This Is My War ~ Svenska { ON HOLD }

Kapitel 5

Vi kom fram runt 9 på kvällen dagen innan och generalen gav order att vi skulle gå och lägga oss direkt. Vilket vi också gjorde. Ska jag vara ärlig var det lite svårt att somna nu när jag inte kan känna min morfars doft flyga i rummet. Det lukta kallt, unket och svett. Hur många har sovit här innan jag? Har mamma sovit här inne? Hon kanske sov i just denna säng? Jag bara ligger och tänker på tanken att min mamma kanske har sovit i just denna säng, det gör mig illamående och sömnig. Jag tester och blunda och märker direkt hur trött jag är och jag somnar nästan direkt.

"Upp med er!! Frukost om 5, uniformer på!" Skrek en grov mans röst och smällde i vad jag tror är lock till kastruller.

Jag sprang fram till bordet med X antal uniformer. Jag tog en som det stod S på och drog på mig den fort, på golvet stod kängor och samma jag tog ett par med storlek 37. Innan jag gick ut i gången tog jag min keps med ja ni vet den typiska militär kepsen. När jag kom ut ur rummet stod alla uppradade på led vid väggen och generalen stod i position mittemot.

Jag ska bara fullt ärlig, killarna i min grupp o herre jävlar vad snygga dom är. Mitt i allt påminner jag mig själv om att jag bara står där och ser ut som jag vet inte vad och så dreglar jag nog också. Generalen kolla mot mig och ser oerhört arg ut.

"Ska du bara stå där o glo eller faktiskt ställa dig bland dom andra unga herrarna." Röt han mot mig och jag rusar genast till den lediga platsen mellan på väldigt långa och grova killar. Säkert 20 år. Dom kolla ner mot mig och flinar, jag har en känsla att dom inte kommer bli mina bästa vänner här på lägret. Men Gud dom var nog dom snyggaste jag sett.
I takt börja vi gå mot en matsal tror jag. Klamp klamp klamp klamp, lät det när vi kom gåendes mot dom andra. O så jag klimp klimp klimp. Inte lika högljud som dom andra.

Där stod jag med min bricka i handen och stirra ut över havet av män och leta efter en leding plats. Nathan satt ensam vid ett bord med näsan nästan i sin mat. Jag bestämde mig att gå dit eftersom jag inte hade lust att sätta mig vid dom "stora" pojkarna.

"Hej."

"Hej.." han svarade något lågmält, nästan lite argt.

"Hur mår du?" Fråga jag och placera min bricka framför mig och kolla på honom.

"Har aldrig mått bättre." Sa han sarkastiskt och drog bort sig han från han ansikte och kolla mot mig med en stor blå, blåtira.

"Men va.." Sa jag och slog handen i bordet. "Vem va det?" Rot jag argt.

"Aadrian." Muttra han och nicka mot den stora killen jag tvingades gå framför. Jag mindes att jag hade suttit framför honom i bussen igår kväll.

"Men varför?" Fråga jag och tog min macka och börja äta.

''Han hörde dig och mig på bussen och tyckte att vi hade kommit varandra lite för nära. Att han inte ville att vi inte skulle bli mer än vänner.'' Någonting inom mig blev lite generad, men framför allt var jag förbannad. Hastigt rese jag mig upp och började gå mot Aadrian, aldrig att han skulle få skada mina vänner. Det ska jag se till. Ju närmre jag kom desso större blev hans ryggtavla. Några killar framför honom börja skratta och peka på mig. Aadrian vände sig om och flina allt större.

''Varifrån fick du rätten att helt från ingenstans klå upp mina vänner?'' sa ja barskt och högt samtidigt som jag la mina armar i kors över bröstet.

"Sen när tar jag order från små flickor?" Svara han och kolla ner på mig.

"Om du försöker bevisa något, var det en väldigt dålig uppvisning. Din fega fan." Sa jag högt och spänner ögonen i hans.

Han försöker med all hans kraft att inte smacka till mig som den fega jävel han är. Men han kan inte behärska sig och klappar till mig på kinden med all kraft. Jag lägger min hand mot min ömma kind och biter mig i läppen för att inte fälla den tår jag vill släppa. En riktig man slår inte tjejer.

"Riktiga män slår inte oskyldiga flickor." Sa jag och tar bort handen från kinden och kollar på honom.

"Din lilla slampa, kom inte och säg till mig vad jag ska göra." Snäser han och tar hans bricka och bokstavligt talat slänger sin disk och dundrar iväg. Jag fnyser, slampa? Aldrig, som den oskulds flicka jag var har han ingen rätt att kalla mig för sådana ord.

---------------------

Förlåt om det finns några stavfel eller liknande. Men har verkligen försökt slänga ihop ett kapitel hur länge som helst. Ber om ursäkt att jag inte lagt ut något. Har haft min privata anledningar.
Men tack för att du läser :))))