Nattas perspektiv
Idag, nu ska vi flytta igen. För den idioten jag kallar pappa är efter oss. Han vet inte att vi ska flytta, det är tur.
Jag packade mina grejer jag skulle ha med mig tills imorgon. Är så nervös, kommer jag ens få några vänner när jag redan är ensam..är sjuk i huvet.
Har självmordstankar och allt, när jag redan var 12 år ville jag bort och sen dess har jag haft såna tankar.
Jag sköter inte skolan så bra men ska försöka bättra mig. Det kan väll ändå inte va så svårt lixom 2:a året på gymnasiet, jag går på estetiskaprogramet och ska börja där i Stockholm också, hoppas jag får vänner där som har samma intresse som jag.
Sång har hjälpt mig sen jag mådde så sjukt dåligt och dans.
Mitt i mitt tänkande hör jag mamma ropa
"Natta det är mat om du vill ha"
"Aa jag kommer snart" ropa jag tillbaka.
Jag gick ner för trappan in till köket, där satt mamma, helt trött och sliten ut, min ända bästa vän. Hon har alltid funnits där.
Jag satte mig ner och åt, vi pratade om imorgon och i vilken klass jag skulle gå i och att det var en kille här ifrån Göteborg som också gick där som mamma tyckte jag kunde bli vän med..
När ja var klar gick jag upp till mitt rum och fortsatte packa, jag satte mig på min säng för att kolla instagram osv.
Mina ögon blev tyngre och tyngre och jag somna.
Imorgon händer det då ska jag flytta.
Nästa dag.
"Gumman, vakna nu vi ska snart åka till vårt nya radhus idag!!"
Hörde jag mamma sa innan jag hade vaknat helt. Idag, då ska jag börja om på nytt, bli en ny människa som jag är, ska försöka iallfall, alla självmordstankar är kvar men ska kämpa.
Jag satte mig i bilen påväg till mitt nya "liv". Jag tänkte, nu nu ska jag bara vara jag och göra mitt liv till en bra sak.
••••••••••••••••
Hejsan, hoppas ni kommer gilla denna nya novellen jag skriver om Omar och Natalie!!
Skriv gärna förslag på kapitel å så:)
Det kommer ut kapitel varannan dag så håll utskick!!❤️
YOU ARE READING
My Secret Boy - o.r
Fanfiction| Jag heter Natalie men kallas för Natta och är 17 år. Jag bor lite utanför Göteborg med min mamma. Min pappa lämnade oss för 5 år sen men han följer efter oss av en anledning. Ifrån när jag föddes tills jag var 12 så misshandlade pappa mig och mamm...
