"Ni lät henne komma ur era händer?! När ni hade chansen?!" jag var vansinnig. Jag hade fått reda på att Kaylee hade visat sig vid kupolen i samband med att vildarna överföll en av våra gods. Tydligen hade en utav soldaterna fått tag i henne men inte utnyttjat det att hon inte ville skada någon. För på något lyckat vis hade han retat upp henne och fått henne att döda honom. Är man duktig eller? "Ni fick alltså en person som inte skadar något att döda nån?" i mina ögon var soldaten som hade dött en dåre. Tydligen kan dem inte göra något rätt.
Jag försökte snabbt släppa ämnet och lägga på minnet att jag skulle återkomma till det senare. Vi hade större problem nu nämligen. Jag hade precis fått reda på att länderna som inte var allierade mot oss hade bestämt sig för att vara motstridiga. Nu i några år har det varit väldigt tyst. De hade varit rädda för oss, det ledande landet. Men tydligen hade de fått nys om att Kaylee har rymt och kanske har det gett dem mer hopp som gör att de tror att de klarar oss. De har bara glömt en viktig detalj, trots att Kaylee rymde har vi fortfarande alla andra soldater med gåvor.
"Är det nån som har ett förslag på hur vi ska hantera de inte allierade länderna?" jag masserade mina tinningar för att lättare kunna tänka. Det var mycket nu och i stort sätt allt gjorde mig irriterad. Mest av allt ville jag bli av med Kaylee just nu, döda henne och sända allt live för att tysta alla som var emot oss. Men för att göra det måste vi ju få tag i henne.
Minuterna gick och jag fick inga svar. Suckandes drog jag fram min dator för att kolla om det hade hänt något nytt. Det var en vecka sedan Kaylee visat sig och sedan dess hade min inkorg varit full utav allt möjligt. Både förslag och hot. Men det var vissa mejl jag väntade mera på. Från vilden som gått med oss. Den personen som ville ha bort Kaylee.
"Vi borde bara döda henne" hörde jag plötsligt hur det mumlades på andra sidan bordet. Jag kollade upp från min dator och mötte Kapten Grants blick. Han verkade också ha tröttnat på det här och jag visste trots att jag önskade att det inte var sant, att gjorde vi inte något snart skulle de andra länderna gå samman mot oss. Och även om vi är starka skulle det slå hårt mot oss och det ville jag inte.
"Jag önskar det var så lätt" suckade jag och slog ner blicken i datorn igen. Jag var glad över att Kapten Grant inte hade några familjekänslor för sin dotter. Det hade gjort allt mycket mer komplicerat och då hade jag inte heller haft honom för mig själv. Han skulle troligen ha avskytt mig över vad jag vill göra med hans dotter om han hade älskat henne.
Min blick for över alla nya mejl jag fått men stannade till på en bekant konversation. Det lilla brevet som oftast var helt vitt lyste nu blått framför konversationen. Ett leende spred sig på mina läppar medan jag tryckte på länken för att få upp konversationen. Ett nytt mejl hade trillat in från personen jag väntat mest på. Mina ögon skummade igenom det nya mejlet och mitt leende blev bredare ju mer jag läste. Verkar som inte bara vi hade fått konsekvenser över att Kaylee visat sig.
"Mina herrar och damer, jag har nyheter" sa jag till alla som satt runt bordet med ett stort leende på läpparna. "Vår kära Kaylee har hamnat i chocktillstånd efter händelsen. Hon har inte pratat med någon sedan det hände" flinade jag. Alla verkade förvånade över vad jag sa.
"Så...?" fick Kapten Grant ur sig.
"Det betyder att så länge hon befinner sig i det här läget är hon inget hot för oss. Och vi alla vet att man kan befinna sig i det tillståndet väldigt länge" fortsatte jag flinande.
......
"Vad ska vi göra? Jag är jätte orolig för henne" suckade Aleah och lutade händerna i huvudet. Vi satt i rummet där jag och Kaylee brukade utbyta information. En vecka hade gått sedan händelsen och Kaylee hade inte pratat med någon. Ellie och Aleah har sagt att hon då och då mumlar död för sig själv. "Jag vill inte att hon ska vara så här" mumlade Aleah lågt. Vi andra instämde. Vi behövde hennes information. Även om jag inte vill erkänna det så är det inte bara Aleah och Ellie som är orolig för henne, utan även jag. Jag förstår varför hon är i chock. Hon dödade en person. Jag gissar på att det går emot allt vad hon står för.
YOU ARE READING
Back to the beginning
Teen Fiction"Du är hopplös Kaylee, du kommer aldrig bli något" Ord som jag dagligen hörde. Jag har en gåva, dödandets beröring. De vill att jag ska använda den, de vill att jag ska slåss men jag vill bara försvara mig själv. ~~~ Det är flera år in i framtiden...