Elementhästen

Kap 18

~REDIGERAD~

~Rebeckas perspektiv~

Allt ser dött ut. Gräset. Träden. Blommorna. Ja, allt ser dött ut. Inget rör sig. Även om vinden blåser. Om man kollar riktigt noga ser det ut som allt tappar sin färg. Detta känns inte bra...

"Hörni? Hur illa är det att växterna ser ut att tappa sina färger och dör?" frågade jag dem andra framför mig.

"Extremt illa... När växter och vatten försvunnit finns det ingen chans att rädda Diamant. Men ön kommer räddas oavsett vad", sa Linda bekymrat. 

Så, om vi inte hinner fram innan växter och vatten försvunnit så dör Diamant. "Men borde inte någon av oss stanna här då och hålla koll på hur mycket tid vi har på oss?" frågade jag.

Alex vände sig om, även Lisa och Linda vände sig om. "Det kanske inte är nån dum idé det. Om någon av oss stannar här och håller koll", sa Alex fundersamt. 

"Nej, det är en väldigt bra idé. Bara att vi måste komma på ett sätt så vi som är där borta får reda på hur mycket det e kvar", sa Linda och Lisa nickade. 

"Ja, ingen av hästarna kan stanna här och vi tre måste också åka. Så den som är kvar är du då Rebecka, om du verkligen vill det?" sa Lisa och kollade på mig.

"Ja, visst. Jag kan stanna. Men hur ska jag kunna säga tiden till er?" Jag kände som ett slag i magen när jag sagt att jag skulle stanna. Som att Diamant eller mitt öde blev besvikna. Men jag kan inte rädda Diamant. Jag kan ju inte ens använda magi. 

Ingen är besviken på dig Rebecka. Du har hjälpt oss/dem så mycket den tid du varit här och det är alla mycket tacksamma för. 

Jag ryckte till när rösten talade. Jag visste att det inte var Diamants röst, för den hade både låtit hackig och även inte mörk. Jag märkte att Alex och de kollade frågande på mig.

"Hur är det?" frågade Lisa och la huvudet på sne. Hon såg ut som en liten flicka när hon kollade på mig på det viset.

"Eh. Jag bara..." Vad skulle jag säga? Att jag hörde en röst som inte var Diamants? Nej, det skulle bara låta konstigt. Och jag orkar inte med att behöva förklara något som jag själv inte fattar. "Jag tror jag hörde något. Men det var nog bara en inbillning", sa jag och log.

"Okej" sa Lisa. De red på fartyget och gömde sig.

Jag stod kvar på stranden och vinkade åt dem. Stannade tills fartyget hade försvunnit. Så hur fan ska jag ta mig till vingården utan häst? Aja, jag får väl gå hela vägen. Jag vände mig om och började gå.

~Moonstars perspektiv~

Jag kände hur ön Jorvik sakta blir svagare. Jag hade behövt säga till Rebecka att hon har hjälpt dem så mycket. Och framför allt Diamant den tid hon varit där. 

Diamant som först inte trodde att hon klarade av att vara den legendariska elementhästen, blev en så mycket bättre elementhäst än som någonsin funnits. Ja till och med bättre än mig. Att offra sig själv för att rädda en flicka blir man en hjälte för. Om man vet att man kommer dö. Dö... 

Jag frustade tyst och blundade. Det stör mig att jag inte kan göra något åt det här. Jag kommer få se även Diamant dö. Det räckte med att jag såg när Diamants mamma blev dödad. Och nu kommer även Diamant dö...

~Watermists perspektiv~

Vi stod gömda på fartyget medan det åkte iväg mot Dark Core. Jag kan inte förstå hur ingen lagt märke till oss. Det går ju gubbar förbi, men ingen har vänt på huvudet hittills. Vilket är tur för oss då. 

Plötsligt blev himlen mörk och det började regna. Alltså måste vi vara nära. Varför det regnar vid Dark Core och inte någon annanstans? Det är en bra fråga. För tror ingen vet varför det är så. Antagligen för all ondska som finns där.

Fartyget saktade in farten och stannade intill anläggningen. Vi stod kvar och väntade tills alla hade lämnat fartyget. 

"Så nu måste vi bara hitta Diamant", sa Alex och tittade på oss.

"Ja, så kom igen." Lisa började gå och vi andra följde efter. 

Men vi kom inte långt innan vi var omringade. Toppen. Så långt gick den här planen. Vi blev förda till en plattform och framför en portal stod ingen mindre än Nightmare. Men han såg väldigt skadad ut. Som att Diamant varit på honom. Fast det skulle inte vara konstigt om de två hade haft ett slagsmål. 

Vi blev förda in till mitten. När vi stått där några sekunder kom Mr Sands och ställde sig jämte Nightmare.

Hans flin var brett och elakt. Typ som att han hade väntat på det här ögonblicket. "Alex, Lisa och Linda vad trevligt att se er igen. Och de fyra hästarna med ett varsitt element. Jag är imponerad."

Alex spände käkarna och tog ett steg fram. "Ge oss Diamant annars..."

"Annars vad? Döda mig? Haha, om ni inte märkt det är ni på mitt ställe och omringad av mina arbetare." Alex sa inget mer och Mr Sands log nöjt.

Jag sneglade på Glow som hade en brinnande blick på Sands. När min blick gled över till Rubin istället så mötte hon min blick och nickade kort. Jag tog ett steg fram och det gjorde även Nightmare som att han skulle skydda Sands. "Ge oss Diamant, annars kommer ni få ångra er." Min röst var dov och hotande.

"Okej, ni kan väl få henne då", sa Sands nästan lite för lätt. Han nickade mot två arbetare som genast stack iväg. 

Vi stod inte länge kvar innan man hörde dem komma tillbaka släpandes på något. Vi vände oss samtidigt om. Alex, Linda och Lisa spärrade upp ögonen. De släpade in en häst, som var svartare än natten och hade sår lite var stans. Hästens ena vinge saknade några fjädrar och hade ett stort sår på vingbenet. 

"Diamant", viskade jag tyst.

~Diamants perspektiv~

Jag lyfte blicken när jag hörde Watermist viska mitt namn. Alla stod och stirrade på mig. Jag såg Nightmare stå i bakgrunden och han såg helt slut ut. Fast inte så konstigt. Den smällen som blev skadade oss båda. 

Männen tog av kedjan och jag känner genast hur elementen ger mig lite kraft igen. Jag reser mig sakta upp och går fram till dem. "Vart är Rebecka?" frågade jag utmattat.

"Hon är kvar på Jorvik", sa Linda.

Varför följde hon inte med?? Jag vet hur mycket hon har kämpat.

Hon måste ha fått reda på att hon inte är den rätta...

Hejhej :)
För det första så TAAACK till 1,88 k läsningar!!!
För det andra så här har ni ännu ett kapitel xD Men ja jag vet inte vad jag ska skriva mer än att jag inte har en aning om hur jag ska få ut slutet på två kapitel till. Hehe.. Men jag får väll hitta på något.
Men hoppas ni gillade detta kapitlet och fortsätter läsa :) rösta och kommentera gärna
Ses
//L

***

Hoppas ni har det bra :) Själv har man det lite stressigt men förhoppningsvis blir det bättre nästa vecka.

XOXO

//L