Man kan ha så fel

Kapitel 7

Jag morrade irriterat mot min mobil som låg bredvid mig och tjöt. Men efter ett tag insåg jag att den inte skulle sluta på grund utav mitt hotfulla morrande, så jag vände mig om och skulle precis stänga av väckarklockan när jag märkte att min dator föll ner på golvet. FAN! Jag lyfte försiktigt upp min iMac. Jag öppnade den långsamt och startade den. Huuuh den hade inte gått sönder. Jag satte mig trögt upp, sedan lunkade jag ner till köket.
-God morgon gumman, säger mamma glatt när jag kommer ner.
-Morron, mumlar jag tyst.
-Oj du ser hemsk ut! Säger mamma när hon vänder sig mot mig.
-Mhm.
-Du verkar haft en tuff natt?
-Mmm jag kunde inte sova, säger jag trött medans jag sätter mig ner vid bordet med en skål yoghurt och müsli. Jag kollar snabbt igenom mobilen under tiden som jag häller i mig min yoghurt. Det var bara massa som spammat på kik så min mobil lagade upp totalt, den slutade inte vibrera på flera minuter.

När jag står framför spegeln i badrummet och borstar tänderna, dansar jag helt galet, som jag alltid gör när jag borstar mina tänder. Att borsta tänderna är verkligen det tråkigaste som finns, man står bara med nån jävla pinne i munnen och typ suger av den i 2 min.
-Nicole vad gör du där uppe? Ropar mamma från nedervåningen.
-Inget. Woopsi, hade visst dansat lite för vilt igen.

När jag snabbt dragit på mig ett par jeans och en tröja skyndade jag mig ner. Där stod mamma och väntade på mig, hon skulle skjutsa mig idag.
-Nicole jag tror du har på dig tröjan på fel håll,säger mamma när jag går förbi henne.
-fan, mumlade jag för mig och började att krångla med att snabbt vända på den.
-Nicole! Säger mamma stressat.
-Jaa! Vad är det säger jag med irriterad röst.
-Du börjar om bara några minuter!
-Helvete! Säger jag stressat.
Det här känns som en såndär helvetes dag, det hade börjat idag när jag tappade datorn, och nu kommer jag komma försent till skolan där Wille väntar på mig. Det här skulle inte bli en rolig dag.

När jag sprang in genom dörren började jag rusa till mitt skåp. Där borta stod Willes kompisar, men varför är inte Wille där? Plötsligt sprang jag in i någon. Wille, på riktigt, igen? Han tog tag i mina armar och hjälpte mig upp från golvet
-Gick det bra? Frågade han med ett gulligt leende.
-Visst jag mår bra. Sen när bryr han sig om mig? Vad har hänt med den gamla Wille? Jag gick förvirrat förbi honom utan att fatta vad som just hänt.

När jag tyst satte mig på min plats jämte Malin gav vår lärare mig en irriterad blick.
-Vad är det som gör att du kommer försent hela tiden? Undrar Malin och kollar undrande på mig.
-Jag försov mig, ljuger jag. Men jag kände verkligen inte för att säga sanningen om att jag inte kunde sova på hela natten för att jag var rädd för vad Wille skulle göra mot mig idag. Det skulle bara låta som om jag var en svag ynkrygg.

När lektionen var över hoppade jag upp från min plats och var först ut genom dörren. Jag joggade till mitt skåp låste in mina böcker och började sedan gå mot kiosken. Det va tisdag och då finns det alltid fika för 10 kr. Fikat brukar vara väldigt gott faktiskt. Idag blir det kladdkaka. Precis när jag ställt mig i kön känner jag hur någon tar tag i min handled bakifrån och drar mig runt hörnet. Jag tittar förvånat in i Willes klarblåa ögon.
-Eee jo jag tänkte bara säga förlåt för igår, stammar han och kollar osäkert ner på mig. Jag höjer förvånat på ögonbrynen.
-Är det här nått slags skämt som ni filmar och tänker lägga ut på internet sen eller?
-Nej asså jag tänker bara att det jag gjorde mot dig igår var fel.
-Eee okej då, du är väll förlåten, säger jag och kollar honom djupt in i ögonen. Han spricker upp i ett leende och kollar lättat på mig. Jag går lite förvirrat förbi honom och ställer mig i kön igen. Jag är helt inne i mina tankar när det plötsligt är min tur.
-Hallå, vad vill du ha? Frågar personen som står i kassan.
-Va? Säger jag medans jag återvänder till verkligheten.
-Vad vill du ha?
-Eee jaha, en kladdkaka tack.
-Då blir det 10 kronor.

