0.4

1.2K 66 3
                                    

På tå gick han in i det tysta huset. Efter att han hade stött på den mystiska tjejen hade han stannat kvar en stund, på samma plats, utan att röra sig ur fläcken för att rensa sina tankar. Men något vidare gick det inte. Istället gick han hem och nu gick han uppför den knarrande trappan. Alla tjugotvå steg gav ifrån sig ett läte men han lyckades ändå att komma fram till sitt rum utan att väcka någon i familjen Enestad. Bestämt gick han tvärs över rummet för att komma fram till sin säng där han kastade sig. Han vred sig i hundraåttio grader för att få bort täcket under sig och sedan drog han det över sig. Ögonlocken föll trött gång på gång och gömde hans ögon.

Suckande vaknade han upp ur hans lätta sömn när telefonen under kudden plingade till. Han grävde upp den, knappade in den fyrsiffriga koden och läste då meddelandet som hade väckt honom.

Okänd:
Där sitter du, vilsen och ledsen. Nicole på tankarna och Emma tog du i hetsen.
Vakna mothaf cker, jag är långt ifrån klar med att spela spel med dig.
Levererat

Han drog sin solkyssta hand genom håret och en klump sattes i halsen. Var det såhär det skulle bli framöver? Ständigt bli förföljd av 'okänd' och träffa en mystisk tjej vart han en gick? Om detta nu var ett spel, vem var vinnaren och var han tillbaka på ruta ett?

Utan att han hade hunnit tänka längre hade han fått ett par timmars sömn och solen hade börjat lysa upp Stockholm stad. "You better get your fine ass out of that bed för idag ska vi ut på äventyr!!", Emma som precis hade stormat in i hans stökiga rum visade nöje och förväntan i blicken och gick fram till Oscar. "Mm", mumlade han med sin mörka morgonröst och slängde kudden som hade varit under hans huvud mot henne. Hon gick sakta fram till honom och satte sig bredvid honom i sägen. "Kom igen", gnällde hon. Oscar placerade vars en arm runt hennes midja och drog in henne mot honom, ett skratt flög ur henne. "Men jag vill stanna här, mysa med dig hela dagen lång." sade han, kysste henne mjukt över läpparna och log sedan. "Men jag vill ut på äventyr, don't fight me on this one", han gav henne ett snett leende och satte sig rakryggad upp. "Detta gör jag bara för dig", suckade han och hon ställde sig glatt upp med ett hopp.
---
🔻Allt är oklart atm, kapitel fem kommer kanske bli lite sent. 🔺

Ruta ett // o.eWhere stories live. Discover now