Back to the beginning

- 28 -

"Vi kan inte låta det här fortsätta!" utbrast jag irriterat. Vi satt via en hemlig uppkoppling och pratade med Bryan, kupolen i regnskogens ledare. Bakom honom satt den blonda skönheten Evelyn och antecknade allt som sades. Då och då fick vi ögonkontakt och lite diskret flörtade hon med mig. Varje gång hade jag kollat bort och fortsatt att fokusera på vad vi höll på att diskutera. En tanke slog mig varje gång Evelyn flörtade med mig som fick mig att få dåligt samvete. På vår "sida" av uppkopplingen satt, utöver jag, Aleah och mamma. Ryan och Ian var ute på någon ny jakt utan mig denna gången. Detta var för tillfället lite viktigare. Vi hade börjat komma långt i våra planer och det krävdes ännu mer tid till dem.

Bryan kollade fundersamt på mig över mitt utrop. Han visste inte vad jag menade. Där emot visste Aleah det som satt på min andra sida. Hon stirrade irriterat på mig. Vi hade båda olika åsikter om vad jag menade och det slutade sällan glatt när vi diskuterade det.

"Cade, skärp dig. Vi kan inte göra något som det ser ut nu!" svarade hon irriterat tillbaks och fäktades lite med armarna.

"Ursäkta mig, vad pratar ni om?" Evelyn la sig i vårt tjafs. Hon såg nyfiken ut och hennes ögon var stora.

"Cade vill att vi ska göra något för att väcka Kaylee ur hennes chock" sa Aleah utan att tänka. Hon var för fokuserad på att stirra ut mig. Evelyn och Bryan hade inte fått reda på vad det var med Kaylee, bara att hon inte kunde vara med på våra diskussioner den kommande tiden.

"Så det är det som hänt Kaylee?" Bryan la sig i diskussionen. Aleah bröt förvirrat vår stirr- tävling och kollade förvånat på Bryan. Sen kom hon på vad hon sagt och slog sig lite löst i pannan.

Mamma suckade bakom oss där hon satt och mest funderade. "Kaylee var med om en liten olycka för ett tag sen och har sedan dess hamnat i chocktillstånd, vi vill inte väcka henne för snabbt så hon blir skadad för livet" förklarade hon för Bryan för att reda ut alla frågetecken.

"Men hon har information som vi behöver, hon måste vakna nu!" utbrast jag och försökte få alla att inse varför vi måste väcka Kaylee på något sätt.

"Men det går inte, fatta det någon gång!" Aleah reste sig hastigt upp från stolen hon satt på. Hon fäktades med armarna för att förtydliga det hon menade. Hennes ögon utstrålade ilska, hon ville inte att hennes vän skulle skadas. Inte för att jag heller ville det.

"Aleah lugna dig" viskade mamma lugnt och strök henne längs med armen. Argt satte hon sig återigen ner på stolen.

"Jag tycker det vore som en bra plan att väcka flickan. Vi behöver informationen för att komma vidare" Bryan talade med bestämd röst. Det hördes att han var en ledare. Han var van vid att folk lydde honom. Tydligen var Aleah en av dem som sätter sig emot honom. Hennes ögon blixtrade till precis så man kunde se det om man kände henne.

"Hon kan få allvarliga skador för livet" fräste Aleah ilsket fram med spända käkar. Det var längesen jag hade sett henne så här arg. Jag visste att Kaylee betydde mycket för Aleah, men aldrig så här mycket.

"Någon måste offras för lagets skull. Hellre en person än flera hundra" argumenterade Bryan emot. Jag kände hur det högg till inom mig när han sa så. Irriterat tryckte jag undan mina känslor som alltid. Jag var en ledare, jag kan inte visa känslor. Jag måste agera utifrån gruppens bästa.

"Mr Bryan, jag anser inte er kvalificerad nog till att ta beslut angående Miss Kaylees hälsa. Jag har gåvan att kunna läka och känna av andra människors hälsa, inte du. Jag beslutar när Miss Kaylee är redo att vakna upp om hon inte gör det av sig själv" Aleahs röst ändrades totalt. Hon hade plockat fram sina kunskaper från kupolen. Jag hade aldrig sett henne såhär. Samtidigt som hon var spänd i hela kroppen och hennes ögon blixtrade, så såg jag en mogen person som skulle kunna platsa högt upp i en ledning. Det var skrämmande på ett fascinerande sätt.