Min blick sveper runt från bord till bord i studiehallen för att hitta någon stans där jag vill sitta. Men det finns inget bord som jag direkt skulle känna mig välkommen så jag sätter mig vid ett bord där det sitter några nördar och börjar tyst äta min kladdkaka. Jag rycks ur mina tankar av en av nördarna jag satte mig hos. Jag tror han heter Karl.
-Hej, säger killen som satt närmast mig och kollade på mig med ett brett leende på läpparna. Han hade en stor glugg mellan framtänderna, blont nästan vitt kort hår och utstående öron.
-Hej, säger jag och ler snällt mot honom. Han kollar genererat ner i sina böcker och sen upp på mig igen.
-Eee jag heter Karl, säger han lite osäkert och hans blick flackar runt.
-Jag heter Nicole och går i 8b. Sedan börjar jag konsertera mig på min kladdkaka igen.
-Vill du göra nått nån gång? Frågar han medans hans huvud börjar bli en aning rödare.
-Va, pratar du med mig? Frågar jag lite efterblivet.
-Eee ja men asså du måste inte om du vill det är helt okej för mig, börjar han förklara men jag avbryter honom stressat.
-Vet du vad klockan är? Säger jag lite panikslaget.
Han kollar på sin klocka på vänsterarmen
-hon är 9:38.
-FAAAN!!! Förlåt men jag måste gå nu jag började för 8 minuter sen.

När jag rusar in i klassrummet hör jag vår lärare sucka onaturligt högt.
-Nicole det blir oanmäld frånvaro nu.
-Mmmhm, suckade jag medans jag satte mig på min stol jämte Malin som bara höjde på ögonbrynen åt mig när jag satte mig. Den här dagen hade varit helt knäpp och klockan är bara 20 i 10. Wille hade varit helt konstig idag och sen den där nörden och på det att jag kommit försent till 2 lektioner av 2. Hur skulle det här sluta. Vi hade historia nu och vår lärare berättade nån gammal grekisk saga för oss om gudar och deras barn och vilka dem blev kära i och vem som dog. När sagan var slut gick ett tyst mummel igenom klassen när alla satte sig upp i stolarna igen.
-Malin och Nicole vill ni dela ut papperen till klassen.
-Okej, sa Malin direkt. Hon hoppades väll på att få ge ett papper till Wille. Jag tog emot papperen och började med att lägga ett papper på min bänk.när jag kommit ungefär halvvägs igenom klassrummet reste Wille plötsligt på sig. Malin kollade sorgset på Willes tomma bänk där hon precis skulle lägga ett papper. Han gick förbi mig som sitt gamla jag utan att säga något snällt, men han sa inget elakt heller. Så hade det varit förr. Ingen hade sett henne eller brytt sig om henne men nu har Wille blivit helt konstig och alla har börjat se mig eftersom jag kommit försent flera gånger och slog Wille igår. Haha kommer ihåg hans min när jag slog honom rätt i fejset.
-Vad fnissar du åt, så killen jag precis gav ett papper väldigt irriterat och otrevligt.
-Förlåt då, kom bara på ett kul minne, sa jag tyst och gick vidare.

Jag stod jämte Malin och väntade på att hon skulle prata klart med bimbo-gänget om typ det nyaste sminket. Jag stod bara lite utanför och väntade tyst på Malin.

Sorry har inte uppdaterat på länge men ni får ett långt kapitel nu då.😅😉😘 kanske inte världens bästa dock men jag försöker så no hate! 😂😁