Lost

badrummet kapitel 1

Jag vaknar svettig o anfådd upp ur drömmen om kvällen då Jonas dog.. Jag hör hur mamma skriker o kastar glas på pappa ... Jag orkar inte med Detta . För 5 års sen så var vi en glad familj , vi var en vanlig familj , vi älskade varandra , vi skrattade tillsammans ... Men sen Jonas dog så har inget var som förut ...

(Dakota är 17 år ... Hennes storebror Jonas var 15 år när han tog självmord o Dakota va 12 år då hon såg hennes bror död framför sina ögon )

Jag kommer ihåg allt .. Jag kommer ihåg hur han brukade komma hem gråtandes,hur han brukade kolla ner på mig o säga att han alltid kommer älska mig vad som än händer .

De var den onsdag 14:onde november då jag skulle ropa på Jonas o säga att de var middag , jag trodde att han inte hörde så jag gick in till hans Rum . Han sov ... De var de jag trodde iallafall . Jag gick fram o försökte väcka han men de gick inte ... De var då jag fick syn på sömntabletterna på bordet , jag ropa på mamma med gråten i halsen .. De va så många frågor i mitt huve , va han död? Sov han bara djupt? Kommer jag aldrig få se han igen? Mamma kom in i rummet , jag visa tabletterna .. Hon kolla i asken , de va inga tabletter kvar ! Han hade överdosat till sömn dötts:( pappa kom in , han ser mamma o mig gråta . Han får också syn på tablett asken o började fort inse vad som pågick ... Vi ringde ambulansen , de tog han till sjukhuset .. Jag satt i sjukhus korridoren , pappa höll om mamma hårt o pratade med sjuksköterskan ... Sen såg jag ... Hon föll ner på knäna , hon skrek .. Hon grät.. Jag insåg snabbt vad som hänt. Jag sprang fram till mamma ..

- Är De sant ??! Är han borta !!??!skrek jag förtvivlad 

- han har de bra nu  ... Sa hon gråtandes 

Jag föll ner på knä o kolla upp mot himmelen . Mer o mer tårar föll ner från mina ögon ... Vid den stunden så kändes de som att de va tomt .. De va tomt i hela mig.. Jag orkade inte gå runt och värka som ingenting har hänt . Jag ville bara inte att folk skulle gå veta vad som igentligen finns i mig .... Eller jag ville att de skulle veta att verkligen inget fanns i mig längre. De ända som fanns var bilden på Jonas , liggandes på sängen .. Han andades inte .. Han var knall vit o kall .. Blodet slutade cirkulera i han ådror .. De värsta av allt är att veta att hans hjärta bara stanna .. Det bara sluta pumpa blod .. De sluta att älska ... Den dagen hans hjärta stannade , de gjorde min med ..

Jag vaknar upp ur mitt dagdrömmande . Mamma hade tydligen ropat mitt namn ett antal gånger .

- var det drömmen igen ? ... Sa hon med en frågande blick

- japp, samma gamla jävla dröm .. Sa jag med ett suck 

Mamma kom fram o smekte min kind.

- De kommer gå över jag lovar :) säger hon

- Mamma .. Du har sagt varje dag i fem år  .. Säger jag förtvivlad 

- jag orkar verkligen  inte längre .. bara få slut på det !!.. säger jag igen 

- gå till skolan .. du har en tid oss en psykolog .. säger mamma o kollar ner på tidningen

- PSYKOLOG ?!  När?! säger jag 

- direkt efter skolan så kommer jag ..  sa hon med en hög o tydlig röst som om hon trodde att jag inte lyssnade

- jaja .. hämta mig vid parken då . sa jag 

- okej men skynda dig ut nu pappa väntar i bilen.. o hare bra i skolan . säger hon 

- jaja . upprepar jag o ger henne en kram 

jag springer fram till bilen . hälsar på pappa . jag har alltid kommit överens med pappa . jag pratar nästan mer med pappa en vad jag gör med mamma .. jag hoppar ur bilen o ger pappa en kyss på kinden .

Ny dag nya andetag .. 

HEEJ! hoppas ni gillade detta kapitel !? de kommer bli bättre senare sen men hur tycker ni om den hittills? hoppas du läser nästa ! jag skriver då o då så vi får se när nästa kapitel kommer ..de kommer säkert så snart som möjligt ! pussar o kramar :) // noor