På kvällarna hörde jag ofta någon gå med tunga steg uppför vindstrappan och fortsätta ett stycke på vinden. En söndagseftermiddag hade alla gått ut. Min kamrat och jag gingo också ut en stund. När vi voro på hemväg och kommit tillbaka till gårdsplanen sågo vi att lamporna voro tända i matsalen och att det var mycket folk där inne. Vi blevo förvånade att herrskapet redan kommit hem, ty de skulle inte komma förrän senare. Vi gingo in köksvägen, men när vi kommo in var det mörkt överallt. Ingen människa fanns i huset mer än vi två.
En kväll var jag ensam hemma med herrskapets minsta barn som sovo i sängkammaren. Lampan var släckt men dörren stod öppen. Jag satt i rummet bredvid och arbetade. Då såg jag något som rörde sig där inne; en lång, svartklädd man utan huvud vid dörren. Då såg jag att han hade en prästkappa på sig. Han vände sig om mycket sakta i dörren, gick tillbaka in i sängkammaren och försvann.
