Önskelista | Foscar xmas story

2.0

Jag önskar att det fanns något att göra.

"Felix älskling, jag kommer snart" viskar jag i hans öra och lämnar en mjuk kyss mot hans kind innan jag försvinner ut i korridorens där hans läkare väntar på mig.

"Hur lång tid har han kvar?" Frågar jag sorgset och sänker ner blicken i golvet för att trycka undan tårarna.

"Det är svårt att säga. Han har kämpat på längre än vad vi trott att han skulle göra. Han kan ha dagar kvar, eller kanske en hel vecka men hans tid börjar att rinna ut" yttrar han medlidsamt och jag biter mig löst i läppen för att hindra tårarna från att spilla över.

"V-vad exakt är det som krävs för att donera ett hjärta?" Frågar jag med en svag röst och använder baksidan av handen för att torka bort tårarna.

"Tja, donatorn och Felix måste ha samma blodtyp för det första. Hjärtat måste även vara starkt och friskt. I Felix fall är det såpass akut att den vanliga betänketiden inte är aktuell. Men familjen måste godkänna och ett kontrakt måste skrivas under" yttrar han försiktigt och jag nickar tankspritt.

"Okej, tack" får jag ur mig med en sprucken röst innan jag går tillbaka in i Felix rum där han numera sover tungt och jag sjunker ner på stolen och kramar om hans hand med ömma rörelser.

I sju år har han varit min, för sju år sedan mötte jag hans blick för första gången och visste redan då att han var vad jag ville ha. För tre år sedan fick vi reda på hans hjärtproblem och hans vardag bestod av olika sorts mediciner, inga alltför fysiskt ansträngande aktiviteter och ständiga sjukhusbesök. För ett år sedan fick vi reda på att det blivit värre och i ett halvår har han legat här. Killen jag älskat i sju år, killen jag planerat att bli gammal med har bara dagar kvar. Och det krossar mig fullständigt.