Sveket

Kapitel 1

Elin och jag hade alltid varit bästa vänner, även när vi gick på dagis. Vi hade varit kompisar i evigheter. Men nu på senare tid har något förändrats. Hon har förändrats. Hon har blivit mycket tuffare och coolare. Hon har gjort saker som jag vet att hon är fullt emot egentligen. Hon har börjat röka tillexempel, men rökning enligt henne är som lite saft för oss. Hon har också börjat säga emot lärarna mycket mer, tuggar tuggummi på lektionerna och... ja hon gör saker som man helt enkelt inte ska göra som 13-åring. Och eftersom hon har blivit sådär, så har jag  inga vänner längre. Iallafall inte några som jag kan lita på. När jag kom till skolan så satt Clara på bänken med huvudet nerborrat i händerna. När jag frågade vad som hänt sa hon att hon bara var lite trött, men jag förstod att det var något värre.
- Clara, jag ser att det är något som har hänt. Har det hänt något?, frågade jag, fast än jag visste att något hade hänt.
- Hon... Hon...
- Vadå? Men precis då ringde det in, och eftersom Clara är en sådan plugghäst, så ville hon absolut inte komma försent. Hon sprang in. Jag sprang efter lite snabbare för att hinna med.
När jag kom in till lektionen, så hade de redan börjat. De höll på med mattekluringar och jobbade två och två i par. Alla jobbade med någon. Alla utom en. Clara. Jag gick fram till Clara och frågade vad de gjorde, och hon sa att de jobbade med area och omkrets, och mattekluringar.
- Clara, jag har ingen att jobba med, alla är upptagna, kan jag..?
- Ja, självklart, sa hon till mig. Vi jobbade hela lektionen med en kluring, för att vi kom ingen annanstans, vilket var lite roligt tyckte vi. När det var några minuter kvar, frågade jag Clara vad som hade hänt på rasten, sa hon att de hade sagt saker. Saker som man inte säger till en annan människa.
- Ja det sa att min mamma var lika ful som jag, och att min pappa snart är sparkad från sitt jobb. Hon var gråtfärdig igen, så jag passade på att fråga innan hon skulle brista ut i gråt. Vilka var det?, frågade jag snabbt.
- Elin och hennes gäng, sa hon. Jag förstod direkt vilka hon menade. Josefin var också med där, och Marcus.
- Men de gjorde väl inte dig illa va?
- Jo. De slog mig imagen och tog strypgrepp. Det gjorde ont, och därför slog jag bort händerna från min hals. Då svor de åt mig. Sa det där, ja det om mina föräldrar.
- Usch vilka råttor!, sa jag. Nu var det bara 1 minut kvar tills vi fick gå ut på rast. Jag packade ihop mina saker och satte mig på min plats.
- Då är det rast!, sa fröken, och klassen stormade ut ur klassrummet, medan jag och Clara lunkade ut ur klassrummet. När vi kommit ut till den friska höstluften utomhus, satte vi oss på en brun bänk bredvid två stora träd, ett med gröna äpplen och ett med röda. Vi pratade lite om resor och om skolan och det var ganska roligt att vara med henne. Men mitt i allt det rolig så kom Elin. Elin och hennes gäng.
- Jaha här har vi fröken fräken med sällskap sa Elin och de andra skrattade.  Ska ni baka barbielika cupcakes efter skolan sa Josefine, och fnittrade lite.
- Nä, nu räcker det!, skrek jag.
- Vadårå?, sa Josefine lite kaxigt.
- Ni går runt och tror att ni är coolast på hela jävla världen! Men ni är de töntigaste personerna i hela världen! Ni tror att sminka sönder huden, och färga håret så mycket så att det ramlar av är det viktigaste! Ni bryr er inte om hur någon mår, eller hur någon har det, så länge ni har era cigaretter. Jag förstår verkligen inte hur man kan göra sådana här saker mot andra människor. Ni är bara osäkra, era simpla kräk!, det var allt jag sa.
- Kom Clara vi drar, sa jag snabbt innan någon av de andra blev fullständigt chockade av mina ord.