"Gud vad jag älskar dig." Orden mumlade han mot Emmas panna och hon kröp längre in i hans famn. Emmas tunna hår låg platt över Oscars bröst precis som hennes huvud, och Oscars hand låg och vilade över hennes höft.
Dem hade startat en film för drygt en timma sedan men snabbt tröttnade dem på den, istället vände sig Emma om och mötte Oscars ögon som man kunde drunkna i. Hon lutade sig mot honom och raderade det lilla avståndet mellan dem tills hans krut torra läppar mötte hennes.
Oscar mobil avbröt kyssen när den plingade till och han drog motvilligt ifrån.
Okänt:
Njut av tiden med Emma för den håller nog inte länge till.
Levererat
Oscars blick kollade oförståeligt på telefonen och knappade snabbt in ett svar där han frågade vad personen menade.
"Vem är det?", frågade Emma. "Ingen", svarade han kort innan han lade ifrån sig telefonen och drog henne mot sig. "Ingen som spelar roll", upprepade han.
Flertal timmer efteråt var Oscar påväg hem till sig, han hade yrvaket vaknat när han såg att klockan var halv ett på natten och lämnade Emma för att gå hem. Han måste ha somnat under filmen.
Mobilen fiskade han upp hur fickan och gick in på meddelanden, han läste igenom de meddelande han hade fått ännu en gång men inget verkade gå ihop. Han hade inte heller fått ett svar på vad personen menade.
Vem är 'okänd'? Vad ville personen Emma? Oscars huvud försökte dra ett par slutsatser som skulle lösa allt, men det blev bara värre. Ett irriterat ljud lämnade hans strupe när han sparkade i en stolpe för att få ut att ilska i sig. Men det hjälpte inget vidare när en stark stöt for igenom hans kropp och han hamnade på marken med en duns, kvidande. "Fan, fan, fan", svor han och ett par tårar åkte ner för hans kinder.
Han saknade Nicole, hon skulle bra vad han skulle göra i denna stunden. Nicole var allt han kunde tänka på. Det hade till och med känts att han kysste Nicole när han kysste Emma, ibland. Han mådde inget vidare.
Tårarna rann ner för kinderna och snyftningarna slutade aldrig.
Efter ett par minuter hörde han ett skrattande ljud bakom ett träd och hans snyftningar fick ett skärt slut.
Bakom trädet kom en mellan lång gestalt, runt 165 centimeter lång. När gestalten vände sig om spärrade han upp ögonen. "Det är du igen", mumlade han.
"Tjejen med blåtiran och den blodiga läppen"
Hon blev genast en aning seriösare och gick försiktigt fram till honom. "Ser det ut som att jag har en blåtira eller sprucken läpp?", ord sade hon som att hon läste från ett manus. Hennes röst var allvarlig men blicken gav signaler som Oscar inte kunde tyda. Men hon hade rätt, det fanns ingen blåtira eller sprucken läpp. Fast Oscar visste vad han pratade om, han var hundratio procent säker. "Det är du, jag lovar." Detta var tjejen. Det var den mystiska tjejen. Det visste han.
---
🔻Rösta och kommentera för snabbare kapitel. 🔺
