Älska dig till döds

Kapitel 15

In kom Pontus igen. För en sekund hade jag faktiskt trott att det var Dylan som hade kommit och hämtat hjälp. När han trevade in i den stora salen som jag och Jaden satt fast i såg han väldigt stressad ut. Han pratade tyst för sig själv. Jag kunde uppfatta några ord. När han slutade mumla med sig själv förstod jag vad det handlade om. Ett experiment. Experimentet vad inte som vanliga experiment. Detta experiment handlade om Jaden. Enligt det Pontus hade sagt till sig själv så hade något gått fel med det.Till sist förstod jag.

Jaden var döende.

...

Lika snabbt som Pontus hade kommit in till oss igen, lika snabbt hade han gått iväg igen.

Jaden låg fortfarande i mitt knä med hela bröstet täckt av mörkbrunt blod. Det enda positiva i det var att ialla fall Jadens handleder hade slutat blöda.
Jag hade inte lagt märke till det innan men nu gjorde jag det. Elektriciteten i cirkeln hade ökat. Det gnistrade bara mer än vad det hade gjort innan i ringen.
Varje gång en gnista träffade oss kved Jaden något så ont. Eftersom jag var starkare än honom så lade jag inte ens märke till elektriciteten.

Plötsligt började Jaden skaka. Små skakningar hela tiden. Först trodde jag att han frös, men han visade inte några tecken på det.

"Jaden?! Jaden! Svara mig!", skrek jag.

"Ash... Det gör så ont.", sa han bara.

"Jaden? Du måste hålla ut hur ont det än gör. Du får inte somna! Hör du mig?! Du får inte somna!"

Jag såg hur ont det gjorde i honom. Det enda han gjorde var att skaka.
Till sist beslutade jag mig för att skrika. Pontus kunde inte låta honom ligga här och dö.

Jag tog ett djup andetag och skrek. Jag skrek så högt jag kunde tills dörren öppnades igen.

"Vad är det du skriker för?! Jag får ju för fan tinnitus!", fräste Pontus åt mig.

"Jaden är döende! Han skakar."

"Jag vet.", sa han och visade inte några alls tecken på att han brydde sig.

"Men gör något åt det då!"

"Har du glömt att han är odödlig?"

Just i den stunden hade jag faktiskt gjort det.

"Men...", började han. "Jag har hittat ett annat sätt på att få ut det eviga livet ut honom.", sa han glatt.

"Va? Du kan inte komma åt hans odödlighet. Det vet du!"

"Jo... Mitt misslyckade experiment visar sig inte vara så misslyckat. Jag har kommit fram till att om jag kan skapa en elektrisk krets i Jaden så kommer inte hans odödlighet kunna klara av den elektriciteten han utsätts för."

"Han kommer klara det! Det finns bara en varelse i hela världen som kan utplåna en sådan som Jaden. Och vet du? De varelserna är döda.", sa jag stöddigt. Innerst inne visste jag att han kunde göra vad som helst för att lyckas men jag ville inte tro på det.

"Var inte så stöddig gumman.", sa han stolt. "Jag kan döda honom via elektricitet också. Jag har satt i en droppe blod av den varelsen som kan döda Jaden via min elektriska maskin, och på det sättet dödar elektriciteten honom."

"Du kommer aldrig lyckas!"

"Och varför har jag precis gjort det då?"

Snabbt tittade jag ner på Jaden. Jag hade varit så upptagen med att skrika på Pontus, så jag hade glömt att hålla koll på Jaden.