Det kändes som om min arm skulle bli avsliten där Aleah drog mig efter sig bland tunnlarna. Hon hade snabbt berättat i morse att Cade skulle lära mig skjuta pilbåge. Jag var inte taggad. Jag var trött, och ville sova. Jag kan lära mig det nån annan dag hade jag tyckt. Kan ju säga att Aleah var inte på min sida. Så därför drog hon mig nu med sig bland tunnlarna.
Ärligt talat var jag rädd för att träffa Cade. Jag ville inte veta om går dagen bara varit en engångshändelse eller om han faktiskt kände något för mig. För jag avskydde att erkänna det, men varje gång Cades namn kom upp i huvudet kändes det som om någon hade släppt lös en massa djur i magen. Det pirrade i hela kroppen och aldrig hade jag känt på det här viset. Med Jason hade jag bara känt mig lycklig och glad. Han hade varit min trygghet men nu i efterhand kan jag se att han var inte så mycket mer än så. Cade fick mig att känna saker som skrämde mig men som jag ändå ville ha mer av.
Att det nu kanske skulle bli en stel stämning mellan oss skulle jag inte klara av. Speciellt inte när vi kommer jobba ihop flera timmar dagligen. Kanske skulle han återigen kolla med avsky på mig? Som om jag inte var värd något? Han kanske ångra allt igår, eller bara gjorde det för att "väcka" mig?
Jag hade flera gånger sedan Aleah dragit med mig ner i tunnlarna protesterat. Men det var lönlöst. Aleah hade bestämt sig och jag skulle inte kunna ändra hennes åsikter. Envisare person får man ju leta efter.
Efter vad som kändes som en halv evighet springandes i tunnlarna kom vi fram till den stora grottan som de gjort om till träningshall. Det var redan några få personer här och en av dem var Cade. Hela jag stelnade till. Han stod borta vid pilbågarna och höll på att fixa något.
Aleah stannade upp och släppte min hand. Jag kunde pusta ut och ta ett djupt andetag innan jag återigen skulle bli tvungen att utsätta kroppen för något fysiskt. Jag såg hur Cade vände sig om mot oss och log mjukt när han fick syn på oss. Han började med lugna steg ta sig hitåt. Jag själv var helt stel och stod fastfrusen på samma ställe medan Aleah började gå för att möta honom.
De båda möttes i en glad kram medan de pratade glatt. När deras kram var över började Cade gå mot mig. Jag studerade honom noga. Jag kunde inte se någon sorts avsky i hans blick eller kroppshållning. Kanske avskydde han inte mig trots allt.
Han stannade precis framför mig och kollade mig djupt i ögonen. Jag kände hur en rodnad började sprida sig längs med min hals mot mina kinder. Hans ögon var så vackra, de strålade på något vis. Cade stod inte stilla framför mig allt för länge innan han drog in mig i en mysig kram. Jag hörde hur han viskade ett tyst hej i mitt öra och jag kunde inte mer än att le. När han drog sig ur kramen så kunde jag känna hur hans läppar hastigt nuddade min kind i förbi farten. Det fick mina redan röda kinder att bli ännu rödare och pirrandet i kroppen att komma tillbaka. Ett fånigt leende spred sig på mina läppar och jag kunde andas ut. Kanske var inte gårdagen något han ångrat trots allt.
"Vad sägs om att börja direkt? Du behöver något som du kan försvara dig med på avstånd" log han glatt och tog min hand för att dra med mig bort till Aleah som stod och vägde en pilbåge i handen.
Hon log stort mot oss när hon fick syn på våra sammanlänkade händer. "Denna borde passa dig att öva med. Lätt och inte för stor" sa hon glatt och räckte en pilbåge till mig. Det var en helt vanlig pilbåge som inte utmärkte sig speciellt.
"När du övat upp dig kommer du får en mer specifik pilbåge som bara du ska ha" la Cade till medan han plockade upp ett krog som han fick mig att ta på mig. Kroget satt till rätta på ryggen och det kändes som det var en självklar sak och att den alltid suttit där.
Aleah vinkade med mig bort mot måltavlorna vi skulle öva på. Jag fick stå på ett visst antal meter ifrån. Aleah började instruera mig hur jag skulle hålla pilbågen. Med en van hand tog hon ut en pil ur kroget på sin egna rygg och la pilen till rätta i pilbågen. Hon lyfte på armarna och siktade. Hon berättade vad det var viktigt att tänka på när man skulle skjuta och jag försökte lägga allting på minnet. När hon beslutat sig för att hon berättat allt släppte hon skickligt iväg en pil som landade precis där den skulle, mitt i prick.
"Wow" mumlade jag fram för mig själv. Det där skulle jag alltså lära mig. Det lär bli en utmaning.
