta min blick.

"Du måste ta ditt arbete ett steg längre" Ellie var den första att öppna munnen för att faktiskt svara mig. Hennes röst lät allvarlig och jag förstod inte vad hon menade. Hon verkade se det på mig för en tyst nästan otydlig suck slapp ur henne. "Vi har bestämt oss för att det är dags för att agera, men för att göra det behöver vi information. Vi kan inte inta eller göra något mot kupolen du kom från. Den är för starkt bevakad och antagligen är det ännu fler soldater där nu efter du rymt" fortsatte hon att förklara.

"Men vi har funderat fram och tillbaks och med så många soldater med gåvor som republiken har kan alla omöjligt komma från en enda kupol, det måste alltså finnas flera. Åtminstone en till. Där behöver vi din hjälp. Du kan ha tankar och funderingar, eller rent utsagt bara ha hört något som kan ge oss ett tecken på att detta stämmer så vi kan börja leta." Aleah fortsatte att förklara för mig där Ellie slutat och jag började förstå vad de menade. De hade inga ledtrådar och behövde min hjälp. Saken var bara den att jag inte heller hade någonting och jag var absolut inte redo att berätta om boken än. För kanske, om jag hade tur, fanns det ledtrådar där i. Men jag ville lista ut svaren på mina frågor själv först innan jag blandade in en massa andra. Just nu sa boken inget annat än att forskaren hade varit här i närheten. Kanske hade det varit i just dessa tunnlar han skrivit sina textrader? I vilket fall ville jag lista ut det själv först.

"Jag förstår, men jag är rädd att jag inte har så mycket information som jag önskar" suckade jag när jag svarade dem båda. Jag såg i ögonvrån hur Cade himlade med ögonen åt mig. Så vi är tillbaka på det stadiet igen?

"Eller så vill du bara inte ge oss den" fnös Cade från sin plats. Det var första gången han sagt något sen de kom in i rummet. Nu var det min tur att himla med ögonen åt honom. "Jag menar, nog måste du ha hört något där borta. Något som nån sagt fel, en lärare eller liknande" Han fortsatte att behandla mig som jag inte var värt något och fortfarande var på republikens sida. Han borde veta bättre. Detta gjorde mig mer irriterad än vad jag redan var på honom.

"Du borde lära dig när du ska hålla käften Cade. Väx upp och bete dig moget istället" fräste jag argt åt honom. Nu struntade jag i om Aleah och Ellie var här. Jag tänkte inte bara sitta här och ta emot som jag gjort hela mitt liv. Jag hade ett nytt liv nu och jag tänkte leva det som jag vill.

"Vem är det som vägrar lägga ifrån sig boken huh? Vem är det då som är omogen" fräste han argt tillbaka. Vi stirrade ilsket på varann utan att säga något.

"Vilken bok?" bröt Aleah vår tystnad. Jag svepte blicken från Cade till Aleah som såg väldigt förvirrad ut. I ögonvrån såg jag hur Ellie kollade undrande på oss.