Jag vet att jag inte skulle kunna klara ett år till med dessa människor. eller kan jag ens kalla dom det? så jag tvingade mina föräldrar att låta mig byta skola och det var precis det jag ska öra nu. även om det bara var ett år kvar till studenten så ville jag det här.
det flesta hade jag känt i evigheter, några hade jag gillat, några stycken hade jag älskat. Men alla jävlar hade svikit mig! Jag gjorde aldrig något, jag har alltid varit den fega och försiktiga, men samtidigt den mest omtänksammaste.(Okej jag kanske inte var helt oskyldig det var de få gångerna som jag nog var den modigaste eller bara den mest korkade). Så allt jag egentligen vill nu är att ligga kvar i sängen, somna om och hoppas på att aldrig vakna upp igen. men jag undrar hur många gånger jag tänkt och försökt men att det fortfarande inte funkat!
så jag bestämde mig att varför inte, varför inte bevisa för alla att jag fortfarande är vid liv, samtidigt som jag inte ens var i närheten utav att vara mänsklig.
Jag ställde mig upp från sängen och fram till min alldeles för stora och fulla garderob, Jag tog på mig ett par svarta jeans plus en grå stickad basic tröja ( Bild ) håret satt nu i en alldeles förstörd fläta, så jag tog ur den och släppte bara ner håret på axlarna innan jag sedan gick ner till köket för att ta lite frukost, jag som trodde jag gick upp så tidigt och skulle vara den ända som var vaken. men nej det var även min käraste brorsa Felix också.
- Namen godermorgon käraste syster! där var den, den mest irriterande rösten i världen, Nästan
- Varför är du vaken, du har inte ens börjat jobba så du är ledig, så snälla gå tillbaka och sov, Felix är två är äldre än mig så han hade redan tagit studenten och nu så ska han börja jobba i en musik studio. och han hade inte kunnat sluta tjata och skryta om det....
- för att jag hade tänkt att ta en morgonpromenad! sa han och drack lite ur sitt varma kaffe... vänta Felix brukar inte träna eller dricka kaffe!
- Okej vad händer, du är uppe tidigt och du dricker kaffe, du hatar ju kaffe och tidiga mornar? sa jag samtidigt som jag tog fram yoghurten ur kylen samt en mellan stor skål ur ett skåp.
- Okej jag tänkte bara prova på att starta ett nytt hälsoliv eller något, jag vet inte. och kaffe är faktisk inte så dåligt, sa han och drack lite mer utav sin kaffe.
- Okej! men du jag tror inte att mamma eller pappa kan skjutsa mig till den nya skolan, så jag typ undrade om du kunde skippa din morgonpromenad för idag och istället skjutsa mig till skolan, sa jag och putade lite med den nedersta läppen!
- Självklart jag hade ändå bara gått i typ 5 minuter innan jag längtade hem, sa han och gav ifrån sig ett litet skratt.
- Så bra då men vi sticker om 10 minuter, sa jag innan jag slängde skålen i disken och yoghurten i kylen, och sen så sprang jag upp till mitt badrum och borstade tänderna, samt bara lade på lite maskara på mina medellånga ögonfransar som prydde mina gröna ögon. jag gick sen in i mitt rum igen och packade ner några bra saker som kan behövas innan jag sprang ner till Felix som stod och knöt sina vita Converse, jag tog mina svarta och vita Nike skor som jag hade fått i födelsedagspresent.
- är du klar? frågade han samtidigt som han tog ut sina nycklar ifrån nyckel skåpet.
- Emh ja jag måste bara skriva en lapp om att jag åkte till skolan. sa jag
jag blev snabbt klar och vi var sedan på väg till min nya skola, Felix hade gått sina två sista år där samtidigt som jag gick mitt första på en annan skola.
YOU ARE READING
On My Way Down
Teen Fiction- Jag trodde att vi alltid skulle hålla ihop, vi hade lovat varandra det. kommer du inte ihåg? - Nej jag kommer inte ihåg, och vem är du ens? - Vem är jag, jag har varit din bästa vän i 12 år hur kan du glömma bort mig? - du betydde tydligen inte...