"Din tur Kaylee" Aleah lät bestämd. Jag nickade till svar. Med försiktig rörelse sträckte jag mig efter en pil. Jag placerade den i pilbågen så som jag sätt Aleah göra. När den satt på rätt plats höjde jag på armarna och siktade.
"Sänk armbågarna lite" instruerade Cade mig och jag kunde känna hur hans händer landade på mina armar för att sänka dem. Det gick en rysning att gå igenom hela min kropp och jag fick göra allt jag kunde för att fokusera på pilbågen i min hans istället för Cades mjuka händer på mina armar. "Andas lugnt in och ut" viskade han så bara jag kunde höra när han stod så nära mig. "Sikta och när du andats in släpper du pilen innan du andas ut"
Jag nickade knappt märkbart till svar och gjorde som han sa åt mig. Jag siktade mot målet och tog ett djupt andetag. Jag släppte pilen med fingrarna och jag hörde hur den for iväg. Precis som jag trodde landade den inte ens på måltavlan. Jag suckade besviket, kanske var jag inte bra på detta heller.
"Du skakade på armarna när du släppte pilen" sa Cade fundersamt. Jag kollade bak på honom och såg hur han funderade.
"Jag är nog bara inte bra på detta heller" sa jag för att få honom att inse att det inte var nån idé att fortsätta. Jag kanske bara var till för att sitta inne och se allt hända på avstånd.
Cade skakade bestämt på huvudet åt mig. "Nej, du måste bara vara snabbare på att skjuta iväg pilen. Du har inte de musklerna i armarna så du klarar av att hålla pilbågen stilla länge i luften. Testa igen men gör det i en enda rörelse"
Jag suckade men gjorde som han sa. Jag tog smidigt fram en pil och la den till rätta i pilbågen. Jag kollade mot måltavlan och tog ett djupt andetag. I en ända rörelse lyfte jag pilbågen och kastade en snabb blick mot måltavlan innan jag släppte av pilen. Jag såg hur den träffade i en av de yttersta ringarna på måltavlan. Ett leende spred sig på mina läppar. "Jag träffade!" fick jag flämtande ur mig. Jag kände hur adrenalinet spred sig i kroppen på mig.
"Kör igen" kommenderade Cade mig. Jag gjorde precis som han sa och snart sköt jag iväg en pil igen. Denna gången träffade den ännu närmre mitten än förra gången.
"Igen" sa Cade snabbt innan jag hann säga något. Jag flinade och gjorde återigen som han sa. Med en smidig rörelse drog jag fram en pil och jag kände hur energin flödade inom mig. Det här var så otroligt roligt. Jag älskade det. I samma rörelse som tidigare sköt jag iväg pilen.
Jag blev chockad när jag såg vart den hamnade. Ett tjut slapp ur min strupe och jag vände mig om för att kasta mig om halsen på Cade. Jag tänkte inte, jag bara gjorde. Cade fångade upp mig och besvarade min framfusiga kram. "Jag träffade i mitten!" utbrast jag exalterat.
"Jag sa ju att du inte var dålig på det" flinade Cade när jag mötte hans blick. Rodnaden steg återigen upp mot mina kinder.
"Jag antar att du hade rätt" mumlade jag generat fram. Cades hand flyttades upp mot min haka och vinklade mitt huvud lätt upp mot hans. Han gav mig ett sista leende innan hans läppar kraschade mot mina. Jag besvarade mjukt kyssen och jag kände hur Cade drog mig närmre sig. Våra läppar rörde sig mot varandra och då och då kunde jag känna hur hans tunga försökte komma in i min mun, men jag gav inte honom tillträde. Mest för att retas.
Plötsligt hörde jag hur någon harklade sig bredvid oss. Jag drog mig hastigt ifrån Cade och nu var mina kinder illröda. Aleah stod bredvid oss med armarna i kors och stampade lätt irriterat med foten i marken.
"Vad jag minns var detta en träning inte en hångelsession" fnös hon och kollade menande mellan oss.
"Vad jag minns är detta vad du brukar göra med Ryan dagligen" bet Cade flinande tillbaka. Det fick Aleah att bara himla med ögonen men hon visste att han hade rätt. Aleah återgick till sin träning och jag drog mig ännu mer ifrån Cade.
"Vi borde också fortsätta" sa jag allvarligt till honom och skulle precis ta fram en pil när Cade återigen drog mig intill sig. Han överöste mig med en kyss och flinade sedan när han släppte mig.
"Vi är inte färdiga på långa vägar" flinade han och blinkade med ena ögat åt mig.
-----
Blir alldeles fnittrig av att skriva om personer som är kära
YOU ARE READING
Back to the beginning
Teen Fiction"Du är hopplös Kaylee, du kommer aldrig bli något" Ord som jag dagligen hörde. Jag har en gåva, dödandets beröring. De vill att jag ska använda den, de vill att jag ska slåss men jag vill bara försvara mig själv. ~~~ Det är flera år in i framtiden...
