Jag var på väg till skolan som vilken annan dag som helst. Löven var röda, orangea och gula. Runtomkring mig kunde jag se kompisar prata och skratta med varandra. Bara någon meter framför mig såg jag den stora skolbyggnaden, jag skulle gå över vägen när plötsligt...
Jag kanske borde introducera mig själv först, jag heter Cassandra eller jag hette det, i alla fall jag gick i 7 an då det hände. Jag hade vanligt, brunt hår till lite längre än axlarna och nötbruna ögon. Min stil var vanlig, jag stack inte ut men jag var inte en av "töntarna", jag hörde inte hemma någon stans. Tillbaks till händelsen...
Jag hörde bromsarnas tjut och allt blev svart.
När jag vaknade kändes min kropp som bly och jag kände mig trött och yr. När jag tittade mig omkring såg jag att jag var jag på ett kontor, men golvet är gjort av moln! Väggarna och taket, nästan allt är vitt. Jag kunde se en massa personer i vita kläder som satt vid skrivbord och pratade med en massa personer.
"Kan jag hjälpa dig?" frågade helt plötsligt en kvinna i medel åldern som satt bakom ett skrivbord.
"V-Vars är jag?" frågade jag svagt.
"Du är just nu i HK, eller Himla Kontoret." svarade kvinnan lugnt.
"D-D-Dog jag? frågade jag i panik.
"Kan jag få dit namn och dina föräldrars namn?" frågade kvinnan utan att svara på min fråga.
"Jag heter Cassandra Larsson och mina föräldrar heter Petra Larsson och Peter Larsson." svarade jag förvirrat och kvinnan började att skriva på hennes dator.
"Du finns tyvärr inte i registret, så jag kommer att medela direktören så du kan sätta dig i väntrummet." svarade kvinnan efter en liten stund och pekade mot en dörr där det stod 'VÄNTRUM' på.
Jag gick till dörren och klev in. Det satt några få personer där och alla såg nervösa ut. Jag satte mig på en stol och direkt jag hade satt mig hördes en röst säga:
"Cassandra Larsson direktorn väntar på dig på sitt kontor!" så jag hade inget annat val än att gå ut genom dörren som plötsligt hade kommit på en av väggarna.
Rummet var stort med ljusbruna väggar och ett skrivbord stod ungefär mitt i rummet.
"Välkommen." sa en man som satt vid skrivbordet.
"Ska vi se ditt problem... Jaha din identitet fanns inte i registret." sa mannen lugnt.
"Vad betyder det?" frågade jag förvirrat.
"Att dina föräldrar inte är dina riktiga föräldrar, du är vad ni jordlingar kallar adopterad." svarade han lugnt.
"Okej... Men vem är min mamma och pappa då?"
"Det kan vi lätt ta reda på..." börjar han men blev avbruten av att en telefon ringde.
"Hej det är direktorn... mm, jag förstår." sa han och la sen på.
"Vem var det?" frågade jag nyfiket.
"Ingen, du ska ner på jorden igen, men tyvärr kan du inte använda din förra kropp och identitet."
"Men vem ska jag vara då?"
Efter en månad var allt fixat och jag hade fått en identitet (och kropp). Jag skulle heta Aida Lianova och jag fick behålla min ålder men min födelse dag är den 1 januari istället för 7 mars. Mitt hår är vit som snö och mina ögon blåa som havets djup. Jag skulle börja och gå samma skola jag hade gått i och jag skulle bo med två änglar. Jag hade blivit berättad att jag skulle få några sidoeffekter, jag skulle t.ex. kunna läsa andras tankar, kontrollera något/ alla element/ elementen (eld, luft, vatten, vind, blixt, olika metaller och mycket mer), veta när folk ska dö, ge dem tur och otur och mycket mer.
"Innan du går måste du veta att det finns mörka änglar, dom kommer vilja ta dina krafter ifrån dig, så var försiktig!" sa direktorn innan jag gick igen portalen ner till jorden igen.
Jag vaknade upp i en gränd i staden jag för hade bott i. Jag hade en vit klänning som räckte lite längre än till knäna. Mitt hår var utsläppt och gnistrade i solljuset. Jag började gå mot huset som var inringat på kartan jag hade fått av direktorn (innan jag hade gått ner till jorden).
Huset var rött med vita knutar, det hade två våningar och den nedre var en affär. Jag klev in...
"Välkommen, vad vill du ha?" sa en vänlig röst och jag såg en kvinna stå vid ett bord.
"Jag... ehh.. jag ska bo här..." svarar jag osäkert.
"Åh, Aida trevligt att träffas." sa kvinnan och gick fram till mig.
"Jag heter Melliana, men du kan kalla mig Mell" sa hon och log.
"Jag heter Elinus, men du kan kalla mig Elin, Aida" sa en annan som hade kommit och log brett mot mig.
Jag fick reda på att jag hade varit 'borta' i ungefär en vecka och att jag skulle börja skolan dagen efter (jag hade anlänt på en söndag). Jag hade hjälp till i affären hela dagen och på kvällen när jag lagt mig i sängen kändes mina ögonlock tunga och jag somnade direkt.
Drömmen
Jag gick i en stor korridor och när jag kom fram till slutet var det en stor port, jag sträckte fram handen och öppnade porten. Ett starkt vitt sken kom från rummet...
Drömmen slut
Larmet ringde så jag fick ont i öronen, då jag hade fått bättre syn, hörsel och lukt efter att jag hade kommit ner. Jag steg piggt upp och klädde på mig skoluniform som bestod av ett vitt linne, en marinblå kavaj, en marinblå kjol, vita sockar (som räckte nästan till knäna) och ett par marinblåa ballerinaskor. Borstade mitt snövita hår och gick ner för att äta frukost.
ESTÁS LEYENDO
Ängel på jorden
Fantasía(Detta är första boken i serien om Aida Lianova) Jag kan höra bromsarna som tjuter högt och sedan blir allting svart... Tänk dig att ena dagen är du en helt vanlig tjej, med familj och vänner. Sen så händer det en olycka så att hela...
