Back to the beginning

- 24 -

"Hur vågar ni komma tillbaka utan någon som helst information?!" Jag var arg, riktigt arg. Det här hade pågått längre än vad som var nödvändigt. Vi behövde information och det var nu! Jag drämde handen i bordet och stirrade ut på mina arbetare. Vi var i samma rum som sist och inte mycket hade förändrats. "Snälla säg att ni fick något utslag på kameran i alla fall" Jag kollade iskallt runt om i rummet. Ingen ville egentligen säga det jag var rädd för.

"Enligt värmekameran fanns det inga levande varelser runt omkring kupolen Miss"

Jag suckade dramatiskt och började gå av och an i rummet. Hur skulle vi nu göra då? Vi hade fortfarande inte hittat flickan. Det var bara att anta att hon lever. Och eftersom hon lever är hon ett hot för oss. Vem vet vad hon fått reda på i kupolen och tänker sprida vidare?

"Och flickan? Vad vet vi om henne?" Jag försökte låta professionell på rösten med det var svårt. Min ilska lyste igenom. Jag hade jobbat så hårt för att få republiken dit den är idag. Inget eller ingen ska få förstöra det.

"Hon heter Kaylee, 18 år gammal. Enligt papprena har hon brunt hår och normal byggd kropp. Hon har gåvan dödandets beröring som vi redan vet. Enligt lärarna i kupolen var hon en toppstudent när det gällde allt teoretiskt men hon hade problem med att slåss"

"Var hon inte duktig inom stridskonst?" frågade jag förvånat. Hur kan hon då ha lyckats fly och undkomma?

Min anställd skakade på huvudet. "Det står att hon hade kapacitet till att bli en av dem bättre men att hon inte blev det för att hon inte ville skada nån"

"Så vi har en 18 årig flicka på fri fot som teoretiskt sätt är ett fantastiskt exemplar men som inte vågar skada någon? Vilka är hennes föräldrar?" Jag blev allt mer nyfiken på den här flickan. Kanske var hon inte ett så stort hot om hon inte ens ville slåss?

"Det står att det är Lena Swift, ryttare i försvaret och..."

"...William Grant, högt uppsatt soldat" avbröt jag honom. Min blick hade sökt sig till Kapten Grant. Han mötte stadigt min blick. "Din dotter har rymt och är eftersökt av hela republiken, vet du något om det här?" min röst lät kall. Det hände, trots att det var förbjudet, att våra soldater knöt band till sina barn på avstånd via krypterade brev osv.

"Jag har sagt det förr Miss och jag säger det igen, min familj är bara en plikt. Det finns inga familjekänslor för dem på något stadie" han lät säker på sin sak och jag blev tvungen att tro honom.

Vi hann dock inte fortsätta vår diskussion förrän det knackade på en av glasdörrarna. Utanför stod en från teknikavdelningen. Jag rynkade på pannan. Vad kan han vela? Det måste vara något viktigt för annars stör man aldrig i våra krismöten. Jag vinkade in honom och försiktigt öppnade han dörren med alla blickar på sig.

"Ursäkta att jag stör Miss, men vi har ett ytterst viktigt samtal till er som jag tror ni vill ta" han lät osäker som om han skulle få en utskällning när som.

"Vem är det ifrån?" jag lät bestämd på rösten. Vem kan vara så viktig att jag tvingas avbryta ett möte för det?

"Vi vet inte, men personen säger sig vara en vilde"

Genast hördes flämtningar runt om i rummet. Jag nickade mot mannen och följde genast efter honom mot teknikavdelningen.

....

Inne i min exklusiva teknikavdelning satt män och kvinnor med headset framför olika datorer och gjorde vad de nu gjorde bäst. Det kunde vara från att hacka sig in på nån hemsida eller bas eller till att stalka upp en person.

Mannen visade mig fram till hans dator där det även satt en blond kvinna och tryckte på en massa tangenter.

"Vilden använder en mikrofon som förvränger rösten, därför vet vi inte om det är en kvinna eller man. Personen har även lyckats gömma alla spår från vart den befinner sig. Maria här försöker just nu tar sig runt väggen, men det är svårt. Den här vilden är duktigare än vi trodde på teknik"

Jag nickade till svar och tog emot mig ett par headset med mikrofon. Så fort den satt tillrätta på mitt huvud nickade jag mot mannen och han klickade på en tangent. Genast kunde jag höra en massa brus.

"Det här är ledaren över republiken, vem pratar jag med?" Jag lät stark och professionell på rösten.

"Det är inte viktigt mer än att jag är en vilde. Om vi kan komma överens kan du så småningom få reda på vem jag är" man hörde klart och tydligt att rösten var förvrängd.

"Du hade något att säga?" försökte jag allvarligt mana på personen på andra änden.

"Jag har hört att ni har problem med en person som rymt från en kupol? Jag kanske kan hjälpa er med det"

"Hjälpa på vilket vis?" jag började bli trött på att personen bara pratade i gåtor.

"Jag kan inte överlämna personen men jag kan förse er med information om vad som kommer hända här näst. Och sen får ni själva planera hur ni ska få tag i denna person"

"Vad exakt heter denna person?" Jag började bli intresserad utav förslaget men var tvungen att dubbel kolla så det inte var något lurt.

"Kaylee, med en gåva som döda vid beröring. Vad ni exakt kallar den vet jag inte och bryr mig inte heller om det"

"Nå, jag antar att ni vill ha något i gengäld för att hjälpa mig" sa jag allvarligt.

"Ni antar rätt Miss. Jag vill att ni skonar hela mitt samhälle med vildar. Ingen ska få komma till skada eller dödas, absolut ingen. Ställer sig någon i skydd för Kaylee får ni hitta nåt annat sätt att komma runt. Är det uppfattat?" rösten lät allvarlig och bestämd även genom förvrängningen.

"Vem tror ni att ni är som pratar till mig på det här viset? Jag är ledare utav..."

"...Republiken. Jag vet. Men det betyder inget för mig. Ert lilla samhälle betyder inget för oss. Antingen godtar ni mitt förslag eller så låter jag dem ånga på i sitt egna tempo" Jag fnös till när personen avbröt mig och dessutom fortsatte på min mening. Det var förolämpande. Men jag kunde inte heller missa en chans som denna.

"Vi godtar förslaget"

"Bra, jag återkommer med information" efter jag hört personen säga det hördes ett klick och samtalet var över. Jag drog av mig headsetet och såg hur alla kollade nyfiket på mig. Ett flin växte fram på mina läppar.

"Jag tror vi har hittat en ingång"