Laila hade svart långt hår som slingrade sig ner på hennes rygg, typ som ormar. Hon kom närmare mig och sa: du tror alltså att jag är mördaren, jaha. Jag blev rädd, hon kunde alltså läsa mina tankar. Jag frös, det var väldigt kallt i cellen, även fast det bara fanns ett litet fönster.
-Jag är mördaren. Sa Laila. Laila var så konstig på något sätt. Att hon vågade säga rakt ut: jag är mördaren. Det var nästan så att jag inte trodde att Laila var mördaren längre
5 år senare.
Jag satt fortfarande fast i cellen men mycket hade hänt. Laila kom inte så ofta till cellen, hon sa att hon inte hade tid till att komma in i cellen eftersom att hon sa att hon skulle mörda flera. Jag trodde fortfarande inte på att hon var mördaren.
Förlåt för ett jätte kort kapitel :(
ВЫ ЧИТАЕТЕ
Mördaren
УжасыMördaren, jag och min 13-åriga brorsa skriver mördaren tillsammans. Vi tänkte göra en mördaren 2 när vi är klara med den här!! Den handlar om en tjej vid namn Kim, hon köper en sedeskiva som hon önskat sig sedan hon var 6 år. Man får inte vara yngre...
